Fru talman! Det känns något nattståndet att behö-
va diskutera förbud eller ej med Leif Carlson. Men
om Leif Carlson har den utgångspunkten att exem-
pelvis jag eller nykterhetsrörelsen skulle stå för en
förbudspolitik visar det att Leif Carlson inte har
deltagit i den här debatten på åtskilliga decennier. Jag
har varit aktiv i nykterhetsrörelsen i 40-50 år, och jag
har aldrig förespråkat ett förbud. Jag har konstaterat
att alkoholen är ett faktum och finns i samhället. Det
kommer vi inte ifrån, men vi måste vidta åtgärder.
Jag tror att Robin Roos resonemang äger giltighet.
Det är svårt att bli populär på alkoholpolitik. Det är
omöjligt att klara de uppställda målen med minskad
totalkonsumtion, mindre skador och annat om man
tror att man enbart behöver ägna sig åt populära åt-
gärder. Det är faktiskt de impopulära åtgärderna som
är de viktiga.
Jag har en intressant fråga till Leif Carlson, även
om han väl inte har rätt till någon mer replik: Vilka
onödiga förbud och restriktioner finns det?
Fru talman! Allra sist vad gäller Nya Zeeland:
Vad är det som skiljer omfattningen av alkoholska-
dorna i Nya Zeeland från den som finns i Frankrike
och Italien? Såvitt jag förstår skiljer sig de länderna
inte så värst mycket från varandra när det gäller poli-
tiken. Skillnaden är möjligen den att nyzeeländarna
gillar sin alkoholpolitik mycket mer än vad frans-
männen gillar sin, men omfattningen på skadorna är
ju mycket större exempelvis i Frankrike och Italien än
vad den är i Nya Zeeland.
Varför tror man att den nyzeeländska politiken så
enkelt skulle kunna appliceras på svensk alkoholpoli-
tik?