Fru talman! Det bärande temat i den här proposi-
tionen är att vi genom att begränsa totalkonsumtionen
och pressa tillbaka den också ska kunna begränsa
skadorna kring alkoholen. En annan viktig faktor som
nämns i propositionen och i betänkandet är att vårt
medlemskap i EU starkt påverkar alkoholpolitiken
och våra möjligheter på olika områden.
Jag tänker inte försöka jäva det påståendet. Tan-
ken på att Sverige skulle integreras i Västeuropa, som
det faktiskt hette 1988, väcktes i och med propositio-
nen Sverige och den västeuropeiska integrationen
som var starten på EES-förhandlingarna som så små-
ningom resulterade också i det svenska medlemska-
pet. I anslutning till den propositionen väckte jag
tillsammans med några andra socialdemokrater en
motion där vi tog upp en rad olika aspekter. Det som
jag vill erinra om i det här sammanhanget är att vi där
föreslog att alkohol och tobak skulle undantas från
det här integrationsarbetet. Redan då hade väl många
insett att just alkohol och tobak är varor eller pro-
dukter som egentligen inte hör hemma och kan hante-
ras inom ramen för normala marknadsekonomiska
principer. Hanteringen av dessa två produkter måste
alltid omgärdas av särskilda restriktioner och särskil-
da regler.
Vi nådde inte framgång med motionen. Jag kan
naturligtvis till min ledsnad konstatera att EU i dag
stöder reklam för vinkonsumtion. Man stöder också
vinodlingen och tobaksodlingen med särskilda peng-
ar. Det känns naturligtvis inte särskilt meningsfullt
utifrån svenska folkhälsoförhållanden att ha en orga-
nisation som stöder produktionen av de här varorna.
Fru talman! Sedan EU-anslutningen har det fun-
nits många profeter som indirekt och direkt har före-
trätt de ekonomiska intressen och vetat exakt vad
Sverige skulle göra för att anpassa sig till EU. Sys-
tembolaget - detaljhandelsmonopolet - borde ges
upp. Vi borde anpassa oss till vad som är normalt ute
i Europa. Det var ett av budskapen. Kjell-Olof Feldt,
tidigare finansminister, leder en organisation på vin-
och sprithandlarområdet som gärna vill förbättra
alkoholpolitiken genom att öka intäkterna till sin
alkoholindustri. Det var ett enda exempel i det här
sammanhanget.
Systembolaget klarades kvar. Den här lite skojiga
handlaren Franzén, understödd av ICA och Handelns
Utredningsinstitut, drev processen ned till EG-
domstolen i Luxemburg. Efter en hel del arbete vann
Sverige framgång i de här sammanhangen. Man kan
t.o.m. säga att nu är Systembolaget en hörnsten i
alkoholpolitiken för åtminstone sex av partierna.
Om man tar del av de moderata reservationerna
och de moderata särskilda yttrandena tycker jag att
man tvingas konstatera att nu lämnar Moderaterna
definitivt den socialt ansvarsfulla alkoholpolitiken.
Man lever på förhoppningar. Under marknadsekono-
mins devis talar man om att man måste göra än den
ena än den andra saken. Jag erinrar mig ett uttalande
som en ännu tidigare finansminister, Sköld, gjorde i
en alkoholpolitisk debatt i den här kammaren, eller
det var nog snarare i en av de andra kamrarna som
finns i det andra huset. Han sade: Jag tycker att den
moderata politiken är lika möjlig som att promenera
på regnbågen med en månskära till käpp.
Om moderaterna försöker göra allvar av sin alko-
holpolitik och tror att den ska motverka skador och
annat, är det lika trovärdigt som att försöka sig på att
promenera på regnbågen.
I dag avslutas den stora europeiska alkoholkonfe-
rensen här i Stockholm. Det är mycket klokt som har
sagts vid den konferensen. Det har refererats här
tidigare. Jag vill nämna den kända alkoholforskaren
Robin Room som har en bred internationell erfaren-
het och nu är verksam i Sverige. Han konstaterade i
sitt bidrag på den här konferensen att det inte är de
populära åtgärderna i alkoholpolitiken som ger bra
resultat. Tvärtom är det de impopulära åtgärderna
som påverkar konsumtionen och därmed skadorna.
Det går inte att driva en socialt ansvarsfull alko-
holpolitik om det är så att man tror att man ständigt
ska vara populär. Moderaterna talar ofta om att man
måste ha en förankring hos befolkningen för politi-
ken. Det är alldeles riktigt. Det tror jag är en av de
saker som har påverkat den svenska alkoholpolitiken
sedan mitten av 90-talet och framåt, eller ännu tidiga-
re.
Men det är ju faktiskt politikernas uppgift att ock-
så söka förankring för den politik som man anser vara
viktig. Moderaterna gör tvärtom. Man ger upp och
hävdar bara att det inte går om inte folk är med och
att man ska göra precis som folk säger.
Låt mig säga ett par ord om det som ibland har
kallats desintresseringspolitik, alltså att det enskilda
vinstintresset inte skulle få spela någon större roll i
den svenska alkoholhanteringen. Det är ju det som
har präglat den svenska alkoholhanteringen under en
lång följd av år.
Men det är också det som nu har minskat. Ut-
rymmet för icke vinstdrivande alkoholhantering eller
vinster enbart till staten har ju minskat genom EES-
avtalet och genom EU-medlemskapet. Man har alltså
fått ett ökat utrymme för marknadskrafterna just på de
här produkterna som egentligen inte tål att hanteras
fritt från restriktioner och annat.
Fru talman! I den här nationella handlingsplanen
får kommunerna ett stort ansvar. Man får också en del
pengar. Jag tycker att det är bra att kommunerna
engageras ytterligare i de här frågorna. Man har god
lokal kännedom och kan agera på olika sätt.
Men det får naturligtvis inte bli så att riksdagen
och regeringen decentraliserar det här svåra proble-
met till kommunerna och lämnar kommunerna att
ensamma klara det här. Det måste naturligtvis vara så
att staten upprätthåller en alkoholpolitik, upprätthåller
ett resonemang kring de här frågorna som faktiskt gör
det möjligt att ingripa mot lokala missförhållanden.
Jag tror att det här är en kärnpunkt i den fortsatta
alkoholpolitiken. Det kan aldrig få bli så att man bara
hänvisar till att kommunerna har hand om det här och
att de inom ramen för det kommunala självstyret kan
göra lite som de vill med de här frågorna. Det måste
vara så att staten har anspråk och uppgifter för att
kommunerna ska göra det här.
Det betyder också att kommunala handlingsplaner
för att fullfölja den nationella handlingsplanen måste
kunna utformas efter lokala förhållanden. Det måste
också finnas möjligheter att fullfölja den utan att de
juridiska reglerna kring bl.a. serveringstillstånd är
utformade på ett sådant sätt att länsrätterna i prakti-
ken upphäver de lokala handlingsplanerna.
Fru talman! Jag ska avslutningsvis beröra bidra-
gen till nykterhetsorganisationerna. Jag är motionär
tillsammans med några andra ledamöter. Huvud-
punkten är att det är förvånande att nykterhetsorgani-
sationerna i likhet med idrottsrörelsen och folkbild-
ningen bl.a. inte får förtroende att på egen hand för-
dela de bidrag mellan sig som avdelas i statsbudge-
ten, utan det ska ske av sociala myndigheter på det
sociala området. Jag tycker att de myndigheterna
betonar vård- och behandlingsarbetet i sådan bety-
dande utsträckning att möjligheterna för nykter-
hetsorganisationerna att bedriva sin väsentliga upp-
gift, att arbeta förebyggande - och som ju också är
huvudtemat i den nationella handlingsplanen - un-
danrycks genom att det ska prioriteras mellan olika
vård- och behandlingsorganisationer.
Jag skulle alltså vilja peka på att det är väldigt
viktigt att man också ger nykterhetsorganisationerna
förtroende att agera på det förebyggande området.
Moderaterna har i ett särskilt yttrande en väldigt
egenartad uppfattning, där man gör rent hus med det
ideella arbete som utförs i nykterhetsorganisationerna
och kallar det moralism och annat. Man har väl inte
särskilt många väljare på det här området, så det spe-
lar väl inte så stor roll hur man gör.
Men det som skulle var intressant i det samman-
hanget är att fråga Leif Carlson vad han och modera-
terna menar med en normal konsumtion. Den får
nämligen inte skuldbeläggas, enligt moderaterna.
Men vad är en normal konsumtion?
Fru talman! Får jag allra sist avge en liten röstför-
klaring. Jag har tittat noga på reservationerna, och jag
har ju flera motioner. Jag kommer att rösta med ut-
skottet i de här frågorna. Det blir väl till sist så att det
är moderaternas politik som står mot utskottets poli-
tik. Att då avstå skulle närmast bara tyda på att jag
inte vet vilken politik jag vill ha. I valet mellan mode-
raternas politik och socialdemokraternas eller ut-
skottsmajoritetens politik är mitt val inte svårt. Jag
kommer att rösta med utskottet.