Herr talman! Intresset för alkoholpolitik har varit
påtagligt de senaste dagarna beroende bl.a. på WHO-
kongressen och olika förslag som läggs fram. Det är
därför rätt passande att vi får en debatt i dag.
Vi har nu att ta ställning till en av alla dessa
handlingsplaner som Socialdepartementet tar fram
med jämna mellanrum. För att börja med det positiva
visar den nationella handlingsplanen för att förebygga
alkoholskador att framsteg har skett när det gäller
regeringens syn på en modern alkoholpolitik.
Tydligen har samhällsutvecklingen och den debatt
om behovet av en ny alkoholpolitik som vi drivit satt
sina spår. Regeringen verkar nu inse att arbetet mot
alkoholens skadeverkningar måste ske målinriktat
mot riskgrupper, storkonsumenter och missbrukare
och inte främst som hittills genom att trakassera med-
borgarna i allmänhet.
Arbetssätt och metoder måste blir mer träffsäkra
med fokus på dem som dricker mest och där skadorna
är störst. Alkoholmissbruk förorsakar stort mänskligt
lidande. Det är grogrund för kriminalitet och därige-
nom ett av våra största samhällsproblem.
Mellan 300 000 och 400 000 svenskar är missbru-
kare, och i deras närhet lever kanske så många som
kanske uppemot en miljon människor. Det är hustrur,
äkta män och barn. Därtill kan man kanske också
lägga runt 300 000 överförbrukare, de som är i
riskzonen.
Just därför är det så viktigt att Sverige nu genom
kombinerade åtgärder får en modern alkoholpolitik.
Men här sviker regeringen och planen. Mycket lite
sägs om en verkligt ny alkoholpolitik. Bilden domine-
ras i stället fortfarande av restriktioner och regle-
ringsiver. Till gamla trakasserier läggs nya. Det är
kontraproduktivt att göra så.
Ska vi få en fungerande alkoholpolitik måste den
åtnjuta ett brett folkligt stöd. Det kräver att inte bara
problemen förs fram utan också att det goda bruket
accepteras. Det är angeläget att göra åtskillnad på
bruk och missbruk. Alltför ofta blandas de begreppen
ihop. Det medför att man försummar att genomföra
åtgärder för de grupper som verkligen har problem.
Det behövs alltså en ny samlad alkoholpolitik.
Herr talman! Den ökade internationaliseringen har
medfört ökat handelsutbyte, ökat privat resande och
närmande till andra länder när det gäller attityder och
värderingar. Alltfler människor ser med egna ögon att
den hittills förda svenska alkoholpolitiken inte själv-
klart är den mest framgångsrika för framtiden. Sam-
hället har förändrats och alkoholpolitiken har därför
helt nya förutsättningar.
Det bästa sättet att få ett bättre förhållningssätt till
alkohol är genom klokt genomförd upplysning och
information. Då duger inte skrämselpropaganda.
Information om alkohol och alkoholens skador måste
vara baserad på fakta och kunskap. De ekonomiska
ramarna måste ge bättre utrymme än hittills för sådan
information.
I vårt budgetalternativ föreslog vi en förstärkning
av informationsinsatserna genom att föra över bidra-
get från de traditionella nykterhetsorganisationerna.
En sådan överföring skulle ligga väl i linje med öns-
kemål om en nyanserad och oberoende information
och en upplysningsverksamhet som kunde förnya
arbetssätten.
Herr talman! En politik som främjar förbud, re-
striktioner och byråkratiskt krångel får människor att
närmast reflexmässigt reagera negativt. Det är allvar-
ligt särskilt när det gäller de unga. Sverige ligger
relativt högt när det gäller antalet unga, 13-åringar
och yngre, som dricker sig fulla, detta trots vår re-
striktiva alkoholpolitik. Dess förmyndarattityd "tar"
alltså inte på de unga.
Däremot är berusningsdrickandet bland unga i
vinländerna mycket ovanligare. Man dricker lite
oftare men mindre mängder. I t.ex. Italien minskar
vanedrickandet. Attityden till alkohol är uppenbarli-
gen en annan. Tydligen påverkas inte den attityden på
ett positivt sätt av förbud, restriktioner och förmynde-
ri.
För att förändra attityden gäller det i stället att
mobilisera människornas egen ansvarskänsla för sig
själva och sin omgivning. Det gäller att ta fasta på
människors egen förmåga till ansvar hellre än att
misstro dem och försöka kommendera fram ett bete-
ende,
Herr talman! Det är därför som vår alkoholpolitik
utgår från respekten för den enskilde individens för-
måga att ta ansvar för och forma sitt eget liv. En ny
alkoholpolitik kräver en kombination av samverkande
åtgärder. Flertalet människors möjlighet att hantera
sitt alkoholbruk måste respekteras. Onödiga begräns-
ningar och krångel måste tas bort.
Förutsättningarna för den kriminella marknaden är
att det finns en stor relativt riskfri vinst att hämta.
Svartsprit och kriminalitet måste därför bekämpas
kraftfullt genom förstärkta resurser till tull och polis.
Den legala och beskattade alkoholens tillgänglig-
het måste öka. Generellt lördagsöppet är därför en
självklarhet liksom att monopolet måste avskaffas.
Den legala alkoholens pris måste sänkas. Då ändras
förhållandet mellan risk och vinst så att den krimi-
nella verksamheten hämmas.
Vidare måste hjälpen till missbrukare förstärkas
och effektiviseras. Langare och organiserade krimi-
nella gäng som säljer svartsprit försvårar allt arbete
med att hjälpa dem med alkoholproblem. Langarna
vet när missbrukarnas sprit är slut, och då kommer de
med nya dunkar. Langarna tar reda på när kunderna
har pengar, t.ex. när bidrag betalas ut.
Tillgången och det låga priset på den illegala
spriten gör att missbrukarna dricker mer, har betydligt
längre missbruksperioder och gör det svårare att få
dem ur sitt missbruk. Minst 50 % av den alkohol som
missbrukarna dricker är svartsprit. Varken hög alko-
holskatt, restriktiv alkoholpolitik eller polisiära åtgär-
der har kunnat stoppa den svarta marknadens tillväxt.
Tvärtom växer denna marknad på grund av extremt
höga alkoholskatter, förmyndaraktiga begränsningar i
tillgängligheten samt bristande satsningar på polis
och tull.
Den stora prisskillnaden mellan svart respektive
beskattad alkohol dövar de flesta människors samve-
ten. I dag beskattas 40-procentig sprit med 200 kr i
Sverige. I Danmark är det ungefär 130 kr - ungefär
dubbelt så mycket som i Tyskland. Få tycker tyvärr
längre att det är ett särskilt märkvärdigt brott att köpa
svartsprit. Det kan få förödande effekter på det all-
männa rättsmedvetandet.
Tyvärr, herr talman, är det ungdomar som med
undantag för missbrukare är de som dricker mest
svartsprit. Det är tillgången på svartsprit som gör att
tonåringar enkelt kan få tag på alkohol. Det har be-
kräftats i närmast dagsfärska undersökningar bl.a. här
från Stockholmsområdet. Den förda politiken har
minskat medborgarnas förståelse för åtgärder mot
kriminell alkoholhantering och minskat insatserna för
hjälp till dem som har missbruksproblem. Det har
varit negativt både för laglydighet och för folkhälsa.
Herr talman! Ett sådant sammanhängande koncept
som det jag skisserade måste till om man menar all-
var med att minska alkoholens skadeverkningar. Det
finns verkligen anledning att handla snabbt om vi inte
helt ska tappa kontrollen över utvecklingen. Rege-
ringens oförmåga att fatta beslut om skattesänkningar
göder den kriminella marknaden.
Vad kan man då förvänta sig om man sänker al-
koholskatten? Det är naturligtvis en berättigad fråga.
Några utredningar har tittat på förhållandet mellan
pris, inköpsbeteende och kriminell verksamhet. Han-
delns Utredningsinstitut har gjort analyser av flera
scenarier. Man säger att om skatten sänks med 50 %
så kommer totalkonsumtionen att stiga med 2,7 %,
privatimporten att sjunka med 67 % och svartspriten
med 17 %. I ett sådant läge kommer staten att ta in
nära 4 miljarder kronor mer i skatteinkomster jämfört
med om inga justeringar görs. Samtidigt drivs krimi-
nell verksamhet tillbaka. En sänkning av skatten på
alkohol, precis som vi begär, skulle alltså inte leda till
en totalt ökad konsumtion utan i första hand till en
övergång från oregistrerad sprit och svartsprit till
registrerad och legal alkohol. Färre ungdomar skulle
utsättas för svartspritförsäljning.
Herr talman! Att den stora prisskillnaden är det
som i hög grad gynnar smuggling framgår också av
vad den största norska dagstidningen Verldens Gang
fick fram när man gjorde intervjuer med
"framstående" smugglare. En erfaren sådan säger:
När avgiftsnivån är så hög finns det möjligheter till
goda förtjänster för spritsmugglare. Det lockar ut-
ländska aktörer.
Målgruppen är enligt smugglarna vanliga laglydi-
ga medborgare som tröttnat på höga priser och mono-
pol. En annan smugglare säger att om Stortinget re-
ducerat avgifterna på sprit så skulle de flesta av dessa
kunder återvända till den legala försäljningen. Det-
samma gäller nog i Sverige.
Herr talman! Enligt dessa verklighetens experter
är det alltså avgörande för att vi ska lyckas minska
skadorna av alkohol att vi för en sådan tillgänglig-
hets- och prispolitik att respekt för lagar upprätthålls
och att den kriminella verksamheten, som just slår
hårdast på missbrukare och ungdom, motverkas.
Likaså är det nödvändigt att åldersreglerna är för-
ståeliga. En ung människa som uppnått 18 år är val-
bar till riksdagen, har rösträtt, rätt att ta körkort, rätt
att ingå äktenskap och rätt att förtära alkoholhaltiga
drycker på restauranger och barer. Det är då uppen-
bart ologiskt och svårbegripligt att åldersgränsen för
inköp av alkohol på Systembolaget inte sammanfaller
med myndighetsåldern i övrigt. Därigenom minskas
trovärdigheten i alkoholpolitiken, och särskilt de
ungas förståelse för den. Därmed minskar också möj-
ligheten att förebygga ett skadligt alkoholbruk. Ål-
dersgränsen bör ändras, och motsvara myndighetsål-
dern. En alkoholpolitik som ska ha möjlighet att
lyckas minska alkoholskadorna - det som handlings-
planen handlar om - måste respektera de unga myn-
diga som beslutskapabla personer.
Herr talman! Det är anmärkningsvärt att regering-
en anser sig behöva skärpa reglerna för restaurangers
öppethållande. Det måste ses som en ren klåfingrighet
eller möjligen en vilja att visa handlingskraft i det
lilla när man inte klarar av att ta de stora tagen i alko-
holpolitiken. Det är alltså en rökridå.
Resultatet av dagens reglerade stängningstider är
att de flesta restauranger stänger samtidigt. Det med-
för en ansamling av folk på gator och torg vid ett och
samma tillfälle. Självfallet leder det rätt ofta till bråk.
Det vore klokare om restauranger kunde stänga under
lugna former efter det att serveringen avslutats.
Det måste dessutom vara bättre att tillåta lagliga
restauranger att ha öppet när och om det finns efter-
frågan även på alkoholservering än att genom skärpta
regler driva fram en expansion av kriminell svart-
klubbsverksamhet. Även här gäller att vi inte ska
gynna illegal verksamhet. Med regeringens åtgärder
våras det för svartklubbarna. Att jämföra med förhål-
landena för 10-15 år sedan är naivt. Då fanns inte, till
skillnad från i dag, en etablerad alkoholmaffia, ut-
bredd smuggling och trafficking. Ett förbud betyder
att vi medvetet ger starthjälp till en kriminell verk-
samhet av ett slag vi knappast kan föreställa oss. Det
kan inte vara riksdagens uppgift att underlätta och
bidra till kriminell verksamhet. Jag menar att reglerna
för restaurangers stängningstider helt bör avskaffas
och att stängningstiderna ska vara en angelägenhet
för respektive restaurangägare.
Herr talman! Regeringen anser också att åtgärder
måste vidtas för att hindra att gällande reklamregler
kringgås. Det är framför allt lättölsreklamen i TV
som bekymrar regeringen. Det måste vara en märklig
alkoholpolitisk åtgärd att angripa reklam för ett när-
mast alkoholfritt alternativ samtidigt som den svenska
marknaden ständigt nås av satellitburen reklam för
såväl öl som starksprit. Enligt min mening måste det i
stället vara bra att sådan reklam finns som visar lättöl
som ett gott alkoholfritt alternativ. Följden av skärpta
bestämmelser mot lättölsreklam blir endast att situa-
tionen för svenska bryggerier, som är de som gör
lättölsreklamen, försämras i konkurrensen med ut-
ländska bryggerier. Jag har i dagarna sett hur ett
svenskt bryggeri i min hemort måst friställa männi-
skor på grund av konkurrensnackdelar beroende på
hög ölskatt. Att till det lägga ett reklamförbud för
lättöl är att lägga sten på börda. Finn i stället i samar-
bete med industrin lämpliga former!
De åtgärder som regeringen vill vidta kan alltså
inte anses som alkoholpolitiskt befogade, utan endast
förorsakade av en otämjd vilja att lägga sig i, reglera
och agera storebror för hela svenska folket. Lika lite
som det finns någon alkoholpolitisk mening i detta så
finns det det i att tillsätta en särskild utredare med
uppdrag att försöka begränsa sponsringen i idrotten.
Genom sponsring får idrottsföreningar ekonomiska
möjligheter att bedriva verksamhet bl.a. för ungdom.
Det kan man i stället nyttja för god information mot
alkohol och för att ge en meningsfull fritid.
Herr talman! För att sammanfatta: Handlingspla-
nen präglas fortfarande av synen att den gamla, re-
striktiva svenska alkoholpolitiken är bäst i världen
och att eventuella förändringar i liberaliserande rikt-
ning är olyckliga, men tyvärr ofrånkomliga. Även om
regeringens handlingsplan innebär ett litet steg framåt
mot en modern alkoholpolitik så saknas fortfarande
en tydlig attitydförändring. På flera punkter blir det
t.o.m. en skärpning av den restriktiva alkholpolitiken
vad beträffar reklam, öppettider på restauranger osv.
Men viktigast är kanske det som inte görs. Det
blir åtminstone i nuläget inte några sänkningar av
alkoholskatten. Det vore en åtgärd som skulle minska
svartspriten, motverka kriminalitet och ge jobb i Sve-
rige. Men man låter tiden rinna i väg. Jag måste säga
att det är anmärkningsvärt att vad regeringen nu lyck-
as åstadkomma genom en kombination av åtgärder
och frånvaro av åtgärder huvudsakligen är att ge
kriminell verksamhet stöd och starthjälp. Någon
måtta på starta-eget-bidragen måste det väl ändå vara!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och
står givetvis bakom våra övriga reservationer.