Fru talman! Göran Magnusson talar om förhopp-
ningar. Anledningen till att vi lägger fram en annan
alkoholpolitik är att vi är bekymrade. Som jag sade i
inledningen av mitt anförande är detta ett av de
största samhällsproblemen. Den nuvarande alkohol-
politiken har inte lyckats komma längre än att vi
dricker lika mycket som vi gjorde på 60-talet. Där-
emot har attityderna och dryckesmönstret ändrats.
Det gör att det finns skäl att titta på det. Ännu mer
gör det det genom att vi har en växande kriminell
verksamhet.
Av det skälet har vi tittat på länder som har kun-
nat liberalisera så att man har fått stöd hos befolk-
ningen. Problemet hos oss är i dag att de flesta inte
stöder alkoholpolitiken.
Vi har tittat på Nya Zeeland som under en tioårs-
period har liberaliserat kraftfullt med försäljning i
snabbköpsbutiker osv. Samtidigt har man sänkt kon-
sumtionen med 18 %. Det kan vi ta åt oss och tänka:
Går det att göra likadant?
Vi har tittat på Québec som har gjort liberalise-
ringar och ökat försäljningen. Det visar sig att man
inte har mer brottslighet, att man inte dricker mer än i
länder som inte har gjort detta. Men man har fått ett
stöd i befolkningen, och då finns det skäl att ta åt sig
av det.
Vi har tittat på utredningar som visar prisets bety-
delse, utredningar som visar att sänker man priset är
det den kriminella alkoholen man kommer åt, inte
totalkonsumtionen. Den stiger inte. Vi tycker att det
är värt att ta åt sig när man ser sådana uppgifter.
Vi har som sagt var sett vad de som lever på kri-
minell verksamhet säger skulle skada deras verksam-
het. Det är att man sänker priserna på den legala
spriten, vilket jag har redovisat här.
Det finns alltså skäl - det är därför vi är oroliga -
att ändra alkoholpolitiken och inte stå kvar vid en
politik som bara förbjuder och som kommer i konflikt
med den allmänna uppfattningen. Vi måste få en
politik som får stöd av den allmänna uppfattningen
och använda de metoder vi kan, så att vi kan begränsa
skadorna och så att vi också kan göra det utan att få
en ökad konsumtion.
När det sedan gäller vad som är normalkonsum-
tion finns det självfallet inte något exakt svar på det.
Men man kan hänvisa till WHO:s expert, Jens Hanni-
bal, som tittade på detta när det gällde en sänkning
med 25 %. I länder där man dricker under nio liter var
det inga problem. Där var det inga skadeverkningar.
Han hade en gräns på nio liter. Jag tycker att den är
hög. Jag tycker att man ska ligga lägre, kanske nedåt
fem sex liter. Men det går inte att säga exakt.