Fru talman! Jag tror att vi är överens om att vi vill
skapa en skola där barnen vill vara tillsammans, men
vi skiljer oss åt på en punkt: Jag tycker i motsats till
många från vänsterpartierna att man aldrig kan tvinga
barn och ungdomar att välja en viss skola, om det
finns alternativ.
Kennedy hade lovvärda avsikter med sin buss-
ning, men det slog inte särskilt väl ut, och det blev
aldrig någon riktig lojalitet bakom det försöket. Vad
som däremot har lyckats bättre är satsningen på mag-
netskolor i Harlem med hög kvalitet i skolor med
stora upptagningsområden. Också människor från
andra bostadsområden väljer de skolorna. Mer av
sådant ska vi ha som ett alternativ till den kommunala
skolpolitiken i Sverige.
Vi är nu i Sverige på väg mot min vision om
friskolor, och jag hoppas att den utvecklingen får
fortsätta. En friskola ska vara öppen för alla, den ska
ha hög kvalitet, den ska följa läroplanen och den ska
inte ha rätt att ta ut avgifter om den finansieras med
skattemedel.
Skolministern har här sagt mycket positivt om
friskolorna, vilket jag uppskattar, men som en efter-
gift åt kritikerna för skolministern in begreppet
vinstintresse. Det är en eftergift för Vänsterpartiet och
för vissa inom Socialdemokraterna. Ordet vinstintres-
se låter naturligtvis skrämmande. Det låter som om
någon stjäl pengar från någon, men i verkligheten
finns det massor av samhällsnyttiga bolag som går
med vinstintresse: ambulansföretag, alkoholisthem,
hemtjänstbolag, fotvårdare, tillverkare av mobiltele-
foner osv.
Om man är marxist, som t.ex. Kalle Larsson, är
naturligtvis all vinst stöld, men det tycker väl inte
socialdemokraterna i dag. Därför blir min fråga om
ministern verkligen förbereder en lag av den typ som
har diskuterats för privata sjukhem och som gör att en
fungerande skola som inte kostar kommunen mer än
de kommunala skolorna skulle bli tvingad till ned-
läggning bara därför att den drivs i bolagsform.