Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi inte
har några som helst belägg för att den kommunala
skolan skulle vara bättre eller sämre än de fristående
eller för att de fristående skolorna skulle vara bättre
eller sämre än den kommunala. Från den utgångs-
punkten kan vi tänka på dem som lika mycket värda.
Den här frågan kommer framtiden att avgöra.
För mig som skolminister och ansvarig för alla de
här skolorna är det viktigaste av allt att man följer
läroplanen och att vi därmed också kan titta på kvali-
tetsredovisningar av hur man följer upp läroplanen.
Vi vet att det i dag finns brister i den kommunala
skolan. Jag ser det som mycket angeläget att vi nu
också ser en möjlighet för de fristående skolorna att
delta i de kommunala uppföljningarna och utvärde-
ringarna för att vi inte ska få ett ställningstagande mot
den ena och för den andra skolformen i frågan om de
har god kvalitet eller inte. Vi har som riksdagsleda-
möter i uppgift att se till att alla de skolor som vi har i
vårt land har en god kvalitet.
Sedan 1998 har det kommit in 121 ansökningar
till Skolverket. I 25 fall sade kommunen att man inte
ville ha en fristående skola därför att detta kunde få
påtagliga negativa följder för kommunen. Skolverket
sade till dessa kommuner att man ansåg att det fanns
en möjlighet att starta dessa fristående skolor. De fick
alltså i den bemärkelsen ett godkännande. Det var
inte så att alla dessa skolor sedan startades. Även om
ansökningen godkänts har skolan kanske ändå inte
startat sin verksamhet.
Jag har nu mött företrädare för de här kommuner-
na som säger att de inte tycker sig ha blivit ärligt
behandlade. Jag har också lyssnat på Skolverkets
redovisning, som jag har redogjort för här i dag. För
att ytterligare fördjupa mig i den här frågan har jag nu
vidtalat generaldirektör Mats Ekholm. Jag ska inte
lägga mig i myndighetens verksamhet - det får jag
inte som minister - men jag kommer att sätta mig in i
handlingarna från de olika kommunerna och även att
lyssna till hur Skolverket har hanterat de här frågorna.
På det sättet kan jag själv få mer kunskap, och då kan
vi föra den här debatten på ett annat sätt.
Jag tycker att jag på detta vis givit ett besked till
dem som har riktat kritik mot Skolverket. Jag har i
dag inte någon som helst avsikt att ändra regelverket,
men jag vill fördjupa mig i frågan.
Sedan var det frågan om vinsten. Så länge inte
alla eleverna har nått de mål som riksdagen har fast-
ställt, anser jag inte att det finns ett överflöd av peng-
ar. De pengar som finns måste gå till de elever som
behöver mer än andra.
Flera frågor har gällt om det verkligen finns en
skola för alla eller inte. Nästa översyn av gymnasie-
skolan syftar till att se över denna fråga. Vi ska se på
om intagningspoängen till de fristående gymnasie-
skolorna påverkar valfrihet och social struktur. Vi ska
titta på elevavgifterna. Vi ska titta på om det går att
tillämpa samma grunder för riksrekrytering oavsett
huvudman, så att det inte blir olika förhållanden. Det
ska vara en neutralitet mellan kommunerna och de
fristående skolorna. Vi ska utreda konsekvenserna för
den kommunala gymnasieplaneringen och utbudet på
sikt av det ökande antalet fristående gymnasieskolor,
men också för det ökande antalet kommunala gymna-
sieskolor. De ökar också. För mig gäller det att hitta
ett likasystem, så att vi har det rättvisetänkande som
vi började med en gång i slutet av 80-talet och i bör-
jan av 90-talet, dvs. att skapa samma villkor. Vi ska
också titta på den segregerande effekten, dvs. vilka
elever som kommer att gå på gymnasierna.
Det finns i dag fristående grundskolor med inrikt-
ning mot elever med särskilda behov.