Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

(forts. från 6 §) Svar på interpellation 1999/2000:39 om fristående skolor

Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s), 1999-11-23 (riksmöte 1999/2000).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Det har varit intressant att lyssna till

debatten här. Jag tänkte gå tillbaka till den tid då jag

själv blev ledamot av denna kammare, 1988, då jag

personligen för första gången kom i kontakt med de

på den tiden s.k. privata skolorna.

Då befann vi oss i situationen att ett antal wal-

dorfskolor gick i konkurs. De hade väldigt lite bidrag

på den tiden. Det fanns helt enkelt inga möjligheter

för dem att överleva på de villkor som gällde. Således

stod vi i utskottet inför frågan - Göran Persson var

skolminister - hur vi i framtiden skulle hantera dessa

s.k. privata skolor. Vi kom fram till att vi rimligen

måste hitta en form av bidrag - på den tiden från

staten - för att skolorna skulle ha en rimlig chans att

överleva. Vi befann oss i läget att någon annan var

tvungen att ta över ansvaret när det inte fanns pengar

till att driva skolan vidare, och så började diskussio-

nen och debatten om de privata eller, som vi i dag

säger, de fristående skolorna.

Sedan har vi under de år jag har suttit i riksdagen

och varit ur riksdagen, för att sedan komma tillbaka,

haft olika uppfattningar om hur stor del av pengarna

som de fristående skolorna ska ha. Jag kallar de här

skolorna för fristående skolor. För mig är privat nå-

gonting som inte har med kommunala eller statliga

medel att göra. I dag finansierar vi de fristående sko-

lorna ur kommunala medel. Då är de för mig inte

privata, utan de är fristående. De har sitt sätt att vara

men det är kommunala medel som de försörjs med.

Nivån för hur mycket pengar som ska gå till de

här skolorna har det varit en ständig debatt om. Där-

för blev jag väldigt glad när Sven-Åke Johansson

kom fram till sitt slutbetänkande och vi kunde följa

upp hur det blivit. I slutbetänkandet visar det sig att

det faktiskt bara handlar om promillegränser i för-

hållande till merkostnaden för kommunerna i stort

sett när det gäller de fristående skolorna. Vi har alltså

hittat en nivå för detta och på den nivån tycker jag att

det ska ligga.

För mig är det viktiga att vi har en bra skola för

alla elever. Det ska inte vara någon skillnad mellan

om man går i kommunal skola eller om man går i

fristående skola. Eleven ska vara i centrum. Alla

elever ska ha lika värde, och var och en ska mätas

utifrån sina behov. Det ena skolan ska alltså inte ha

mer än den andra, utan det är elevernas behov som vi

hela tiden ska utgå från.

När vi tittade närmare på grundskolan, som alltså

Sven-Åke Johansson har gjort, beaktade vi just de

elever som har större behov än andra. Det visar sig att

de i de fristående skolorna har fått mer resurser än

vad andra får - precis som sker i de kommunala sko-

lorna. Det var alltså lika där och det resultatet tycker

jag är bra.

Nu ser vi över gymnasierna, för det har skett en

förändring. Det gäller då dem som först startade de

fristående grundskolorna. Det fanns de som ville göra

det av pedagogiska skäl. En del hade blivit stoppade i

sina kommuner när de ville driva en montessoriskola.

Då var enda möjligheten att bilda en fristående skola.

Där var den kommunala organisationen för fyrkantig,

så då fick man bryta sig ur. Sedan var det föräldrar

som hade intresse för att driva sin skola. Vidare var

det fråga om olika grupper - det gällde t.ex. våra

finska fristående skolor - som hade sina skäl.

Nu är vi i ett nytt läge. Plötsligt är det bolagen

som kommer in på arenan. Det vänder jag mig mot.

Jag vänder mig alltså helt mot tanken på att skolan på

något vis ska kunna gå med vinst.

Jag har 30 års erfarenhet av skolan. Det har jag i

alla roller - som politiker och som tjänsteman. Men

jag har aldrig någonsin under de här 30 åren haft en

krona för mycket så att säga inom skolans verksam-

het. Jag tror heller aldrig att skolan kommer att kunna

få för mycket av pengar. Vi vet att lönerna ska gå

upp, och det tycker vi är viktigt. Vi vet att undervis-

ningsmaterialet kostar mer och mer. Vem kan då ange

gränsen för när man kan börja plocka ut en vinst?

Den gränsen kan ju vara oerhört godtycklig. Jag är

alltså fullständigt mot att någon utifrån privata intres-

sen ska ta ut vinster. Vi får nu pröva hur vi i så fall

kan åstadkomma en formulering eller stoppa den

utvecklingen. Jag vet också att det är många inom

organisationerna för de fristående skolorna som inte

heller vill ha människor med vinstintressen där.

Debatten

Hämtad sida: 20

20 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Statsrådet INGEGERD WÄRNERSSON (s): (forts. från 6 §) Svar på interpellation 1999/2000:39 om fristående skolor (1999-11-23) — PRESS0