Fru talman! Skolor, fristående eller kommunala,
är till för barnen. Alla barn har rätt att gå i en bra
skola. När man upplevt att inte möjligheterna finns
inom den kommunala skolan är det en självklarhet att
vi behöver friskolor, och vi behöver många av dem.
Som Hem och skola-ordförande i flera år upplev-
de jag just hur statiskt systemet faktiskt var. Därför
blir friskolorna en demokratisk och medborgerlig
självklarhet.
Likvärdighet har Kalle Larsson och hans anhänga-
re haft som argument för att förhindra friskolor. Det
är också förvånansvärt. Det är i så fall ett begrepp
som vi inte har utrett betydelsen av. För mig är det ett
begrepp som egentligen är ett argument för friskolor.
Likvärdighet är att varje barn får samma möjligheter
att utvecklas utifrån sina behov.
Varför vara så rädda för att erkänna olikheter i
livsvillkor, i begåvning, i fallenhet osv.? Det är ju vi
som lägger värdet i de olikheterna. Det kan naturligt-
vis finnas skillnader, men dem måste vi själva bejaka.
Vad är det då för nackdelar med den kommunala
skolan som man är så rädd för? Jag är rädd för attity-
den som finns här. Det är ni själva som talar om A-
och B-lag. Jag kan inte se det så. Jag kommer från en
kommun med rätt många friskolor, Linköpings kom-
mun. Jag har också erfarenhet från båda. Ett av mina
barn har valt kommunal skola och det andra barnet
valde en friskola. Varför inte se tydligheten i detta?
Mig veterligt finns det ingen som har utestängts på
grund av socioekonomiska problem. Låt många
blommor få blomma!