Fru talman! Detta med kooperativa former och
komplement som Nils-Erik Söderqvist talade om kan
jag helt instämma i. Jag har inte hört någon i den här
debatten ta avstånd från de s.k. fristående skolorna.
Skolministern säger i sitt svar att de fristående sko-
lorna har kommit för att stanna. Jag kan inse det och
även instämma i det.
Den viktiga följdfrågan blir dock: På vilka grun-
der och utifrån vilka kriterier, och vilka ekonomiska
bidragsregler ska gälla? Jag vill att skolministern
preciserar sig där. I dag har vi nämligen en flora av
friskolor. Det finns fundamentalistiska friskolor,
drivna av exempelvis Livets ord. Den typen av
friskolor vill jag definitivt inte att vi ska ha i ett sam-
hälle som bygger på allas rätt till en bra utbildning.
Det är alltså oerhört viktigt att vi får en precisering
vad gäller den frågeställningen och att skolministern i
nästa replik är vänlig och svarar på frågan om grann-
skapsskolan, den gemensamma skolan, ska utgöra
fundamentet och de fristående skolorna vara ett kom-
plement. Det är viktigt att vi får det klart för oss.
Trots allt tror jag att det finns ett gemensamt synsätt
inom den politiska vänstern.
Nej, utvecklingen har definitivt inte gått mig
spårlöst förbi, Lars Hjertén! Skillnaden mellan oss är
att jag har sett spåren av en utveckling mot en upp-
spaltning, en skiktning, av barn med olika ekonomis-
ka villkor, med olika etnisk bakgrund och med olika
religiös bakgrund. En viktig fråga till de borgerliga
företrädarna är då: Tycker ni att barn redan från bör-
jan i skolan ska vara tillsammans, oavsett bakgrund,
härkomst, religion osv., eller tycker ni att de i ökad
utsträckning - det är ju en utveckling som vi nu kan
se - ska skiktas, delas upp, redan från början?
I lördags gjorde Skånes socialdemokratiska parti-
distrikt på sin kongress ett klart och entydigt ställ-
ningstagande i friskoledebatten. Regelsystemet är i
behov av en genomgripande översyn. Bidragssystem-
et är orättvist utformat. Det är ett ingrepp i den kom-
munala självstyrelsen. Detta har satt djupa spår i den
kommunala ekonomin och det har påtagligt försvårat
en integration av etniska och religiösa minoriteter i
det svenska samhället.
Jag vill understryka detta med ett dagsfärskt ex-
empel, som jag antydde i mitt förra inlägg. Det gäller
Limhamn-Bunkeflo kommundel i Malmö kommun.
Där har kommunen satsat på en ny skola som en
helhetslösning för hela staden. De första lokalerna
togs, efter en byggtid på tre år, i bruk i augusti. Sam-
tidigt har ett aktiebolag i dagarna fått tillstånd att
starta en privatskola i området. Konsekvenserna av
denna etablering är att den kommunala skolan får stå
med tomma lokaler och att nybyggda specialsalar för
slöjd, musik, bild och drama samt en sporthall inte
kommer att kunna utnyttjas vare sig kostnads- eller
verksamhetseffektivt.
Jag är fullt medveten om att skolministern inte
kan kommentera enskilda fall. Det här är alltså ett
typfall - en utveckling som så att säga kan mångfal-
digas. Är det den utvecklingen vi ska ha, eller ska vi,
som sagt, fortsätta att bygga ut den gemensamma
grannskapsskolan? Det vore värdefullt att under de-
battens gång få svar från debattörerna på de olika
sidorna här.