Fru talman! Jag fick ingen möjlighet tidigare att
svara på en del av de frågor och påståenden som gjor-
des. Jag skall göra det i mitt sista anförande.
Gun Hellsvik är upprörd över att någon ledande
funktion har talat om för polisen att man skall ta enkla
ärenden först och vänta med de svåra ärendena. Till
det har jag två kommentarer. Den ena är att det inte
kan vara fel att ta de enkla ärendena först. Det är
faktiskt ett problem vi har haft att myndigheter ofta
tror att man inte skall bry sig om de enkla och små
problemen utan bara ägna sig åt de stora. Det är ett av
de problem vi har när det gäller vardagsbrottsligheten.
Det är ofta enkla brott. Det är snatterier och stölder av
olika slag. De får icke lågprioriteras. Man måste
ibland göra satsningar på den typen av ärenden. Jag
kan därför inte se något fel i att en ledning säger till
sin personal: Nu gör vi en satsning på de små och
enkla ärendena för att visa människor att vi faktiskt
bryr oss om dem.
Att man väntar med de svåra ärendena vill jag inte
hålla med om. Då skulle inte statistiken se ut som den
gör. Det är nämligen en ökning av redovisade ärenden
till åklagare och domstol av de prioriterade områdena.
Det är där vi har de svåra ärendena. Det är våldsbrott,
narkotikabrott och ekonomiska brott. Där har vi en
ökning. Uppenbarligen är det så att polisen faktiskt
har börjat kunna hantera flera krav på en gång.
Jag förstår inte riktigt Jan Lindholms inlägg. Nå-
gon centralisering bort från Falun - för det är Falun
det handlar om - har över huvud taget inte skett på
rättsområdet. Så jag vet inte riktigt var problemet
ligger.
Carina Hägg ställde en viktig fråga om de nya
medlen och hur det går med möjligheterna att säker-
ställa att myndigheterna skall kunna kommunicera
med varandra och använda det som en gång har blivit
upprättat genom hela rättskedjan. Det är en oerhörd
rationalitet i att man inte gör om samma sak hela tiden
i varje led i rättskedjan. Jag kan säga att det pågår ett
reformarbete och en utveckling av system som kom-
mer att innebära oerhört mycket för rättsväsendets
effektivitet och möjlighet att använda sina resurser,
inte till det som är biåtgärder, utan till det som är
kärnverksamheten, att bekämpa brottsligheten.