Fru talman! Ingbritt Irhammar har frågat vilka
strategier regeringen avser att tillämpa och vilka åt-
gärder regeringen avser att vidta för att motverka de
negativa effekterna av den centralisering av rättsvä-
sendet som nu genomförs.
Polisens, åklagarnas och domstolarnas möjligheter
att på bästa sätt tillgodose de krav som allmänheten
har rätt att ställa på rättsväsendet mäts enligt min
mening inte i hur många myndigheter eller hur många
domstolar som finns. För medborgarna är det viktigt
att det finns polis på plats för att förhindra brott eller
beivra brott och inte om det finns en polismyndighet
där eller inte. Det är därför vi har genomfört den stora
närpolisreformen för att i större utsträckning få ut
polisen bland medborgarna.
Närpolisverksamheten och strävandena att poli-
sarbetet skall bedrivas på ett problemorienterat sätt
har inneburit, och innebär, stora förändringar i poli-
sens verksamhet. Polisens möjligheter att lyckas i det
arbetet har inte så mycket att göra med om det finns
en polisstation eller vilka öppettider polisstationen
har. Det avgörande är att polisen i så stor utsträckning
som möjligt finns på plats där det vanligen begås
brott.
Ingbritt Irhammar påstår att polisens lokalkänne-
dom har minskat till följd av centraliseringen av
myndighetsfunktionerna. Detta är ett både svårbe-
gripligt och felaktigt påstående. Jag är helt övertygad
om att de poliser som ingår i närpolisverksamheten
har mycket bättre lokalkännedom än de poliser som i
den gamla organisationen arbetade i ett antal polishus
runt om i landet. Jag anser inte att polisen, åklagarna
och domstolarna måste ha lika stora verksamhetsom-
råden.
När det gäller helheten i förändringsarbetet är det
min uppfattning att de tidigare geografiskt likformade
organisationerna inte alltid gav de bästa förutsättning-
arna för att få ut så mycket verksamhet som möjligt av
rättsväsendets samlade resurser. Närpolisverksamhet
behöver bedrivas ute bland människor i små operativa
enheter. För polisens del krävs att det problemoriente-
rade arbetssättet fortsätter att utvecklas. Det är grun-
den för en ny polisroll. Närpolisen skall arbeta med
vardagsbrottsligheten i närpolisområdena och finnas
nära dem som berörs av brottsligheten, dvs. verksam-
heten skall bedrivas lokalt och just decentraliserat.
Dessutom arbetar polisen nu på att åtgärda de
resterande hinder för ett effektivt resursutnyttjande
som bl.a. Riksrevisionsverket (RRV) pekat på i sin
rapport. Rikspolisstyrelsen skall den 1 mars i år re-
dovisa hur långt polisen har kommit i det arbetet.
Regeringen kommer också att ge RRV i uppdrag att
utvärdera de av polisen vidtagna åtgärderna. Detta
uppdrag är ett led i reformeringen av polisen.
När det gäller domstolarna behöver resurserna
koncentreras för att nödvändig kompetens skall kunna
tas till vara. Även åklagarna, som är små myndigheter
jämfört med polisen, behöver samla sina resurser.
Samtidigt har åklagarna i den förundersökande verk-
samheten behov av ett nära samarbete med polisen.
Det är därför viktigt att verksamheten organiseras så
att åklagarna kan svara mot de behov som finns av ett
nära samarbete med polisen. Åklagarna bedriver fort-
farande åklagarverksamhet på samma orter som före
omorganisationen.
I samband med sådana omfattande organisations-
förändringar som det nu har varit fråga om, är det
naturligt att det uppstår vissa övergångsproblem.
Varken närpolisreformen eller åklgarreformen är
några undantag i den delen. Det är därför glädjande
att det finns flera tecken på att åklagarväsendet redan
nu i stor utsträckning har återtagit sin arbetskapacitet.
Självfallet skall de problem som finns tas på all-
var. Det är en prioriterad uppgift för Justitiedeparte-
mentet, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att noga
följa utvecklingen. Men det gäller att också se framåt
och fullfölja det viktiga förnyelsearbetet. De nya
organisationerna har alla förutsättningar att så snart
övergångsproblemen övervunnits bli betydligt mer
effektiva än de gamla.
Domstolskommitténs ordförande, generaldirektör
Bertil Hübinette, har för några dagar sedan i ett ny-
hetsbrev till de anställda inom domstolsväsendet
redogjort för de svårigheter som Domstolskommittén
har haft att uppfylla de mycket långtgående reform-
krav som utredningsuppdraget innebär. Bertil Hübi-
nette har i nyhetsbrevet understrukit att han för egen
del är helt övertygad om att domstolsväsendet måste
moderniseras och att det är hans bedömning att en
förändringsprocess välkomnas av många av dem som
arbetar vid våra domstolar. Domstolskommittén
kommer vid ett sammanträde den 11 februari 1998 att
ta slutlig ställning till om kommittén skall tillskriva
regeringen om en omprövning av uppdragets inrikt-
ning.
För egen del kommer jag att ta ställning till in-
riktningen av reformarbetet, som nödvändigtvis måste
fortsätta, så snart Domstolskommittén har redovisat
hur den ser på det fortsatta arbetet.
Sammanfattningsvis gäller alltså att regeringen
kommer att fortsätta sina strävanden att anpassa rätts-
väsendet efter medborgarnas behov. För att tillgodose
detta krävs det hög kompetens inom rättsväsendet,
och jag är övertygad om att medborgarna föredrar
kompetens framför ett stort antal myndigheter. I den
utsträckning som förändringarna inom rättsväsendet
innebär en centralisering, är det fråga om en centrali-
sering som är nödvändig för att garantera att myndig-
heterna även i fortsättningen kan upprätthålla högt
ställda kompetenskrav. Detta innebär också att orga-
nisationen, beroende på arbetssituation, brottslighet,
geografiska förhållanden m.m., kan se olika ut i olika
delar av landet.