Fru talman! Man kan höra på beskyllningarna här
att valrörelsen verkligen har börjat. Jag tycker att
vårfåglarna skall komma innan vi sätter i gång.
Det jag vill återvända till är det jag trodde den här
debatten skulle handla om, centralisering kontra de-
centralisering. Vi kan inte ha endast närpolisen och
säga att det här är jättebra, som vi alla tycker, och att
det här är decentralisering, när polisområden samti-
digt slås samman och det finns en enda länspolis-
myndighet. Då är det inte län det handlar om längre,
det är regioner, t.ex. Skåne som nyss har fått sin or-
ganisation färdig. Det är stora områden som fem poli-
sområden skall täcka. Det kommer att bli samma
problem i Västra Götalands län, som jag tillhör. Det
är ett jätteområde.
Det är här som problematiken kommer in. Närpo-
lisen kan inte verka med organisationer, med sociala
myndigheter eller bygga upp ett nät. När det sker
någonting rycker polis ut från ett helt annat ställe. De
känner inte till de här personerna och det man har
byggt upp, och de känner inte till geografin. När det
kommer poliser från Göteborg ut till Orust och Tjörn
hittar de inte. Det tar jättelång tid. Över tre timmar
behöver de på sig för att ingripa. Det kan ju inte vara
riktigt.
Jag skulle vilja att justitieministern erkänner att vi
har problem och säger att hon har beredskap för att se
över och justera dessa felaktigheter i stället för att
hela tiden försvara dem. När man skapar en ny orga-
nisation måste man också vara beredd att erkänna det
som är fel och kunna ändra. Det är den attityden jag
skulle vilja ha mer av här i dag.