Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag noterar att
justitieministern är angelägen om att försvara de re-
former som har genomförts eller enligt planerna skall
genomföras inom polis-, åklagar- och domstolsväsen-
det. Samtidigt hoppas jag att det inte har gått så
mycket prestige i de olika centraliseringsförslagen att
det inte går att få till stånd förändringar som bättre
kan tillgodose allmänhetens krav på ett väl fungeran-
de rättsväsende som är anpassat efter medborgarnas
behov. Det är vi överens om att det skall gälla.
Om de reformer av rättsväsendet som har genom-
förts hade lett fram till ökad effektivitet och ökad
närhet till medborgarna, så hade det varit lättare att
försvara nackdelarna i form av ökad centralisering.
Tyvärr har det inte blivit så. Nu har vi en situation
med ökad centralisering utan att de önskade effekter-
na i form av ökad effektivisering har uppnåtts. Detta
finns det alldeles för många exempel på. Jag kan bara
nämna det minskade antal brott som man har klarat av
att utreda och klara upp.
Visst kan man likt justitieministern hävda att det
inte är antalet åklagarmyndigheter eller polisstationer
som är avgörande för närheten till människorna. Men
nog är det så att det har betydelse. Om t.ex. antalet
polisstationer och placeringen av polisstationerna var
utan betydelse, så skulle vi ju bara behöva ha en po-
lisstation i varje län eller t.o.m. en i hela landet -
alltså om det här med närheten inte hade någon bety-
delse. Men vi vet ju att det absolut inte är så.
Fru talman! Centerpartiet motsatte sig omorgani-
sationen av åklagarväsendet eftersom det så väl fun-
gerande samarbetet mellan polis och åklagare försvå-
rades i och med att åklagare försvann från ett stort
antal platser. Jag säger "försvann", för de är placerade
på andra platser. Nu tvingas de köra ut till de gamla
ställena. De ligger alltså på vägen och lägger tid på
det. Det här har slagit sönder det goda arbetet mellan
polis och åklagare, och det är många som klagar på att
man nu inte längre vet hur det är.
Jag talade med en åklagare i går. Han vet inte vil-
ken polis han skall vända sig till. Förr var det väldigt
naturligt när man satt i samma hus att ha nära kontak-
ter. Detta samarbete har slagits sönder. Det kan också
vara en anledning till att antalet uppklarade brott har
minskat. Är inte justitieministern oroad över detta?
Jag hörde att justitieministern här svarade att vi går
mot bättre siffror på det här området. När jag talade
med olika åklagare i går sade de att det berodde på att
man avskrev brotten. Man lade dem helt enkelt åt
sidan.
Det är också problem med långa och dyra trans-
portsträckor. De är dyra i tid och dyra i pengar, och
de är dyra i bensinkostnader nu när man skall frakta
häktade personer till ett mindre antal häkten. Jag fick
ett brev från personalen vid Helsingborgs häkte i dag.
Det är kanske fler som har fått det. Den pekar på att
det jättesvårt att få plats på häktet i Helsingborg. Man
får transportera dessa människor långa tider. Föränd-
ringen har bara lett till en försämring.
På ett område är det en decentralisering i rättsvä-
sendets organisation, och det gäller närpolisorganisa-
tionen. M en det räcker inte för att ge service
till allmänheten. Det skall till utryckningsstyrkor, och
det behövs en väl fungerande växel. Vi hade för några
veckor sedan här i kammaren en debatt om betydelsen
av att allmänheten når fram och att människor får den
service de behöver. Jag vill slutligen fråga justitiemi-
nistern om hon menar att polisstationers öppettider
saknar avgörande betydelse för servicen till allmänhe-
ten.