Fru talman! Interpellanten och meddebattörer! Det
har talats om pengar kopplat till verksamheten inom
rättsväsendet. Jag vill därför inleda med att säga att
jag inte tror att det finns något absolut samband mel-
lan mer pengar till rättsväsendets organisation och en
förbättrad verksamhet. Det är i huvudsak andra åtgär-
der som behövs.
De flesta av de penslar man har till sitt förfogande
som riksdagsledamot är så breda att detaljerna tende-
rar att försvinna när man skall måla upp framtiden för
en verksamhet. Detta är frustrerande, därför att detal-
jerna i sådana här sammanhang kan innebära skillna-
den mellan om en ort skall utarmas inom sitt rättsvä-
sende eller inte. Balansen mellan den politiska nivån
och myndigheterna har vid några tillfällen enligt mig
varit felaktig. Om vi dessutom har att göra med myn-
digheter som är ovana vid att lägga örat till marken
och lyssna inför en omorganisation, tenderar risken att
öka för att man senare skall komma att behöva korri-
gera vissa delar i besluten.
Den 1 juli 1996 genomfördes en omfattande om-
organisation av åklagarväsendet. Den har kritiserats
utifrån olika utgångspunkter. Själv har jag också hela
tiden haft vissa synpunkter, men jag delar uppfatt-
ningen att det var befogat att ändra i själva åklagar-
myndighetens struktur. Det är alltså inte hela beslutet
och hela förändringen jag har synpunkter på. Kanske
är det bristen på mindre förändringar som delvis har
lett fram till de problem vi har i dag.
För min del har jag främst varit kritisk mot den
praktiska tillämpningen. Därför känns det mycket bra
att Riksåklagarens särskilde utredare Anders Bauer
har varit i min hemkommun, i Värnamo, som ett led i
arbetet med att följa upp åklagarreformen. Det är bra
att denna uppföljning nu genomförs utan dröjsmål och
att man är ute och lyssnar på verksamheten.
I torsdagens ortstidning var rubriken: Hopp om att
få tillbaka åklagarna. Vidare i ingressen kunde man
läsa: Riksåklagarens utsände kom, lyssnade och an-
tecknade.
Enligt de rapporter jag har kunnat ta del av var be-
söket konstruktivt, och samtalet fördes i en positiv
anda. Men vi vet alla hur svårt det är att avgränsa sig,
så visst gled man även vid samtalen med Anders Bau-
er in på andra delar av rättsväsendet. Det är nästan
omöjligt att diskutera åklagarväsendets organisation
utan att glida in på andra delar av rättsväsendet, då de
olika organisationerna är så intimt sammankopplade i
den vardagliga arbetssituationen. Visst kämpar vi för
att behålla tingsrätten i Värnamo, och vi har noterat
hur grundligt Domstolskommittén går till väga i den
här utredningen. Det verkar positivt att man försöker
gå till botten med alla de frågor som har kommit upp
under utredningen.
Regionåklagarmyndigheten i Jönköping omfattade
tidigare Jönköpings län och Skaraborgs län, dvs.
åklagarmyndigheterna i Jönköping, Lidköping, Mari-
estad, Skövde och Värnamo. Den sysselsatte 28 åkla-
gare. I den nya åklagarorganisationen ligger åklagar-
kammaren i Jönköping organisatoriskt under Linkö-
ping. Åklagarmyndigheten i Värnamo har lagts ned,
men inga åklagartjänster har försvunnit från Jönkö-
ping. Av kanslisterna har dock cirka hälften fått sluta.
Eftersom åklagarmyndigheten i Värnamo är ned-
lagd reser åklagarna dit och håller kontakt med poli-
sen via telefon. Enligt instruktionen skall åklagarna
fungera som ett slags mentor för närpolisen. Det är en
syssla som enligt de åklagare jag varit i kontakt med
tar avsevärd tid i anspråk och som det är svårt att
mäta effektiviteten i och resultatet av.
Jag ser att lampan blinkar nu, men jag vill säga att
jag tror att det finns fog för att göra förändringar i
dessa organisationer. Det är väldigt viktigt att man är
lyhörd. Jag skulle vilja ställa en fråga till Laila Frei-
valds som jag i min tur har fått när jag har pratat med
personal inom dessa verksamheter. De hoppas mycket
på att få en förändrad datasituation, så att de på ett
enklare sätt skall kunna kommunicera med varandra.