Fru talman! Ingbritt Irhammar frågade mig vad jag
tycker om nätverksmodellen för tingsrätterna. Det är
en bra modell om man ute efter att lösa budget-
problem, men jag tror inte att vi har möjlighet att nöja
oss med så låga ambitioner. Bakgrunden till diskus-
sionen om en översyn av domstolsväsendet är betyd-
ligt mer djupgående och bred. Den handlar inte bara
om budgetproblem.
Domstolsväsendet måste anpassas så att det har
möjlighet att möta framtidens krav. Det handlar om
att säkerställa att vi har en underrättsorganisation i
vårt domstolsväsende som klarar de högt ställda krav
på kompetens som svenska folket är vant att ställa.
Detta är en oerhört viktig fråga. Eftersom många
politiker har en benägenhet att säga att man måste
lyssna på dem som berörs, skulle jag vilja säga till er:
Var vänliga och lyssna på dem som det här berör, dvs.
de som arbetar i domstolsväsendet! Där växer en
insikt om behovet av förändring. Snart står politiker
ganska isolerade i den här frågan om ni inte tar till er
den insikt som numera finns ute i domstolsväsendet.
Kia Andreasson är orolig för att de stora polisom-
rådena innebär ett avstånd till medborgarna. Jag vill
återigen erinra om att trots att det är denna församling
som har fattat principbesluten om de förändringar vi
vill göra inom polisen tror jag inte att man riktigt har
förstått innebörden av dessa förändringar. Har man ett
stort polisområde betyder det också att man där har
väldigt många närpolisområden. Det kan vara frågan
om upp till 50 närpolisområden just för att åstad-
komma närheten till medborgarna när det gäller den
typ av brottslighet som behöver hanteras där ute.
I övrigt behöver vi större myndigheter för att kun-
na hantera de andra uppgifter som polisen har. För att
visa att man tänker efter i den här situationen vill jag
t.o.m. påstå att länen som myndigheter i vissa avseen-
den är för små för att kunna hantera de uppgifter som
polisen har. Därför pågår en utveckling av ett samar-
bete mellan länsmyndigheterna för att säkerställa och
öka kompetensen och effektiviteten i vissa typer av
polisarbete.
Maud Ekendahl säger att polisen inte finns på
plats och att de inte finns där ute där de skall utföra
jobbet. Detta är helt fel. I dag är flera poliser än tidi-
gare ute och utför mycket av det operativa arbetet.
Fler poliser än tidigare finns när de behövs. Det har
bl.a. att göra med omläggningen av polisens arbetsti-
der. Det är en viktig fråga när det gäller hur man
använder sina resurser. Där har vi inte sett effekterna
fullt ut ännu, utan det kommer. Detta är ett av de
positiva inslag vi har trots problemen för polisen att
genomföra närpolisreformen samtidigt som man haft
besparingskrav på sig. Att man klarar det, trots att det
blir svårare, beror ju på att man har möjligheter att
förändra sina arbetsformer, hur man använder sin tid
och hur man över huvud taget använder sina resurser.
Allteftersom tiden går blir polisen faktiskt bättre på
att göra det. De fick en oerhört stark kritik från Riks-
revisionsverket. Jag tror att det var rent omskakande
för polisen att få den. Men den har också lärt dem en
hel del, och de har visat att de är kapabla att ta hand
om det.
Siw Persson frågar mig om utvärderingar av de
förändringar som sker. Det är oerhört viktigt, och det
pågår utvärderingar nästan parallellt kan man säga.
När det gäller åklagarmyndigheterna har det precis
genomförts en mycket stor och omfattande utvärde-
ring av vad den reformen har inneburit. Den innehål-
ler också bl.a. att man mäter hur de som arbetar inom
åklagarväsendet mår. Sammanfattningsvis visar detta
på mycket positiva resultat. Jag tror att ju mer tiden
går och ju mer systemet sätter sig, desto bättre blir
det.