Fru talman! Det blev väldigt känslosamt här ett
tag. Jag skall inte lägga mig i den mer animerade
diskussionen mellan Ingbritt Irhammar och Maud
Ekendahl, men jag måste ändå komma med några små
faktauppgifter.
Ingbritt Irhammar, vi har faktiskt över huvud taget
inte haft något förslag om nedläggning av små tings-
rätter att ta ställning till, så Maud Ekendahl kan aldrig
ha röstat för ett sådant förslag. Dessutom har Ingbritt
Irhammar ställt sig bakom den planerade besparingen
på 200 miljoner på domstolsväsendet, vilket bl.a.
Maud Ekendahl har röstat emot. I övrigt får Ingbritt
Irhammar klara av sina känslor själv.
Justitieministern uppmanade oss att ge stöd åt
människorna ute i verksamheten. Ett sätt att ge stöd är
att lyssna. De av oss som har lyssnat har förstått vad
man från polisens sida har förlorat genom den nya
åklagarorganisationen, nämligen den närhet som krävs
för att man skall kunna få den ledning i utredningsar-
betet som man behöver. Ingen skall inbilla mig att
man kan förbättra förundersökningsledarskapet ge-
nom att flytta den som skall hålla i det längre ifrån
den som skall bli ledd.
Dessutom, fru talman, blev i vart fall jag skrämd
när jag, som helt nyligen, fick ett samtal från en utre-
dare som förtvivlat berättade hur han hade fått direk-
tiv uppifrån att se till att snabbt utreda de enkla målen
för att förbättra statistiken. De mer komplicerade
målen kunde få vänta. Eftersom de tog tid blev det
inte lika många pinnar i statistiken. Nog finns det skäl
att oroa sig över läget i det svenska rättsväsendet.