Fru talman! I den första budgetpropositionen efter
regeringsskiftet 1994 står skrivet: Tillståndet i rätts-
väsendet kan sägas utgöra ett mått på statsmakternas
förmåga att leva upp till de krav som måste ställas på
en rättsstat. Den som läst den senaste budgetproposi-
tionen finner att regeringen nu har utelämnat den
meningen. Eftersom jag utgår från att regeringen
menade vad den skrev 1994 tycker att det finns skäl
att se på tillståndet i rättsväsendet i dag och därmed
mäta statsmaktens förmåga.
Den nedåtgående trenden i antalet brott under
början av 90-talet bröts 1995 då antalet anmälda brott
på nytt ökade, och det är en ökning som fortsatt. Vi
skall dessutom ha klart för oss att redovisad statistik
inte är korrekt. Ingen kan väl glömma den information
som kom fram i höstas som visade att polisen inte ens
hinner registrera inkomna brottsanmälningar. Om vi
bortser från kopplingen mellan ökad brottslighet och
nedrustat rättsväsende kan vi se på hur rättsväsendet
kunnat hantera situationen.
Från att under ett antal år haft en uppklarningspro-
cent för brott på 30 % och uppåt har vi nu ramlat ned
på 25 % med allt vad det innebär för brottsoffrens
trygghet och möjligheter till skadestånd. Samtidigt har
antalet till åklagare redovisade ärenden minskat. En
koppling till en samtidig minskning av både antalet
poliser och civilanställd personal är självklar. Dess-
utom tyder allt på att den centralisering av åklagar-
verksamheten som genomförts mot våra protester
bidragit till att utredningsverksamheten försämrats.
I takt med den ökande brottsligheten finner vi att
åklagarna har avgjort färre ärenden. Att ett ärende
avgjorts innebär inte nödvändigtvis att det resulterar i
åtal. Tittar vi närmre på statistiken finner vi att inte
bara antalet utan även andelen lagföringar minskat
medan antalet avskrivna ärenden har ökat. Detta har
naturligtvis samband med minskningen av både anta-
let åklagare och administrativ personal. Även här har
centraliseringen av åklagarna påverkat. Våra åklagare
får i dag lägga ökad tid på att ligga på vägarna för att
hålla kontakt med polis, förhöra häktade och framträ-
da inför domstol.
Domstolarna har inte drabbats lika illa som övriga
delar av rättsväsendet. Det är ju i stället så att när
polis och åklagare inte räcker till för att få fram ären-
den till domstol lättar trycket på domstolarna. Men
trots detta har vi anledning att känna oro även för
tillståndet vid våra domstolar. När Högsta domstolen
konstaterar att domare som gjort sig skyldiga till
tjänstefel inte skall ådömas straff eftersom arbetsbe-
lastningen var sådan att det var ursäktligt är tillståndet
i rättsväsendet inte gott.
Fru talman! Enligt moderat uppfattning befinner
sig rättsstaten i kris. Den svarar inte längre mot de
berättigade krav medborgarna ställer. Regeringen
sänder ut motstridiga signaler. Besparingar ställs mot
nya satsningar, centralisering mot decentralisering.
Intill förra året kunde stora belopp sparas, enligt re-
geringens uppfattning, medan det nu är fråga om en
anslagsökning, om än otillräcklig. Det är hög tid att
rättsväsendet blir föremål för en grundlig analys och
helhetssyn. Tillståndet i rättsväsendet visar att stats-
makterna inte lever upp till de krav som måste ställas
på en rättsstat.