Fru talman! Att sänka momsen är fördelningspo-
litiskt bra, om man har råd med det. Om man finansie-
rar momssänkningen med höjd skatt på höga inkoms-
ter och kapital är detta bra fördelningspolitik. Men att
sänka matmomsen samtidigt som man sänker ersätt-
ningen för de arbetslösa och för de sjuka är vettlös
fördelningspolitik. Det är som att jag skulle lägga
krokben för någon på fotbollsplan och sedan med ett
litet leende skulle fråga: Skall du ha ett litet plåster?
Då skulle jag alltså förvänta att jag betraktades som
snäll och att publiken tyckte att jag var en fin sports-
man. När man sänker ersättningsnivån och sedan
kompenserar med plåster för alla är detta en orimlig
fördelningspolitik, Anita Johansson. Det var därför
som vi var emot det. Det var inte för att vi tycker att
en momssänkning är fel i sig, utan det var för att man
inte har råd med en sådan och med de sneda fördel-
ningseffekterna.
Anita Johansson talade om sneda fördelningsef-
fekter och KUSK. Anita Johansson vet att man från er
sida beräknar att skattereformen kunde balanseras
genom de höjda barnbidragen. Men det var bara den
ena höjningen som verkställdes - den andra höjningen
verkställdes aldrig - och nu sänker ni barnbidragen.
Enligt er egen argumentation är skattereformen icke
längre balanserad. Det är enligt er argumentation, inte
enligt min, men jag minns den argumentationen.
Anita Johansson kan ju den argumenteringen. Var-
för inte i stället ta pengarna från pensionssidan genom
att införa halverad avdragsrätt för privata pensions-
försäkringar? Det hade varit rimligare. Vi tar ansvar,
Anita Johansson. Men ni lägger nu ut 7,7 miljarder på
matmomssänkningen samtidigt som ni sänker skatteut-
taget med 4,3 miljarder. Totalt sänker ni skatterna
med 12 miljarder. Det är fråga om riktade skatte-
sänkningar som inte har några positiva sysselsätt-
ningseffekter, men de drar undan resurser från vård
och omsorg och kommunsektorn. Ni har hamnat fel,
ni har hamnat enligt det franska uttrycket i "le ma-
rais".