Fru talman! Detta är inte en familjerättslig dis-
kussion utan en skattepolitisk. Jag vill ändå påpeka
för Lars Bäckström att sin giftorätt har man ingen
nytta av förrän äktenskapet upphör, antingen genom
skilsmässa eller den enes död. Då får man givetvis
betala förmögenhetsskatt, när man ärver eller vid en
skilsmässa så att säga blir ägare till sin rika frus för-
mögenhet. På samma sätt är det om t.ex. min man har
mycket lägre lön än jag. Han lever då naturligtvis på
en mycket högre standard än han skulle göra med sin
egen lön. Han får inte betala högre marginalskatt för
det, trots att vi delar på pengarna.
Antingen betraktas man som enskilda personer i
beskattningen eller också gör man det inte. Sambe-
skattning av förmögenhet är en främmande fågel i
skattepolitiken. I den övriga skattepolitiken betraktas
vi som individer. Därför tycker vi i Folkpartiet att
detta är fel. De summor som det kostar för statskassan
att avskaffa detta tror vi att man kan få in på annat
sätt. I annat fall är vi beredda att ompröva andra
skattesatser för att åstadkomma detta, som ändå är
rätt.
Beträffande kvittningsrätten kan jag säga att man
naturligtvis kan ha som ledstjärna att man alltid skall
tycka likadant, oavsett vad som händer. Men vi har en
verklighet runt omkring oss som ändrar sig. Man kan
också lära sig av det som händer. När nya fakta kom-
mer fram kan man ändra sig. Det tycker vi inte är
något fel. Tvärtom tycker vi att det är bra om man
ändrar sig när man får nya kunskaper. I det läge Sve-
rige befinner sig i nu och har befunnit sig i i ganska
många år, är det bra om man kan underlätta för män-
niskor som vill ta chansen att starta ett eget företag
och se om vingarna bär. Därför vill vi ha en kvitt-
ningsrätt, som i och för sig inte är det som kommer att
skapa den halva miljonen nya jobb men ändå kan vara
ett litet bidrag i den kampen.