Skattepolitik

Fru talman! Dagens skattedebatt förs i en skugga.

Den skuggan kommer av att oppositionspartierna i

dag presenterar sina alternativ till regeringens komp-

letteringsproposition.

Men betänkandet ligger också i en annan sorts

skugga - den skugga som härrör från den politiska

verkligheten. Den är högst föränderlig. Det gör att

betänkandet är oerhört instabilt. Det är ett oerhört

fascinerande betänkande. Jag tror att det är den mest

fascinerande debatt som jag har deltagit i och kommer

att delta i under mina år i riksdagen.

Fru talman! I dag måste jag säga att jag är extra

glad över att vara vänsterpartist, för dagens socialde-

mokrat, Anita Johansson, har ingen lätt uppgift i de-

batten.

Den skattepolitik som Socialdemokraterna står för

varierar så snabbt att man måste ha ett väldigt snabbt

fotarbete och vara väldigt snabb i tanken för att hinna

med. För att vara litet snällare - jag är i grunden en

snäll människa - skall jag säga att den är så flexibel

att man måste vara oerhört tankesnabb för att hinna

med i argumenteringen.

Många ledamöter i kammaren brukar säga att de

begränsar sina yrkanden vad gäller reservationerna för

att vinna tid. Här finns det en väldigt bra och enkel

anledning att begränsa sina yrkanden för många op-

positionspartier: Den politiska verkligheten har redan

bifallit en rad reservationer i detta betänkande. Då

kan man låta bli att yrka bifall till dem. Det är ganska

logiskt, men det är också väldigt fascinerande att det

kan vara på det sättet.

Man kan helt enkelt säga att Socialdemokraterna

är varvade av den politiska verkligheten i dagens

debatt. Det är ingen lätt argumentsits.

Det gäller bl.a. mom 7 och reservation 18. Den

gäller avdragsrätt för underskott på nystartad verk-

samhet. Socialdemokraterna i utskottsmajoriteten

avslår detta förslag med kraft. En av grundstenarna i

skattereformen var att kvittningsrätt var oerhört fel-

aktigt.

Vi i Vänsterpartiet har alltid hållit oss till en väl-

digt modest mittlinje i denna fråga och sagt att man

kan ha en viss begränsad kvittningsrätt.

Socialdemokraterna, däremot, har pendlat från den

ena extremen till den andra. De har sagt att kvittnings-

rätt är fruktansvärt fel och ett grundskott mot skattere-

formen tills i dag, då de säger att det skall finnas

kvittningsrätt. I betänkandet står det att vi inte skall ha

kvittningsrätt. Vad som är grundskott mot skattere-

formen varierar med någon veckas mellanrum ibland.

Det är mycket fascinerande att följa dessa turer.

Nu är alltså reservation 18 bifallen av regeringen,

men avslagen av den socialdemokratiska utskottsma-

joriteten.

Reservation 19 om riskkapitalavdrag är lika fasci-

nerande. Utskottsmajoriteten skriver att det är ett

mycket dåligt förslag. Det skriver man explicit på

s. 16 i betänkandet. Men regeringen säger att det är ett

väldigt bra förslag som skall beredas. Det är oerhört

knepigt att det kan ändras så fort.

Man säger i debatten att det är en framgång för

Centerpartiet. Det kanske det är, men då är det desto

märkligare att läsa i betänkandet att Centern inte finns

med på reservation 19. Jag undrar vem Socialdemo-

kraterna egentligen har förhandlat med. Har man fört

en parallellförhandling med någon annan? Det är

kanske bara ett misstag att Centern inte är med på

reservation 19, men rent formellt sett är det så.

Det jag för min egen del tycker är mest fascine-

rande av allt, fru talman, är reservation 26 under

mom. 14. Jag tror att jag kommer att vara den ende

riksdagsledamot som har avgett en reservation i ett

utskott, gått upp i talarstolen och talat för reservatio-

nen och kanske begärt votering trots att det varit

onödigt på grund av att den politiska verkligheten

redan har lett till att reservationen har rättsverkan ute i

samhället. Det är konstitutionellt småintressant att en

reservation i kammaren har rättsverkan utanför kam-

maren.

Jag beklagar mig i och för sig inte. Jag tackar och

tycker att detta är bra. Men nog är det fascinerande

alltid. Det gör att jag inte kommer att yrka bifall, fru

talman, till min reservation 26, eftersom den redan har

rättsverkan utanför kammaren.

Hur kunde det bli så här? Hur kunde det toka till

sig på detta vis? Som de sade: Voffö gör di på dette

vise? Det verkar ju alldeles konstigt.

Det var natten mellan den 4 och 5 april som det

började toka till sig. Man jobbade snabbt och kom

överens om en massa saker. Det var helt fantastiskt på

skattepolitikens område. Man kom ut på morgonen

och sade att byggmomsen skulle tas bort. Det sade

Sveriges främsta experter på skattepolitik och eko-

nomisk politik. De hade inte upptäckt att vi hade gått

med i EU. Inte ett dugg! De skulle ta bort byggmom-

sen i alla fall. Det är fascinerande att man kände till så

litet om EU:s regelverk.

Vi som jobbar mot EU visste ju varför vi gick

emot, men nu förstår jag varför en del var så oerhört

för. De kände uppenbarligen inte till regelverket.

Nu har det blivit så oerhört tokigt. Man sänker

matmomsen och säger att det är bra fördelningspoli-

tik. Man gör det för att kompensera en sänkning av a-

kassenivån och nivåerna i socialförsäkringarna. Men

det är ju tokigt, fru talman! Jag har alltid pläderat för

sänkt matmoms. Jag tycker att det är en bra fördel-

ningspolitik. Det blir riktigt rejält bra fördelningspo-

litik när man finansierar det med höjd skatt på stora

inkomster och kapital. Men att sänka matmomsen och

finansiera det med sämre villkor för arbetslösa och

sjuka - det är knappt man kan kalla det för dålig för-

delningspolitik. Det är så ogenomtänkt. Det håller inte

ihop alls längre.

Fru talman! Tyvärr måste jag ge Carl Bildt rätt.

Det är ledsamt för mig. Men han varnade i valrörelsen

för en rödgrön röra. Nu är den här! Det är en rödgrön

röra som råder just nu på skattepolitikens område. Det

är beklagligt, men det går att rätta till. I grunden finns

det mycket bra hos både Centerpartiet och Socialde-

mokraterna. Det är bra som Kenneryd säger, att man

skall samverka. Men i denna mix behövs mer stabili-

tet. Det är den stabiliteten som Vänsterpartiet står för:

genomtänkt, långsiktig, bra fördelningspolitik med

miljöprofil, och inte det hattande hit och dit som nu

är.

En del säger att regeringen nu driver högerpolitik

på skatteområdet osv. Jag är inte riktigt säker. Om

moderaterna hade fått bestämma hade det varit mer

rejäla, hårda tag, med mer konsekvens i. Jag tror att

det är i Hamlet som det sägs: Det finns ett slags kon-

sekvens i galenskaperna. Det finns ett slags tråd hos

dem, inte en röd tråd utan en blå tråd.

Fru talman! Uttrycken vänster och höger i politi-

ken kommer från den franska nationalförsamlingen

under revolutionen 1789. De radikala satt till vänster i

kammaren och de mer konservativa satt till höger.

Men så fanns det de som inte satt vare sig till vänster

eller höger, de vare sig radikala eller konservativa.

Var det då mitten? Nej, det sade inte fransmännen.

Var det centern? Nej, så sade man inte heller. Frans-

männen hade ett uttryck för detta: le marais. Jag är

inte så bra på franska, så uttalet kanske var fel. Men

jag kan översättningen. Le marais betyder träsket. Det

är precis vad som råder just nu - skattepolitikens

träsk. Man hoppar tuva, och någon gång slinter foten

och så hamnar man i träsket. Tyvärr är det så just nu.

Fru talman! Vi kan ordna till det här. Det går att

rädda det fortfarande. Men då behöver vi en mer

uthållig och konsekvent skattepolitik. Den har Väns-

terpartiet redovisat, i motioner och i betänkandet. Den

innebär att vi har ett saneringsprogram på 114 miljar-

der. Vi tar ut 57 miljarder i skatteförstärkningar och

lika mycket i besparingar, lika fördelat.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets re-

servation under mom. 2.

Jag vill också hinna med några kommentarer till

de inlägg som har varit tidigare. Törhända drar jag

över min taletid med någon minut. K-G Svenson sade

att skattehöjningar inte ger fler jobb eller bättre eko-

nomi. Det var till hälften rätt. Men det är inte riktigt

godkänt. Det är sant att skattehöjningar inte ger fler

jobb. Men visst ger de bättre ekonomi. Självklart gör

de det. Det är det som är felet med moderaterna, att

de inte inser att det behövs ett inslag av inkomstför-

stärkningar i budgetsaneringen.

Det finns dock några poänger på den borgerliga

sidan som jag skulle kunna hålla med om. Både Mo-

deraterna och Folkpartiet, framför allt Folkpartiet, har

lyft fram att vi behöver en del skattesänkningar för att

stimulera till fler jobb. Vi i Vänsterpartiet tycker att

det är rimligt att överväga skattesänkningar inom

tjänsteproduktionen. Men skillnaden mellan oss och

moderater och folkpartister är att vi säger att vi skall

sänka skatterna för all tjänsteproduktion, både kom-

munal och privat. Tjänster som tjänster. Vänsterpar-

tiet försöker jobba med likformigheten, att vi skall

uppträda så likformigt som möjligt.

Karin Pilsäter säger att man skall kalla saker och

ting vid deras rätta namn. Det håller jag med om. Då

måste jag säga till Karin Pilsäter att höjda egenavgif-

ter är höjda skatter. Dessa egenavgifter som skulle

vara avdragsgilla, som många driver på för, även

Folkpartiet, är regressiva skattehöjningar. Marginal-

skattehöjningen blir mindre ju högre inkomster man

har. Det är mycket dåligt, Karin Pilsäter.

Karin Pilsäter tar upp förmögenhetsskatten. Om

min fru är förmögen och jag sambeskattas med henne,

kan vi säga att det är dåligt för mig. Men nu är det så

beviljat att jag har giftorätt till halva min frus förmö-

genhet. Inte vill väl Karin Pilsäter ta bort min giftorätt

eller kvinnans giftorätt till mannens förmögenhet. Den

är väl värdefull. Det är bl.a. ett av skälen till att vi har

sambeskattning.

Rolf Kenneryd talar om att det är bra med samsyn.

Det är riktigt. Vi i Vänsterpartiet har verkligen arbetat

i den riktningen. Vi har ställt upp på oerhört tuffa

beslut för vår egen politiks del. Jag tycker att det är

oerhört positivt att t.ex. Centerpartiet kunde ställa upp

på beslutet om att halvera avdragsrätten för privata

pensionsförsäkringar. Det är riktigt. Men i samma

andetag säger Rolf Kenneryd att man har en över-

gångsvis acceptans. Det har inte vi i Vänsterpartiet!

Det vi ställer upp på, ställer vi upp på, och inte över-

gångsvis.

Det är hela felet med den svenska skattepolitiken,

att man har en övergångsvis acceptans. Det visar t.ex.

frågan om kvittningsrätt, där kammarens alla partier

snart har intagit alla möjliga ståndpunkter, åtminstone

vissa partier här. Vid skattereformen sade Folkpartiet

och Socialdemokraterna: Vi skall inte ha någon

kvittningsrätt. Det är jättedåligt. Sedan kom det en

borgerlig regering där Folkpartiet ingick och sade: Vi

skall ha kvittningsrätt. Sedan kommer Socialdemokra-

terna tillbaka och säger: Vi skall inte ha någon kvitt-

ningsrätt. Sedan blir det vår och då säger man: Vi

skall ha kvittningsrätt. Det blir rörigt att hålla reda på

alla turerna! Tänk er en stackars egenföretagare, en

småföretagare, som skall planera sin verksamhet. Om

det ändå fanns en viss logisk periodicitet i förändring-

arna, så kunde man veta att kvittningsrätten gäller

t.ex. vartannat år. Inte ens det finns. Det finns inte ens

någon begriplig periodicitet i denna röra. Det är trå-

kigt att det skall vara på det sättet.

Fru talman! Jag har redan dragit över min anmälda

taletid med en halv minut. Jag vill säga att vi har

möjligheter. Vi i Vänsterpartiet tänker fortsätta med

en konstruktiv linje i skattepolitiken. Den innebär

skatteväxling, att man höjer företagsskatterna till den

nivå som är ute i Europa, att man sänker skatterna för

låga inkomster och höjer den för höga inkomster samt

att man gör riktade skattesänkningar för att stimulera

arbete.

Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till Väns-

terpartiets reservation under mom. 2, dvs. reservation

9.