Fru talman! Att skattepolitiken är en mycket viktig
del i den ekonomiska politiken är ingen nyhet, men
jag vill ändå poängtera att den har en mycket stor
betydelse för tillväxt, välstånd, nya jobb och en lång-
siktigt hållbar utveckling. Skattepolitiken kan inte ses
för sig utan måste ses i samspel med alla andra före-
teelser i samhället och i samverkan med den övriga
politiken. Skatterna är inte bara ett sätt att få in pengar
till statskassan för att betala angelägna utgifter. Skat-
ternas utformning påverkar allas vårt beteende.
Den här kunskapen kan vi använda för att försöka
uppnå viktiga mål, vare sig det handlar om att stimu-
lera nyföretagande eller minska miljöförstöring. Man
kan också åstadkomma det rakt motsatta genom att
föra en felaktig skattepolitik, även om inte avsikterna
är felaktiga.
Det handlar mycket om skattepolitikens allmänna
inriktning, och jag tycker att den borgerliga regering-
en under föregående mandatperiod genomförde en
lång rad viktiga förändringar i strukturerna för att
förbättra tillväxt och skapa bättre villkor för företa-
gande - förändringar som den nya regeringen sedan
har tagit tillbaka.
Vi menar från Folkpartiets sida att skattepolitiken
nu faktiskt måste utformas med kampen mot arbets-
lösheten som ledstjärna. Den måste främja jobb, eko-
nomisk tillväxt och företagande. Våra förslag till
inriktning av skattepolitiken handlar bl.a. om att dub-
belbeskattningen av aktieinkomster skall tas bort, att
man inför kvittning av underskott i näring, att risk-
kapital införs och att marginalskatten återgår till
50 %.
Det här är saker som är till just för att skapa till-
växt och nya jobb. Vi vill också att man redan nu tar
det första steget på en bredare skatteväxling genom att
höja skatten på miljöskadlig verksamhet och sänka
skatten på nya jobb. Vi vill stimulera företagande och
därmed de nya jobben. Det är vår bestämda uppfatt-
ning att det är i kampen för de nya jobben som kam-
pen mot underskotten avgörs. Man kan inte se kam-
pen mot underskotten för sig, utan den måste ses i ett
större sammanhang.
En av de främsta uppgifterna blir då att ta bort
skattekilarna på arbetsinkomst, och det är därför som
vi tycker att man måste återgå till en marginalskatt om
högst 50 %. Saker och ting skall kallas vid sina rätta
namn. Den s.k. värnskatten är ingenting annat än höjd
marginalskatt. Att det måste löna sig att arbeta är en
paroll som vi länge har kämpat för. Att vi i Folkpar-
tiet är beredda till samverkan har visat sig inte minst i
den stora skatteöverenskommelse som vi gjorde till-
sammans med socialdemokraterna.
Men också signalen ut till näringslivet och till
människor är viktig, och det är därför som vi tycker
att det är så oerhört viktigt att hålla fast vid det här.
Under 70- och 80-talen försökte man hela tiden lösa
problem i ekonomin genom att höja skatter, och det är
det som har lett till att vi i dag inte har tillräckligt med
expanderande företag. Vi kan inte gå tillbaka till det
gamla sättet att försöka lösa problem. Det skapar bara
nya problem.
Fru talman! Vi var mycket tveksamma till försla-
get om det särskilda grundavdraget för pensionärer
men accepterade det till en början. Sedan visade det
sig dock att det fick oacceptabla konsekvenser, och
utskottet kunde enigt komma fram till att förslaget
inte borde genomföras. Men vi motsätter oss förslaget
att ersätta en sådan skatteskärpning för vissa pensio-
närer med höjd skatt för alla genom en sänkning av
grundavdraget med en procentenhet av basbeloppet.
Vi tycker att den här budgetförstärkningen skall
komma genom ytterligare besparingar och lägger fram
förslag härtill i den motion med anledning av komp-
letteringspropositionen som väcks senare i dag. Det är
alltså inte så att vi smiter undan i den frågan.
Fru talman! Vi tror, som jag sade, att kampen mot
underskotten avgörs just i kampen för de nya jobben.
Vi vill knäcka massarbetslösheten och presenterade i
går en rapport i detta syfte, 50 steg mot nya jobb.
Redan under valrörelsen pekade vi på tjänstesektorns
roll när det gäller att skapa företag som ger nya jobb.
Trots att vi i Folkpartiet liberalerna egentligen inte
gillar att man har olika skattesatser på olika verksam-
heter, menar vi att det i det extrema arbetsmark-
nadsläge liksom också i det extrema omställningsläge
som vi nu befinner oss i ändå kan finnas fog för att
sänka skatten just på tjänsteföretagandet. Vi tror att
det där är lättare att få i gång en ny utveckling och att
utväxlingen i form av nya jobb av en skattesänkning
där blir mycket större än i varusektorn. Åtgärder för
att ge utrymme för skattesänkningar som kan skapas
genom höjd skatt på miljöskadlig verksamhet skall
därför främst sättas in i tjänstesektorn.
Vi kunde tyvärr konstatera att majoriteten inte ens
orkade bemöta dessa förslag i utskottsbetänkandena
utan blandade ihop dem med andra partiers förslag
om direkt subventionering av hushållshjälp. Man
skriver att de här förslagen även om man bedömer
dem var för sig står i bjärt kontrast till principen om
enhetliga och kontrollerbara regler och att de inte har
några positiva effekter på sysselsättningen som på
något sätt kan uppväga de nackdelar som förslagen
skulle medföra i form av ett oacceptabelt skattebort-
fall och snedvridningar på arbetsmarknaden. Jag
tycker att det var litet dåligt att utskottets majoritet
inte ens förmådde diskutera den här frågan. De nack-
delar som finns med differentierade skattesatser gäller
i mycket hög grad för matmomsen, dock utan att där
ge de fördelar som våra förslag faktiskt har.
Vi pratar inte om subvention av hushållstjänster.
Vi pratar om att sänka skatter på tjänsteföretagande,
vilket är någonting helt annat. Därför yrkar vi givetvis
i vår reservation avslag på de övriga motionerna på
detta område.
Förslagen innebär problem, bl.a. beträffande EU:s
regler om begränsning av antalet momsnivåer och
definitionsfrågor. Vi har alltså inte i detta betänkande
lagt fram ett konkret förslag, men det kommer vi att
göra i den motion som väcks senare i dag och som
handlar om sänkt arbetsgivaravgift för tjänsteföretag.
Fru talman! Det är ett enkelt samband. Nya före-
tagare ger nya företag som ger nya jobb. Därför har vi
också en reservation beträffande införande av kvitt-
ningsrätt och riskkapitalavdrag. Den frågan har sedan
fått en annan dimension. Jag skall inte prata om det
längre. Vi står givetvis fast vid våra reservationer och
väntar med spänning på att det någon gång faktiskt
skall komma konkreta förslag i ärendet.
Så vill jag gå över till något helt annat. En absolut
förutsättning för ett jämställt samhälle är att kvinnor
och män betraktas som självständiga individer med
egen lön, egen skatt, egen pension och egna ägodelar.
Det är en självklarhet, men sambeskattning av förmö-
genhet är den sista resten av den gamla sambeskatt-
ningen som byggde på en patriarkalisk inställning till
kvinnor som uppenbarligen finns kvar. Det är inget
främmande begrepp för den socialdemokratiska rege-
ringen, som inte vill ta steget till att betrakta kvinnor
som egna personer när det gäller att äga saker och
ting.
Vi måste få en individbaserad beskattning även av
tillgångar. Jag tycker att det är dags att sätta principen
om den enskilda människans skyldigheter och rättig-
heter före principen om den berömda avundsjukan.
Varför är det alltid kvinnor som skall förlora? När
statskassan kan tjäna på att vi betraktar människor
som jämställda går det bra, men när statskassan förlo-
rar är det kvinnorna som skall betala. 162 000 kvinnor
betalar i dag förmögenhetsskatt utan att ha någon
förmögenhet. Jag tycker att det är oacceptabelt.
Förutom att det är principiellt felaktigt med kol-
lektiv beskattning är det ett slöseri med skattemyn-
digheternas resurser att ständigt försöka uppdatera
sina register över vem som skall sambeskattas med
vem.
Samboparet med varsitt barn blir sambeskattat om
ett nytt gemensamt barn kommer. Är då barnens halv-
syskon sambeskattade med mammas nya makes förra
frus nya familj, eller hur skall man göra? Den 19-
åriga dottern som bor hemma är inte sambeskattad,
men den 50-åriga frun är det osv. Hur gör man med
alla nya samlevnadsformer - registrerat partnerskap,
delsbo, särbo och alla sorters -bo? Det är orimligt.
Skattemyndigheternas personal borde ha viktigare
saker att göra än att hålla reda på vem som skall sam-
beskattas med vem. Jag kan garantera att det skulle ge
mer pengar till statskassan än vad sambeskattningen
ger.
En annan förutsättning är möjligheten att förena
förvärvsarbete med familjeliv. Enligt jämställdhetsla-
gen är arbetsgivare skyldiga att planera så att arbets-
tagare kan förena föräldraskap och förvärvsarbete,
men skattelagstiftningen säger något annat. Vad är det
för signal?
Att lämna och hämta sitt barn i barnomsorgen är
naturligtvis en nödvändig del av resan till arbetet. För
många kan just detta göra att bilen blir en nödvändig-
het. Om man fick räkna in hämtning och lämning
skulle man bli berättigad till skatteavdrag, men man
blir det inte därför att den delen inte får räknas in.
Vad är det för signal till alla kvinnor och män som
försöker att förena föräldraskap med förvärvsarbete?
Jag tror dessutom att rätten till kvittning av under-
skott i näring mot inkomst av tjänst är bra för kvinnor,
därför att många kvinnor som vill starta eget och
pröva sina vingar vill göra det i ganska liten skala och
verkligen se att affärsidén bär. De vill inte ta stora lån
utan dra i gång på egen hand. Jag tror att det förslaget
skulle ha mycket bra effekt även ur jämställdhetssyn-
punkt.
Fru talman! Jag står givetvis fast vid alla mina re-
servationer men yrkar bara bifall till reservation nr 3
och nr 8.