Fru talman! Jag är mycket medveten om hur sta-
tens finanser ser ut. I det förslag till budget som vi har
lagt fram från Miljöpartiet har vi förbättrat statens
finanser med ungefär ytterligare 5 miljarder gentemot
det förslag som regeringen har lagt fram.
Men vi har lagt ökade skatter på sådant som vi vill
bli av med, t.ex. koldioxid och andra saker, inte på
arbete, för det vill vi inte bli av med. Men jag är glad
över att Anita Johansson tror uppriktigt på skatteväx-
ling. Jag tror det när hon säger det, att hon själv tror
på den här idén.
Men Anita Johansson undvek att svara på min
andra fråga som gällde a-kassan. Snabbköpskassörs-
kan på Konsum och vårdbiträdet har typiska lågavlö-
nade kvinnoyrken, och det är de som får gå först när
vi skär ner. Jag ser med förfäran på hur stentufft en
sänkning av a-kassenivån slår mot dem. Vi har lagt
fram förslag som går ut på att göra undantag för dem
som har det sämst ställt. Det ger en betydligt bättre
fördelningsprofil.
Vi som har litet högre inkomster har råd med en
litet större sänkning om vi blir arbetslösa. Men det
klarar inte de grupper som har låga löner.
Jag upprepar min fråga till Anita Johansson: Var-
för har ni inte över huvud taget försökt hitta en bättre
fördelningsprofil, där man skyddar dem som har
sämst löner? Har jämställdshetsministern verkligen
tittat på det här förslaget?