Herr talman! Vi hade att utgå från det som sades inom ramen för Friskolekommittén. Där var det tydligt att den sverigedemokratiske ledamoten Richard Jomshof, precis som Carina Herrstedt, klargjorde att man i princip tyckte att det skulle finnas så många friskolor som det finns i Finland, det vill säga ett mycket begränsat antal. Det var ett ganska tydligt besked.
Alliansen har också varit tydlig mot väljarna med att vi inte har något samarbete med Sverigedemokraterna. Vi har också varit tydliga med att vi om det skulle krävas kommer att söka breda lösningar med Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Detta är anledningen till att vi har agerat som vi har gjort i Friskolekommittén.
Om Sverigedemokraterna tycker att vi har gjort ett välkommet arbete och är beredda att överge en del av sina synpunkter på friskolorna vore det i grunden bra.
Låt oss ta den kritikpunkt som jag upplever att Sverigedemokraterna har. De tycker att det är centralt att det blir ett kommunalt veto mot etablering av friskolor. Vad är det de egentligen säger? Jo, att efter Skolinspektionen har prövat om det finns tillräckligt många elever och om man kan få en rimlig dimensionering av utbildningsplatser, efter att politikerna har fått möjlighet att avge ett yttrande, efter att myndigheten har gjort en seriös prövning av ägaren och beviljat ett tillstånd, ja, efter hela denna långa process vill Sverigedemokraterna att ett kommunalråd som av ideologiska skäl inte gillar friskolor ska kunna säga: Nej, du ska inte få öppna denna dörr, för jag tycker inte det.
Vi tycker att det är bättre att makten i det läget ligger hos de enskilda familjerna och den enskilda eleven att göra det valet. Varför är det så viktigt för Sverigedemokraterna att ge denna makt till ofta socialdemokratiska kommunalråd?