Herr talman! Det handlar inte för vare sig dig, Tomas Tobé, eller mig om vilken stol vi ska sitta på i regeringen eller om vi ska vara i opposition. Det är inte av särskilt stor vikt. Något säger mig att det inte kommer att gå någon större nöd på vare sig dig eller mig - inte före eller efter valet. Det är inte problemet.
Problemet är massarbetslösheten i landet. Problemet är ständigt fallande kunskapsresultat. Problemet är att det i dag är allt lättare att förutse hur det ska gå för sex- till sjuåriga barn när de börjar skolan bara genom att titta på föräldrarnas utbildningsnivå.
Vi vet att för barn i dagens skolsystem som kommer från hem där föräldrarna bara har grundskola råder en nästan 50-procentig risk att barnen inte når målen i grundskolan. Det är vad debatten borde handla om. Jag kan förstå att sju års regerande kan vara uttröttande, men Moderaterna diskuterar inte frågan längre. Nu är det bara spelteorier som gäller.
Jag tror att svenska folket och svenska elever förtjänar att höra vilken politik man vill bedriva. Jag tror att de allra flesta inser att det inte räcker med att säga att man har gjort allt som behöver göras. Exemplet med digitalisering av skolan är talande. Rapporter från Skolverket, regeringens egen expertmyndighet, från branschen och skolorna visar på att digitaliseringen är ojämnt fördelad. Det är snarare ett undantag om skolorna använder tekniken till att förbättra pedagogiken och därmed elevernas möjligheter att klara av skolan. Det är ett undantag, Tomas Tobé.
Om man står tom och trött efter sju års regerande är risken stor att man tycker att det där bara är gnäll och svartmåleri. Om Tomas Tobé vill höra hurrarop får han vänta till moderatstämman. Här försöker vi lägga fram ett förslag om att ta sig an de utmaningar som finns. Därför återkommer jag till min fråga: Varför motsätter sig Moderaterna en nationell it-strategi så att tekniken kan användas också i skolan, precis som den används i denna kammare, i samhället, på arbetsmarknaden och i vardagslivet? Varför, Tomas Tobé?