Herr talman! "Skolan är på rätt väg. Det blir bättre och bättre. Det är bara det att det inte märks riktigt ännu."
Så brukar det låta när Jan Björklund pratar. "Vi har visserligen bara suttit i sju år, så ge oss lite mer tid. Rösta på oss igen, så kommer det att bli bättre. Kanske inte nästa mandatperiod, men 2020 kommer det att vara bra, eller åtminstone 2030."
Ja, så småningom kommer väl Jan Björklund att stå här och säga att reformerna på skolområdet märks först när vi alla är döda. Då slipper man ifrån kritik därför att ingen kan kolla om det var sant eller inte. Han är som de gamla prästerna i bondesamhället som utlovade statare och lantarbetare sin lön i himlen om de bara fortsatte att träla. Det är dagens skolpolitik. Det är sorgligt att höra. En sådan ansvarslös minister har väl sällan skådats, som inte kan ta ansvar för att han faktiskt misslyckats.
Skolan är inte på rätt väg. Alla undersökningar visar motsatsen. Vi får sämre resultat i den svenska skolan. Svenska elever står sig sämre internationellt. Vi har fått mer av symbolpolitik med kepsförbud och katederdisciplin i stället för att man diskuterar de verkliga problemen i den svenska skolan. Vi har fått det största flummet av alla, friskoleflummet, som leder till att man till varje pris är beredd att garantera de stora riskkapitalbolagen rätt till fri dragningsrätt på skattepengarna.
Som en följd har vi fått en betygsinflation som döljer problemen i den svenska skolan. Betygen visar det de inte borde visa. Jämfört med de nationella proven visar betygen att svenska elever kan mer. Det är framför allt i de så kallade fristående skolorna som överbetyg ges. Jag hänvisar till Svenska Dagbladet i dag om någon är intresserad att läsa om detta.
Allt detta leder till att vi får allt mindre av likvärdig skola. Skolan har vad som brukar kallas ett kompensatoriskt uppdrag. Skolan ska inte ge lika resurser till varje elev - det har aldrig varit tanken med den svenska allmänna skolan - utan skolan ska kompensera för de olikheter och ojämlikheter som eleverna står inför när de kommer in i skolan och inför sitt vidare vuxenliv. Men det här ser vi allt mindre av. I utskottsbetänkandet finns det fina skrivningar från skollagen och annat som citeras, men de betyder allt mindre. Nu ska det satsas, precis som i all övrig politik från den här regeringen, på de redan privilegierade. "Åt dem som har skall varda givet." Det sade också den gamla prästen till lantarbetarna.
Det här leder till att vi får en ännu mer segregerad skola och ännu mindre av likvärdighet. Det beror naturligtvis på en mängd olika saker. Det finns inte bara ett skäl till att det har blivit så här. Ett är naturligtvis resurserna. Vi behöver tillföra mer resurser för att utbildningen ska kunna hålla en tillräckligt god kvalitet. Men vi måste också fördela resurserna på ett bättre sätt. Det är helt uppenbart att resurserna i dag inte alltid används på bästa sätt och att man därför missar det så kallade kompensatoriska uppdraget, det vill säga att underlätta för de elever som har de sämsta förutsättningarna att gå ut med godkända resultat. Kommunaliseringen har i sig lett till att likvärdigheten har försämrats. Borttagandet av närhetsprincipen har sannolikt förstärkt segregationen.
På allt detta har vi fått privatiseringen av stora delar av skolväsendet. Ni har bjudit in lycksökare till skolan. Ni har bjudit in dem som inte har känt något behov av att stå för en ny pedagogisk idé, för nya undervisningsformer och program eller för att utveckla skolans innehåll. Ni har bjudit in dem som vill kunna plocka hem vinster genom att driva skolverksamhet i stället för att driva konservburksfabriker. Det är dem ni har dragit in. Det är de som med vinstsyftet som norm håller på att plocka ut vinster från skattebetalarnas pengar som borde ha gått till elevernas undervisning.
Det är inte bara vinster i drift. En del verkar tro att det bara är där som problemet finns. Ja, det är ett stort problem när stora bolag tar ut ganska stora aktieutdelningar, men ännu värre är att man efter några år säljer och gör sig av med skolor. Man har aldrig haft tanken att vara någon långsiktig ägare, utan man har enbart haft för ögonen att förmera sitt kapital genom att sälja skolorna till ett dyrare pris än vad man köpte dem för.
De här privatiseringarna sker inte alltid med elevers, föräldrars och skolpersonals medgivande. Det värsta exemplet är väl från Täby kommun med Tibble gymnasium. Där hade man omröstningar bland personal, elever och föräldrar. Det var ingen grupp där det var mindre än 75 procent som sade nej till utförsäljningen. Men den moderata kommunledningen lyssnade inte ett ögonblick på de föräldrar och elever och den personal som ville stoppa försäljningen att Täby gymnasium. Så fungerar det.
För att åstadkomma de här vinsterna har flera av bolagen ägnat sig år ren ruffelverksamhet, räntesnurror, som det kallas, det vill säga att man lånar ut pengar till sig själv till en orimligt hög ränta. Så låtsas man att det inte är vinst när man får den enorma räntebetalningen från en skola till ett riskkapitalbolag, men det är klart att det är det. Skolan har blivit en värld av periodiseringsfonder och räntesnurror.
Det handlar om utbildning, om elever, om kunskap, om Sveriges framtid. Men ni vill leka affär med den svenska skolan, det är vad ni vill. Jag tycker att ni kan leka affär någon annanstans där ni kanske gör lite mindre skada.
Nu har Friskolekommittén kommit med ett förslag. Nej, Vänsterpartiet kan inte stå bakom det, för det tar inte tag i de problem som finns. Det är sorgligt att se Socialdemokraterna och Miljöpartiet vara överens med Björklund. Ibrahim Baylan står här och låtsas vara i opposition. Du är inte i opposition. Du har kommit överens med Björklund och Friskolekommittén, och det innefattar ingenting ens av det du själv sagt att du stod för förut. Det blir inget kommunalt veto, inte ens en garanterad fråga till kommunerna, innan friskolor ska etableras. Det är borta. Inte ens det larviga lilla kongressbeslut från socialdemokratin som vi redan från början kritiserade därför att det inte tog tag i den verkliga frågan, vinstintresset som styrmedel, lyckades ni få igenom i en överenskommelse i Friskolekommittén.
Och nej, Miljöpartiet, det blir över huvud taget ingen återinvestering av vinster. Friskolekommittén garanterar att vinstutdelningar kommer att fortsätta. Det är vad Friskolekommitténs uppgörelse innebär.
Låtsas inte att ni är i opposition! Ni har kommit överens med herrarna och damerna på den blå sidan. Ni är garanten, tillsammans med dem, för att riskkapitalbolag och lycksökare ska kunna fortsätta att få fri dragningsrätt på skattepengar i skolan.
Det är bara Vänsterpartiet som är emot. Det är bara vi som säger: Det är rätten till kunskap som ska garanteras, inte rätten till vinst. Varför är det så? Jo, för att vinsten är ett sådant utomordentligt olämpligt styrmedel för en verksamhet som bör byggas på behov. Det handlar inte om att bygga sjukhus, om sophämtning eller om något sådant. Det handlar om människor av kött och blod, om elever som inte ska vara en vara på en hylla i en leksaksaffär utan som faktiskt ska mötas med respekt och med den bästa möjliga utbildning som vårt land kan prestera.
Vi har föreslagit att de bolag som ska finnas inom skolområdet ska vara bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning. Det innebär att det kan finnas bolag kvar. Det innebär att vi inte på något sätt förhindrar ideella verksamheter, idéburna verksamheter, att fortsätta driva skola. Allt det där som Jabar Amin säger att Miljöpartiet ville ha när friskolereformen genomfördes kan finnas kvar. Mångfalden kan finnas kvar. Möjligheterna för fler än kommuner - helst staten, om jag fick bestämma - att driva skolor kommer att finnas kvar, men vi vill ta bort riskkapitalbolagen.
När nyheten kom att JB skulle lägga ned tänkte jag: Fasiken, vad bra, Jan Björklund ska äntligen avgå! Men det var inte så, utan det var friskolekoncernen JB, John Bauer, som skulle lägga ned. Där går elever som har räknat med att få gå klart sin utbildning, som har räknat med trygghet. Där finns lärare som nu förlorar jobbet. Det finns ingen planering i den här nedläggningen. Säger man att det gör det ljuger man.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 som handlar friskolornas förutsättningar.
I många av de här skolorna som försöker generera vinst till sina ägare saknas en ordentlig matsal. Jag läste just i dag om en skola som ger matkuponger till snabbmatsrestauranger till sina elever. Skolorna saknar ofta en ordentlig skolgård, de saknar ofta en gymnastiksal och de saknar ofta ett bibliotek. Sedan 2011 ska det finnas skolbibliotek i alla skolor, men jag vet att det knappt finns ett bokbestånd i en del skolor.
Enligt en undersökning saknar ungefär 210 000 elever i grundskola och gymnasium skolbibliotek. Det är helt galet, och det beror på att ni inte har satt upp några kriterier. Det måste ställas upp kriterier om tillgänglighet, kvalitet, öppettider och personal, bibliotekarier, alltså utbildade människor som sköter dessa bibliotek. Det är inte så underligt att den här regeringen inte presenterar det när ni inte ens presenterar det i bibliotekslagen. Vi har en bibliotekslag som är föreslagen av en kulturminister och som inte innehåller ordet "bibliotekarie". Då är det klart att ni inte fixar skolbiblioteken heller.
Herr talman! Jag yrkar bifall också till reservation 24 som behandlar skolbiblioteken.
Beslut som får effekt tidigare än 2020 kan fattas. Vi behöver inte vänta på vår lön i himlen. Vi behöver inte tro att det är omöjligt att skapa en likvärdig skola med start redan nu och med bra resultat. Vi behöver inte lita på Jan Björklund, men då måste vi göra oss av med alliansregeringen.