Herr talman! I betänkandet
Barn och föräldrar
behandlas 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. De rör i huvudsak rättsförhållandet mellan barn och föräldrar. Huvuddelen av frågorna har vid upprepade tillfällen varit föremål för ingående behandling av både lagutskottet och civilutskottet, senast våren 2007 i civilutskottets betänkande CU8.
Jag ska kommentera vissa av motionsyrkandena, och jag börjar med utvärdering av de nya vårdnadsreglerna.
Jag konstaterar att de senaste större ändringarna i vårdnadsreglerna beslutades av riksdagen våren 2006 och trädde i kraft den 1 juli 2006. Civilutskottet har våren 2007 avstyrkt ett motsvarande motionsyrkande. Liksom förra våren utgår vi nu från att regeringen kontinuerligt kommer att följa och utvärdera utvecklingen på området utan att det behövs något formellt tillkännagivande från riksdagen.
Allmänt kan man säga att det viktigaste är att vårdnadsreglerna alltid tar sikte på att barnets bästa sätts i centrum, och det är så det måste fungera i verkligheten. Vårdnadsreglerna får inte heller ge utrymme för föräldrar att vid tvister på grund av egna känslor, hämndlystnad eller annat sätta sina egna intressen före barnets.
När det sedan gäller beslutsfattandet vid gemensam vårdnad är det den som har vårdnaden om ett barn som ansvarar för barnets person och som också har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Har barnet två vårdnadshavare beslutar dessa gemensamt.
Det krävs alltså normalt gemensamma beslut i frågor som rör vårdnaden. Det finns vissa undantag, när någon inte är närvarande, sjuk eller förhindrad att delta i sådana beslut som gäller barnet. Av naturliga skäl kan man inte förutsätta att föräldrarna ska kunna vara med i precis alla beslut som rör barnet dagligdags.
En utredare har analyserat vilka nackdelar som kan uppkomma för barnet vid gemensam vårdnad när vårdnadshavarna inte kan enas i olika frågor. De överväganden som utredaren har gjort finns i betänkandet
Beslutanderätt vid gemensam vårdnad m.m.
Betänkandet har remissbehandlats och är föremål för beredning inom Regeringskansliet, och vi anser då att vi inte ska föregripa det pågående utredningsarbetet.
Jag går sedan över till frågan om fler än två vårdnadshavare. Där är grundregeln i föräldrabalken att barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.
På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder. Det är också viktigt att komma ihåg. Andra personer kan ha kontakt med barnet om det är för barnets bästa. När man bedömer om en sådan tala ska föras ska man särskilt beakta barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära.
Jag noterar att man i reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet har skrivit att många barn kommer till genom insemination mellan två homosexuella par, mellan en man och två kvinnor eller mellan en kvinna och två män. I sådana fall kan det finnas fler än två vuxna personer som betraktar sig som förälder till barnet.
Med nuvarande regler är det väl uppenbart hur det är i det andra exemplet. Vi har ju möjligheter till dna-analys och kan ta reda på vilken av de två männen som är förälder till barnet.
En annan fråga som uppkommer är: Om två vuxna vårdnadshavare har svårt att fatta beslut, hur skulle det då bli med flera vårdnadshavare? Är det majoritetsbeslut som gäller om det är tre vårdnadshavare? Om det skulle finnas fyra, är det då någon som ska ha utslagsröst? Jag tror inte att man har tänkt färdigt här.
Lagutskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt motsvarande motionsyrkanden. Det skedde bland annat våren 2006. Civilutskottet hade ingen annan uppfattning våren 2007. Inte heller nu finns det skäl att föreslå någon ändring av de ställningstaganden som riksdagen har gjort tidigare.
Föräldrars underhållsskyldighet regleras i föräldrabalken, precis som de flesta regler som vi debatterar här i dag. Bestämmelsen innebär att föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år. Går barnet i skolan efter den tidpunkten är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid skolgången pågår men längst till dess barnet fyllt 21 år.
Samtidigt finns en rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen, som är subsidiär i förhållande till föräldrabalken. Enligt socialtjänstlagen finns rätt till bistånd endast om den biståndssökandes behov inte kan tillgodoses på annat sätt, till exempel genom fullgörande av föräldrarnas underhållskyldighet enligt föräldrabalken. Om den underhållsskyldigheten har upphört för ett barn efter fyllda 18 år och barnet har hoppat av gymnasiet får man bedöma behovet utifrån den bidragssökandes egen ekonomiska förmåga och den faktiska familjesituationen efter att föräldrarnas underhållsskyldighet har upphört. Det avgörande blir om det har skett en sådan förändring i barnets faktiska ekonomiska situation att den berättigar till bistånd.
Vad som är väsentligt här är också att ett barn blir myndigt när det fyller 18 år. Vad Hillevi Larsson har framfört här i dag innebär en rätt för myndiga personer till försörjning från föräldrarna oavsett om de går i skolan eller arbetar. Man kan fundera på om det är bra. Det har under lång tid funnits en ganska klar uppfattning om att om man inte går i skolan ska man börja arbeta och göra rätt för sig. Det finns betänkligheter med det förslaget. Enligt den gällande ordningen är problemet kanske inte riktigt så som motionärerna har gjort gällande. Hur som helst är vi inte beredda att föreslå någon ändring i föräldrabalken i syfte att gå motionärerna till mötes.
När det gäller föräldraskap vid assisterad befruktning finns en hel del att säga. Det har överlämnats ett utredningsbetänkande som heter
Föräldraskap vid assisterad befruktning
. Det betänkandet överlämnades i januari 2007. Där föreslår utredaren att föräldraskapet vid assisterad befruktning med donerade ägg och spermier ska regleras på samma sätt för samkönade par och för olikkönade par. Det föreslås också att man ska reglera annat än sådant som är reglerat i dag, nämligen insemination inom ramen för sjukvården. Man ska enligt utredaren också införa en form av föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen.
Utredningsbetänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för beredning inom Regeringskansliet. Civilutskottets majoritet anser att riksdagen bör avvakta resultatet av det fortsatta beredningsarbetet, precis som i de flesta andra fall som vi har berört här.
Slutligen ska jag säga något om behandlingen av adoptionsärenden. Beslut om tillstånd till adoption fattas av allmän domstol. Domstolen får ge sitt tillstånd bara om adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom krävs att den som vill adoptera barnet har uppfostrat det eller vill uppfostra det, eller att det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan den sökande och barnet finns särskild anledning till adoptionen. En enhetlig rättstillämpning säkerställs liksom på många andra områden genom prejudicerande avgöranden. Prejudikaten är vägledande vid domstolarnas prövning av adoptioner.
Vad som är väsentligt här är att det handlar om en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Då måste utgången bli olika. Man kan utgå från att omständigheterna inte är identiska i två fall. Kan det vara så att skillnaderna ligger där och inte i var man bor? Det kanske fordras mer analys här. Det finns inte någon anledning att ändra gällande ordning på den här punkten.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkandet, vilket innebär avslag på samtliga motionsyrkanden.