Herr talman! Det blev lite upprepning av tidigare debatt, men jag kunde inte låta bli att reagera över exemplet med strulpellen eller strulfian som hoppar av gymnasiet och sitter hemma och spelar dataspel.
Även om man går ut gymnasiet kanske man slutar när man är 19 år. Då är det ett år kvar då man kanske inte får försörjning. Det kan också vara så att man hoppar av gymnasiet för att man har så svåra sociala problem att man inte klarar skolgång. Det kan vara väldigt många bidragande faktorer.
Det behöver inte bara vara att man har varit lat i skolarbetet, utan man kan ha svåra psykiska problem, det kan vara drogrelaterade problem, det kan vara att man inte trivs i utbildningen eller helt enkelt att man har inlärningssvårigheter. Det kan vara väldigt mycket som samverkar.
Men kontentan av det hela är att om inte samtliga ungdomar går kvar i gymnasiet tiden ut faller ansvaret på den ensamstående föräldern. Jag är säker på att oavsett hur vi utvecklar skolsystemet kommer det alltid att vara en och annan som hoppar av i förväg eller som får problem av olika slag.
Det här tar inte bort problemet för den ensamstående förälder som ändå står där med försörjningsansvaret. Det tar heller inte bort ansvar, tycker jag, från den andre föräldern. Kanske har den andre föräldern till och med bidragit till barnets problem genom att inte ta sitt fulla föräldraansvar. Kanske har det bidragit till att barnet mår dåligt och har svårt att klara sin situation. Oavsett vilket har vi inte villkoret på andra områden när det gäller försörjningsansvar för barn. Om barnet misslyckas får väl den här ungdomen stå sitt kast, och den ensamstående föräldern får stå sitt kast. Det är ett märkligt tänkesätt.
När det gäller det här med nationella regler är det kanske ett olyckligt sätt att uttrycka sig, men vi tycker att det är viktigt att tillämpningen är likvärdig i hela landet för adoptionsärenden.