Herr talman! Det talas mycket om att det är det biologiska som är det viktiga. Men jag tycker att det är kärnfamiljen som spökar. Det anses bättre att det är ett heterosexuellt par som adopterar ett barn från en annan del av världen, trots att det inte är ett biologiskt barn. Det anses bättre att det är en man och en kvinna vid insemination, trots att det är en annan mans sperma och alltså inte biologiskt från mannen i relationens utgångspunkt.
Man får bestämma sig. Vad är det viktiga? Är det kärnfamiljsbegreppet eller det biologiska?
Man ska inte heller utgå från att man automatiskt är en bra förälder bara för att man är biologisk förälder till ett barn. I vårdnadsutredningar har vi sett att det finns fall där föräldrarna inte är lämpliga att ta hand om barnet för att de skadar barnet på olika sätt. Då hjälper det inte att man är biologisk förälder till barnet, utan det är bättre att barnet får en annan trygghet i livet av någon som visserligen inte är biologisk förälder men som kan ge kärlek och trygghet och som blir precis lika mycket förälder som någon som råkar vara biologisk förälder.
Det är en onödig motsättning som görs här. Vi vill inte hindra människor att skaffa biologiska barn, tvärtom. Det är jättebra. Men vi vill möjliggöra för andra familjebildningar och att dessa inte blir diskriminerade. Det är många barn som blir diskriminerade för att man inte erkänner deras föräldrar som likvärdiga föräldrar eftersom samhällets syn är att detta inte är lika fint och bra för barnet. Men den forskning som finns när det till exempel gäller homosexuella familjer har visat att det inte finns någon skillnad. Det är inte det som avgör om ett barn ska må bra, utan det är helt andra saker. Det handlar om personliga egenskaper, kärlek och ansvarstagande. De som till exempel adopterar eller inseminerar har verkligen fattat beslutet att de vill ha barn och vill ta hand om det, vilket är en mycket bra utgångspunkt.