Herr talman! Jag menar nog att Yvonne Andersson trots allt gör det när hon pratar om den vanliga kärnfamiljen som idealet. Ett ideal är väl det som är det bästa, det som vi ska eftersträva. Det handlar då om en kärnfamilj med en biologisk mamma och en biologisk pappa till barnet. Så uppfattar jag det trots allt. Jag tror inte alls att det är några fördomar, utan det är grundat på de diskussioner och debatter som jag har haft med Yvonne Andersson och andra kristdemokrater tidigare.
Jag menar att just på grund av att verkligheten inte ser ut som Kristdemokraternas ideal är det väldigt viktigt att vi tittar på de hål som finns i samhället för barn i olika familjesituationer. Betänkandet tar upp väldigt många av de fallen. Om högerregeringen hade varit lite framsynt och vågat komma till skott hade vi kunnat täppa till de här hålen ganska snabbt.
Flera utredningar som ni har åberopat här visar på problemen som finns i dag och hur vi skulle kunna göra för att lösa problemen. I stället för att sitta stilla i båten och vänta på att något ska hända hade ni kunnat pusha på och sett till att sätta de utredningar som nu är klara, och som har många bra förslag, i sjön och sett till att de blev verklighet. Just de barn som lever i otrygga, osäkra förhållanden skulle då få ett bättre liv och mer trygghet.
Jag förstår inte varför Kristdemokraterna och Yvonne Andersson inte vill se till att det här sker så fort som möjligt. Hur länge ska vi vänta på att saker och ting händer under den här regeringen?