Fru talman! Till att börja med vill jag ta upp frå-
gan om statistiken från Jobs and Society. Jag anser att
den statistiken inte är tillförlitlig. Den visar inte bara
startande av nya företag utan även ombildningar
genom ägarbyten och byten av juridisk form, och den
ger en helt skev bild av verkligheten. Dessutom har
denna statistik bara förts sedan 1997.
Den officiella statistiken upprättas av Institutet för
tillväxtpolitiska studier. Det är ett gediget statistiskt
arbete som bygger på enkätundersökningar. Den
statistiken visar att antalet nystartade företag har ökat
stadigt under de senaste åren fram till år 2000. Upp-
gifter om 2001 kommer i juni, och då får vi se hur det
ser ut. Kanske dämpades utvecklingen något på grund
av den internationella oron, men det är inte säkert mot
bakgrund av de förhållandevis goda sysselsättnings-
siffrorna.
Vi får se. Men en sak är jag säker på: Så dåligt ny-
företagande som det var under Per Westerbergs tid i
regeringen var det inte under 2001.
Fru talman! Företagsklimatet är dåligt, säger Per
Westerberg m.fl. Hur kommer det då sig att svenska
ungdomar är mer positiva till att starta nya företag än
ungdomar i övriga Europa? Det är inte jag som säger
det, utan det är Sören Gyll och organisationen
Svenskt Näringsliv.
I mars förra året publicerade Svenskt Näringsliv
en rapport om unga människors inställning till företa-
gande i tio länder i EU. De svenska ungdomarna var
mest positiva av alla till att starta företag.
I början av 2000 frågade NUTEK ett antal före-
tagsledare om företagsklimatet. Slutsatsen av den
undersökningen var att företagsklimatet blev bättre i
slutet av 1990-talet. Det var alltså sämre på Wester-
bergs tid, om man frågar företagarna.
Fru talman! Jag ske be att få kommentera några av
de frågor som tagits upp här.
Det är inte så att Scania i Katrineholm har flyttat
utomlands. Man har flyttat till Södertälje, och det är
nog så besvärligt. Men det som är tyngden i den
svenska arbetsmarknadspolitiken är dess flexibilitet,
dess förmåga att varje gång det blir en stor eller
mindre strukturomvandling hantera detta. Det har vi
gjort i Katrineholm. Vi har tillfört ny industri, och vi
har tillfört nya investeringar med hjälp av företag.
Det som är själva poängen i den svenska arbetsmark-
nadspolitiken är förmågan att hela tiden anpassa sig
till den förändring som sker, att anpassa sig till kar-
tan. Det kommer också att ske i Gislaved. Det kom-
mer också att ske i Degerfors. Vi kommer att se den
här typen av strukturella förändringar.
Jag vill inte påstå att det är bra. Jag förstår att de
människor som finns på dessa orter blir upprörda.
Men jag vill påstå att det som har varit tyngdpunkten
i den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken
just har varit förmågan att stimulera och stödja om-
strukturering och tillse att vi får nya jobb, att vi får
näringar och produkter så att vi kan hävda oss på
världsmarknaden. Det är faktiskt en skillnad mot den
arbetsmarknadspolitik och näringspolitik som ni
redovisar.
Här talar Per Westerberg om bottenträsk när det
gäller regeringens förmåga att styra landet. Ja, vill
man säga att det är bottenträsk att vi skapade 300 000
nya jobb, vad var det då när den gamla borgerliga
regeringen - den var väl ny då - förlorade 450 000
jobb och det blev 50 000 konkurser? Vad var det då,
om inte bottenträsk?
Därtill vill jag säga att i dag är det 300 000 fler
som är sysselsatta än vad det var tidigare.