Fru talman! Vi fortsätter regera. Så sade Göran
Persson glatt på valnatten 1998. Så här tre och ett
halvt år efteråt inser vi att detta glada utrop på val-
natten har svenska folket har fått betala ett högt pris
för.
Göran Persson bildade då det så kallade superde-
partementet som skulle vara en viktig kugge i det
svenska tillväxtmaskineriet. Tyvärr ser vi nu resulta-
tet. Man har misslyckats med det mesta, fru talman.
Som exempel kan nämnas Telia-Telenor-affären,
utdelningen av mobillicenser samt en över två år
försenad infrastrukturproposition.
Det enda departementet egentligen har lyckats
med är att stänga av en väl fungerande kärnkraftsre-
aktor med stora kostnader som följd. Det har gjort att
Sverige blivit beroende av importerad el som produ-
ceras med hjälp av kol eller olja.
Lägg till detta en allmän misstro från regeringens
sida mot privata människors förmåga att äga och
driva företag. Som exempel kan nämnas näringsmi-
nisterns uttalande om rika personer som använder
skogen som en lekstuga.
Förra veckan var det en direktsänd idrottsgala i
TV. På måndag sänds filmgalan med glitter, jubel och
omröstningar. Vi har ännu aldrig sett någon TV-gala
där svenska folket får rösta på årets företagare.
Det är just synen på företagande och företagsam-
het som dagens aktuella debatt borde handla om. Det
är frågor som är av största vikt för att trygga jobben
och välfärden även i framtiden.
Fru talman! Socialdemokratisk näringspolitik kan
illustreras med följande lilla historia.
Kålle och Osborn satt på en bänk utanför Mast-
huggskyrkan en strålande vintersöndag med klarblå
himmel. De gick inte in. De tyckte att det räckte att
lyssna på musiken utanför. Bland besökarna fanns en
kvinna som kallades för Spader dam, en änka som
alltid var klädd i svart.
När gudstjänsten var slut strömmade besökarna ut,
och det bar sig inte bättre än att Spader dam halkade
på en isfläck alldeles framför Kålle och Osborn där
de satt på sin bänk. De satt där och sade: Där ligger
hon, ja. De gjorde inte en min av att hjälpa henne
upp.
Prästen kom springande och hjälpte henne upp.
Han frågade: Varför hjälper ni henne inte upp?
Det vet du väl att lagt kort ligger.
Det är precis som socialdemokratisk näringspoli-
tik: en oförmåga att ändra sin politik när verkligheten
förändras.
Vad har de för kort? Låt oss syna dem.
Resultatet blir tyvärr allt tydligare. På en rad orter
har företag lagts ned med förödande konsekvenser för
människor. Listan kan göras lång. Följande orter har
ju berörts av nedläggningar: Gisslaved, Katrineholm,
Kumla, Linköping, Gävle, Karlskrona, Ludvika, De-
gerfors, Norrköping och Arvika, och tyvärr många
fler. Vi har hört det förut.
Speciellt oroande är att dessa och många andra
orter i vårt land är extremt känsliga eftersom de har
eller har haft ett ensidigt näringsliv med ett fåtal -
eller bara en - dominerande arbetsgivare på orten.
I USA har en liknande utveckling lett till att öds-
liga spökstäder har skapats, där ingen bor och alla hus
står tomma. Om det inte görs någon radikal omlägg-
ning av den svenska politiken är risken stor att vi så
småningom får en rad spökstäder också här i Sverige.
Otänkbart? Orimligt? Inte alls.
Det här har regeringens egen omställningsexpert
Lars Jeding varnat för vid flera tillfällen.
Nyföretagandet sjunker med 16 %, som vi har
hört här tidigare i dag med statistik från Jobs and
Society. Det är så illa, fru talman, att vi nu för första
gången hamnar under det magiska 50 000-strecket.
Det anmärkningsvärda är att våra storstäder, som
tidigare har varit mycket pålitliga tillväxtmotorer, nu
också faller i statistiken. Det har aldrig tidigare hänt.
Göteborg -17,3 %, Stockholm -17,3 %, Skåne -
17,2 %. Listan kan göras mycket längre.
Vi ska också ha i minnet att entreprenörsviljan är
betydligt lägre i Sverige än i andra länder. I en under-
sökning som är gjord av Global Entrepeneurship
Monitor visades att Sverige kommer först på 16 plats
av 21 länder när det gäller entreprenörsviljan, ganska
långt efter t.ex. Norge.
1990 var antalet nya företag ungefär 78 000. Se-
dan dess kan utvecklingen liknas vid fallande löv. I år
landar det på knappt 49 000. Var och en kan räkna ut
vad som händer om inte den nedåtgående trenden
bryts.
Företagaren skulle ju bli vår tids hjälte. Men hur
blev det? I tidningen Företagaren har man frågat ett
antal småföretagare hur det egentligen blev med
hjältestatusen.
Resultatet är att det blev precis tvärtom. Det blev
ännu krångligare att vara företagare. Hjälteskapet
tycks bestå i att man ska stå ut med alla krångliga
regler som blir allt fler. Reglerna är ibland så krångli-
ga att inte ens myndigheterna själva kan tolka dem
eller räkna ut vad de egentligen innebär.
Vi behöver många nya och växande företag som
fyller på underifrån. På det här området saknar rege-
ringen förslag helt och hållet. Det pratas och utreds
om vad som ska göras, så kallade avtal om tillväxt
undertecknas men inget händer i praktiken i verklig-
heten.
Vi i Folkpartiet menar att de välståndsbildande
krafterna är grunden för att välfärden långsiktigt kan
tryggas. Vi behöver följande fem kort.
· Minskat krångel. Låt företagarna vara företagare
och inte byråkrater.
· Bättre konkurrens och rent spel på marknaden.
· En stark och uthållig energipolitik. Skrota inte väl
fungerande kärnkraftverk i förtid.
· Vägar som går att köra på även om man är företa-
gare.
· Gör det billigare att anställa. Sänk arbetsgivarav-
gifterna.
Fru talman! Hur många spökstäder ska vi få i Sve-
rige innan Björn Rosengren och regeringen vaknar
och gör något? Hur många procent ska nyföretagan-
det falla innan Björn Rosengren gör något? Vad blir
regeringens förslag?
Jag passar på att överlämna vår senaste företa-
garmotion till näringsministern. Den borde man anta
så att vi får en bra näringspolitik i Sverige.