Fru talman! Nu har vi hört väldigt mycket av en
självberömmelsesaga från Björn Rosengren. Jag ska
bara nöja mig med att några korta kommentarer.
Vi kan alltid jämföra i rankningen hur det går för
Sverige. Enligt International Management Develop-
ment, en organisation som visar vad som går bra i
olika delar, är det svensk företagsmanagement som
får topplacering. När det gäller teknisk forskning och
utveckling, landets styrning, dvs. regeringen, befinner
vi oss i bottenträsket. Jag tror att man ska vara för-
siktig med den typen av självberöm.
Det är bra med sysselsättningsökning. Men en
väldigt stor del av den beror på en dramatiskt ökad
långtidssjukskrivning. De problemen verkar Björn
Rosengren över huvud taget inte vilja se.
När det gäller företagarklimat är vi av den upp-
fattningen att det gäller både ägarens och företagarens
klimat som löntagarens klimat. I det inkluderar vi
även kvinnliga löntagare, till skillnad från näringsmi-
nistern. Vi vill öppna för kvinnligt företagande och en
arbetsmarknad som är betydligt bredare än den som
för närvarande finns.
Den utveckling vi haft under 90-talet i Sverige har
gått från basindustri till teknik- och kunskapsindustri.
Det finns flera internationella studier av ledande
ekonomer. De kommer fram till att kanske det
främsta skälet till Sveriges enorma utveckling inom
IT och tele var en radikal och ytterst framgångsrik
avreglering av den svenska telemarknaden och en
avreglering av elmarknaden. Inom arbetsförmedling-
en fick vi fram de s.k. bemanningsföretagen. Det är
vad som har skapat framgångsvågen under 90-talet.
Teleavregleringen bedömer man vara den enskilt
viktigaste förklaringen. Den gjordes under en borger-
lig regering. Vi vände krisen från 80-talet till den
återhämtning vi har sett sedan början av 90-talet.
Men låt oss inte enbart träta om det förgångna.
Jag tror att det är fel. Låt oss i stället titta på framti-
den. Det är vad vi har debatten för.
Det är tyvärr så att nyföretagandet i Sverige det
senaste året har kommit ned till den lägsta nivå vi
någonsin haft sedan man började mäta nyföretagan-
det. Det är allvarligt, i synnerhet i Gislaved, i Deger-
fors, i Katrineholm och i många av de andra krisor-
terna, där vi har stora industriella problem.
Vi har undersökningar som visar att företagare
och företag inte bedömer företagarklimatet fullt så
positivt som man gör från regeringens sida. Bara
12 % är nöjda med den förda näringspolitiken. De
utlandsägda företagen har gått ned till en bråkdel av
dem som anser att de vill öka verksamhet i Sverige.
Det har gått ned till en tiondel mot vad som gällde i
början på 90-talet. Det finns larmsignaler.
Den framgångssaga som Björn Rosengren vill
framhäva står i skarp konstrast till vissa delar av
verkligheten. Jag förnekar inte att Socialdemokrater-
na har gjort en hel del bra de också.
En vanlig vardag som i dag i Sverige går var fjär-
de svensk inte till arbetet. Det beror på arbetslöshet,
sysselsättningsåtgärder, dramatiskt ökad långtidssjuk-
skrivning och kraftiga ökningar av förtidspensione-
ringar. Det är saker som jag inte är stolt över.
Jag vill se handling - att människor ska bli friska.
Vi ska se till att ta bort vårdköerna och få tillbaka
människor i arbete. Jag vill ha åtgärder i Gislaved,
Katrineholm och Degerfors - men inte bara där vi har
problem med industrin och konkurrenskraften och där
vi har människor som fruktar för sina jobb utan också
där vi behöver öka satsningarna på kommunikatio-
nerna. Näringsministern satsar inte några nya pengar
under de närmaste åren på att förbättra kommunika-
tionerna. Han drar in SOD-finansieringen till nya,
teknikintensiva företag. Han har även gjort stora
förändringar som hotar att göra det besvärligt för
många av de mindre och medelstora företagen.
Min talartid medger inte att jag drar namnen på ett
antal misshandlade småföretagare, men det finns
många. Småföretagare är den grupp som känner
rättsosäkerheten mest i Sverige - rättsosäkerheten när
det gäller skattetillämpningen, tillämpningen av mil-
jöbalken och offentlig konkurrens. Näringsministern
gör inte någonting här, och många småföretagare
råkar ut för pomperipossaeffekten. Det gäller inte
minst många nya och medelstora företag, som får
betala mer i skatt än de får i inkomst. Näringsminis-
tern gör inte någonting för att ta bort förföljelsereg-
lerna, 3:12-reglerna, för alla små och medelstora
företag.
Nej, vi behöver göra saker i Sverige! Jag hoppas
att näringsministern kan se de listor som jag visar upp
här. De kommer från Dagens Industri, och de visar
den stora flykten av över hundra svenska företag. De
flyr ut ur landet eller låter huvudkontoren lämna lan-
det. Detta är ett problem. Jag tror att näringsministern
måste se att en dramatisk nedgång i nyföretagandet
till den lägsta nivån någonsin sedan man började föra
statistiken är ett problem.
Var fjärde svensk i arbetsför ålder går en vanlig
vardag inte till arbetet. Det är ingenting som vi ska
vara stolta över. Vi vill ha handling - inte bara prat
och självberömmelse.
(Applåder)