Fru talman! Varslen ökade kraftigt i tillverk-
ningsindustrin under förra året under trycket av kon-
junkturnedgången. Det slår mot regioner med sårbar
näringsstruktur. Hela orter riskerar att slås ut. De
anställda blir arbetslösa, men står maktlösa. Myndig-
heterna och facket får ofta information om företags-
besluten i efterhand, via massmedier. Människors
vardagsliv slås sönder, och den offentliga ekonomin
undermineras. Kostnaderna vältras över på de upp-
sagda och på samhället.
Det här är en orimlig ordning. Den ansiktslösa och
ansvarslösa kvartalskapitalismen firar sina triumfer,
och det måste få ett stopp. Vi måste förstå orsaks-
sambanden och orka ta politiskt ansvar för utveck-
lingen. Det handlar om ägandet och makten i nä-
ringslivet. Det handlar om att med en strategisk poli-
tik förebygga kriserna genom att minska sårbarheten,
höja utbildningsnivån, skapa kunskapsrika företags-
strukturer i samarbete mellan näringsliv, myndigheter
och högskola och mobilisera lokala entreprenörer och
regionalt riskkapital. Det går att kombinera bra före-
tagsvillkor med ökade rättigheter och bättre trygghet
för de anställda. Det hastar med system för kompe-
tensutveckling och omställningsförsäkringar för att
möta omvandlingstrycket, herr minister. EU:s perver-
sa subventionspolitik, som stjäl jobben från vårt land,
måste avskaffas. Misslyckas det här hotar företags-
nedläggningar och arbetslöshet välfärden, och många
orter kommer att förblöda.
Därför ska vi erkänna att vi står inför en djupgå-
ende omställning som kräver en aktivare statlig poli-
tik, och vi ska avvisa högerns billiga politiska retorik.
Det är inte skatterna som är för höga när Gislaved
läggs ned, Per Westerberg. Varken staten, facket i
Degerfors eller Katrineholms kommun har för mycket
makt, tvärtom! Nu behöver Sverige mer demokrati
och samarbete, mer trygghet och inflytande för vanli-
ga människor. Vänsterpartiet begärde debatten just
för att få tala allvar om dessa ting.