Herr talman! Jag delar Lennart Hedquists uppfatt-
ning att vi ska sluta med mytspridning. Jag menar
dock att hans inlägg bidrog ytterligare till en sådan.
Det finns vissa biologiska och naturvetenskapliga
axiom som jag inte tycker att vi får glömma i den här
debatten, nämligen att ingenting försvinner och att
allting sprider sig. När man hör Lennart Hedquist
låter det som att lägger man organiska sopor på tip-
pen får man kvar någon sorts äcklig massa med en hel
del obehagligheter som vi inte vet vad vi ska göra
med. Men förbränner vi det försvinner det så rart och
trevligt och finns inte längre kvar. Det är något som
man hörde ofta på 60-talet, men så är det naturligtvis
inte. Det förmodar jag att Lennart Hedquist också
känner till; att ingenting försvinner och att allting
sprider sig.
Problemet är att det vid sopförbränningen bildas
dioxiner. Problemet är också att dessa är ganska sta-
bila i den processen. Antingen kommer de ut i luften
eller så hamnar de i askan. Hamnar de i askan så
hamnar de någonstans i naturen, för man lägger dem
på tipp. Då frågar jag: Hur ska Lennart Hedquist lösa
det?
Dessutom vet vi att den här geggan som Lennart
Hedquist talar om innehåller ganska mycket metaller.
Jag hoppas att Lennart Hedquist vet att alla metaller,
även tungmetaller, är grundämnen. De försvinner inte
när man eldar. De tar vägen någonstans. Antingen tar
de vägen genom skorstenen eller så hamnar de i as-
kan. Och hamnar de i askan hamnar de på tippen. Hur
tänker Lennart Hedquist lösa det problemet?
Jag tycker att vi måste vara noggranna med vad
som gäller naturvetenskapligt och inte tro att vi kan
hitta en teknik som tar bort problemen. Man flyttar
dem bara, Lennart Hedquist. Om vi nu kan visa att
sopförbränning faktiskt skapar problem så måste vi
fundera på om det verkligen är den bästa tekniken.
Det kanske är så att gammal hederlig kompostering
visar sig vara bättre. Och då får man inte stirra sig
blind på en speciell teknik, nämligen förbränningen.