Herr talman! I det betänkande som vi nu har att ta
ställning till, miljö- och jordbruksutskottets betän-
kande nr 7, Producentansvarets betydelse i avfalls-
hanteringen, behandlas revisorernas förslag med
följdmotioner och dessutom motioner från allmänna
motionstiden.
Jag börjar med att yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på samtliga reservationer.
Detta innebär att utskottet i stora delar instämmer
i vad revisorerna anfört, och med anledning av detta i
enlighet med revisorernas förslag och överväganden
förordar en bred översyn av producentansvaret.
Herr talman! Jag gör först en tillbakablick för att
sedan kommentera utskottets ställningstaganden.
Riksdagen beslutade år 1994 att bemyndiga regering-
en att införa producentansvar för olika produkter.
Producentansvar gäller i dag för returpapper, däck,
bilar och förpackningar. Kommunernas tidigare mo-
nopol på att omhänderta hushållsavfallet kom i och
med riksdagsbeslutet att delas med producenterna.
När revisorerna har gjort sin granskning har de
avgränsat den till att enbart gälla producentansvaret
för förpackningar. Det producentansvaret har nu
funnits i snart sex år. Någon samlad uppföljning har
inte gjorts de senaste åren. Det nuvarande regelsys-
temet ger alltså producenten en förhållandevis stor
frihet att själv bestämma hur insamlingen ska gå till
och hur återvinningsmålen ska nås.
Herr talman! Revisorerna har redogjort för sin
översyn i fyra avsnitt. De föreslår tillkännagivanden
med anledning av vad de anfört om insamlingssys-
temen, om de nationella återvinningsmålen, om kost-
naderna som är förenade med producentansvar för
förpackningar samt om tillsynen och uppföljningen.
Jag börjar med insamlingssystemen. Det anges i
förordningen om producentansvar för förpackningar
att producenten ska tillhandahålla lämpliga insam-
lingssystem för att underlätta för hushållen och andra
att sortera. Producenterna ska också samråda med
kommunerna om insamlingssystemen och informera
hushållen om sortering, insamling och borttransport
av förpackningarna.
Samråd har enligt revisorernas enkät genomförts i
83 % av kommunerna, men detta behöver inte medfö-
ra att parterna varit överens. Många kommuner anser
att de har högre ambitionsnivå när det gäller städning,
snöröjning, utformande av insamlingssystemen -
alltså återvinningsstationerna - än producenterna och
upplever att de inte har så mycket att sätta emot när
avtalen utformas. Det har jag också hört och fått be-
kräftat när jag har tagit kontakt med en del kommu-
ner. De ser det som ett ensidigt samråd eller avtal.
Utskottet anser därför i likhet med revisorerna att
en bra kommunikation mellan producenterna och
kommunerna är nödvändig för en fortsatt utveckling
av ansvaret och att regeringen bör pröva möjligheten
att ytterligare reglera samrådet mellan kommunerna
och producenter, men att det bör ankomma på rege-
ringen att bedöma på vilken nivå sådana regler bör
utformas.
Utskottet delar revisorernas uppfattning om att det
bör utredas om de nationella återvinningsmålen kan
brytas ned på regionala och lokala mål. Då skulle
insamlingen bättre kunna anpassas efter de lokala
förutsättningarna att ta hand om fraktionerna. Det har
också framkommit att glesbygdskommuner uppfattar
det som att producenterna inte tycks intresserade av
att samla in förpackningar från glesbygdskommuner-
na. När insamlingsmålen nåtts kan det bli fördyrande
för producenterna att samla in ytterligare, utöver de
uppsatta målen.
När det gäller de nationella återvinningsmålen kan
jag säga att dessa har skärpts till år 2001. Tidigare
mål fanns uppställda för 1997, och måluppfyllelsen
var god för samtliga förpackningsslag med undantag
för sådana förpackningar av aluminium som ej utgör
dryckesförpackningar.
Materialåtervinningen från förpackningar ökade
med 130 000 ton från 1994 till 1997. Endast en
mycket liten del av förpackningarna gick till energi-
utvinning.
Utskottet delar även revisorernas uppfattning om
att kostnaderna som är förenade med insamlingen och
oklarheterna om miljövinsten motiverar att en sam-
hällsekonomisk analys av producentansvaret för för-
packningar genomförs och att man med detta ser hur
det nuvarande systemet kan utvecklas. Analysen bör
vara så bred att den även ger svar på nyttan av att
införa producentansvar för flera varor. En sådan ana-
lys kan vara ett sätt att se om de nuvarande styrmed-
len är ändamålsenliga när det gäller att nå målen med
lagstiftningen, dvs. att styra mot mer miljöanpassade
förpackningar och minska den avfallsmängd som
deponeras.
Det verkar som om producentansvaret lett till ett
bättre omhändertagande och att de flesta hushåll
finner det naturligt att källsortera, men att kopplingen
till nya och bättre produkter med hänsyn tagen till
miljö, hälsa och säkerhet inte varit lika stark.
Herr talman! När det gäller tillsyn och uppföljning
instämmer utskottet även här i revisorernas bedöm-
ning om att detta är oklart och anser att regeringen
bör verka för att Naturvårdsverket blir vägledande i
dessa frågor.
Som framgår av det jag har belyst hittills har ut-
skottet ställt sig bakom huvuddelen av revisorernas
förslag under de fyra förslagspunkterna.
Utöver detta ansluter sig utskottet till den uppfatt-
ning som framförts av miljöministern bl.a. i ett inter-
pellationssvar här i kammaren den 23 november
1999 om det ekologiska samhället: "Genom att pro-
ducenterna ges både det fysiska och det ekonomiska
ansvaret för förpackningarna skapas ett incitament för
producenterna att utveckla miljöanpassade förpack-
ningar." Miljöministern var och är medveten om att
det nuvarande systemet har vissa nackdelar och gans-
ka ofta kritiseras. Det har varit i bruk under ett antal
år, och nu närmar vi oss en tidpunkt då det är dags för
en förutsättningslös översyn av hur det fungerat och
om det finns andra vägar att lösa problemet. Det
handlar om att åstadkomma ett fungerande produ-
centansvar med ett bra insamlingssystem för konsu-
menterna och tydliga incitament till producenterna.
Liknande synpunkter kommer fram i flera motio-
ner. Det gäller behovet av en mer förutsättningslös
översyn av producentansvaret. Därför anser utskottet
att regeringen bör göra en bred översyn av producen-
tansvarets samhällsekonomiska konsekvenser och
dess betydelse för miljön. I översynen bör naturligtvis
revisorernas överväganden och förslag, som jag har
redogjort för, samt de synpunkter som framförts i
flera motioner ingå.
Vi är alltså helt överens i utskottet och med mil-
jöministern om tagen i denna fråga och om att produ-
centansvarets betydelse behöver utsättas för en bred
översyn. Jag förstår att miljöminister Kjell Larsson
kommer att fatta ett snart beslut om en bred översyn
av producentansvaret, och jag förutsätter att denna
överensstämmer med våra ställningstaganden i ut-
skottet.
Det är viktigt att producentansvaret syftar till att
få till stånd en mer miljöanpassad produktutveckling
genom att producenterna tar ett större ansvar för de
produkter som de sätter ut på marknaden. Syftet är
dessutom att se till att de förpackningar, det returpap-
per och de däck som produceras tas om hand genom
återanvändning, återvinning eller material- och ener-
giutnyttjande eller på annat miljömässigt godtagbart
sätt. Naturligtvis bör styrningen också vara sådan att
avfallsmängden minskar. Sedan är det frågan om det
behövs ytterligare åtgärder för att öka producenternas
incitament för att miljöanpassa produkterna.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tidi-
gare följt upp producentansvaret för förpackningar,
returpapper, däck och bilar och har dessutom i upp-
drag att senast den 1 juni 2000 till regeringen redovi-
sa de nivåer av återanvändning och återvinning som
producenterna nått upp till den 31 december 1999.
Verket ska dessutom vid behov lämna förslag till
nödvändiga förändringar i regelverket.
När det gäller avfallshantering i stort i Sverige har
återanvändning av material högst prioritet, och sedan
materialåtervinning och energiutvinning. Deponering
är en sista utväg för avfall som inte kan hanteras på
annat sätt. För att minimera deponeringen av avfall
har ett förbud mot deponering av utsorterat brännbart
avfall från år 2002 och ett förbud mot deponering av
organiskt avfall generellt från år 2005 införts.
En miljöorienterad produktpolitik och behovet av
att arbeta fram en sådan inom EU beskrivs också i
Svenska miljömål - Miljöpolitik för ett hållbart Sve-
rige. Man vill klargöra bl.a. vilka miljökrav som ska
gälla för produkter som släpps ut på marknaden.
Produktpolitiken kan beskrivas som ett ramverk
för olika incitament som syftar till att förebygga och
minska produkters miljöpåverkan under hela livscy-
keln. Det startar alltså inte med avfallet utan gäller
under hela livscykeln. Såväl lagstiftning och ekono-
miska och mjuka styrmedel som producenternas egna
initiativ ryms inom denna ram. Regeringen uppdrog
åt Naturvårdsverket att redovisa förutsättningarna för
och konsekvenserna av att införa en generell princip
om producenternas ansvar för en produkts miljöpå-
verkan under hela livscykeln. Naturvårdsverket redo-
visade uppdraget till regeringen i december 1999, och
regeringen har för avsikt att behandla rapporten i en
skrivelse till riksdagen om en miljöorienterad pro-
duktpolitik under maj 2000.
Herr talman! Dessutom ska vi inom en snar fram-
tid återigen börja diskutera miljömålen, som nu är på
väg att bli nedbrutna till delmål av Miljömålskom-
mittén. Med detta menar jag att vi kommer att åter-
komma till frågorna och fortsätta att diskutera och ta
ställning utifrån de synpunkterna.