Herr talman! Jag ska tala om två saker i den här
debatten: dels frågan om fosforåtervinning, dels frå-
gan om skrotningspremie. Jag tar först upp fosforå-
tervinningen.
Av olika växtnäringsämnen intar som bekant fos-
for en nyckelposition såväl i odling som i kretsloppet
stad-land vad gäller hushållning med ändliga naturre-
surser. Detta beror på att fosfor mer än andra växtnä-
ringsämnen är en ändlig och icke förnybar resurs.
Man räknar som bekant med att världens brytbara
fosforreserv räcker kanske 100 år till med nuvarande
användning. I diskussionen om en långsiktigt hållbar
samhällsutveckling intar därför hushållningen med
fosfor en viktig roll. Kväveföreningar, som vi ofta
diskuterar, är däremot inte en ändlig resurs. Det är
därför ett absolut villkor för uthållighet att de kväve-
föreningar som finns i avlopp och avfall återförs till
odlingsmarken.
En fosforanvändning där fosfor förs med livsme-
del till städer och sedan går till spillo genom att det
släpps ut med avloppsvattnet eller läggs på avfallsde-
poni är självklart inte uthållig. Fosforflödet måste
slutas, och fosforn måste återföras till odlingsmarken.
Ett absolut villkor för uthållighet är dock att åter-
föringen av fosfor kan se på ett sådant sätt att man
inte skadar åkermarken genom att förorena den med
t.ex. metaller, hormonförändrande ämnen eller långli-
vade naturförändrande ämnen. Även framtida gene-
rationer måste kunna bruka vår åkermark.
En långsiktigt hållbar slamhantering är att separe-
ra slammet i olika nyttiga produkter som var för sig
kan återanvändas och brukas igen. Man separerar
organiskt material för sig, metaller för sig, fosfor i
lämplig ren fraktion för jordbruksändamål och jord-
bruksanvändning för sig. I t.ex. Stockholm, Malmö
och Helsingborg arbetar man nu parallellt med den
nuvarande hanteringen av slammet med en alternativ
utvecklingslinje där slammet separeras i dessa olika
nyttiga produkter. Det behövs ett omfattande forsk-
nings- och utvecklingsarbete inom detta område. Så
länge som signalerna från centralt politiskt håll, både
härifrån riksdagen som Naturvårdsverket, inte enty-
digt anvisar att fosfor ska återföras till åkermarken
via slammet är det svårt att med kraft driva en alter-
nativ utvecklingslinje och framför allt att finansiera
densamma. Det här är dyrt.
Mot bakgrund av den avfallsskatt som infördes
från årsskiftet och det generella förbud mot depone-
ring av organiskt avfall som införs fr.o.m. år 2005 är
det angeläget uppmärksamma frågan om hushållning
med fosfor. Knappheten på fosfor är ett re-
sursproblem, och alternativet till återvinning är för-
bränning. För att möjliggöra en långsiktigt hållbar
slamhanteringen måste riksdagen erkänna hushåll-
ningen av fosfor som en principiellt viktig fråga för
utvecklingen mot bakgrund av att vi vill ha ett ekolo-
giskt hållbart samhälle.
Jag vill rikta en fråga till majoritetens företrädare.
Varför har ni när nu tillfället har dykt upp i betänkan-
det inte på ett mer påtagligt och handgripligt sätt
berört den frågan i betänkandet? Jag vill i detsamma
yrka bifall till reservation 13.
Så över till frågan om skrotningspremien, som re-
dan i sig är berörd i debatten. Ett viktigt led i att ska-
pa ett kretsloppsanpassat trafiksystem är att förnya
bilparken. Tekniken har som bekant gjort betydande
framsteg. Dagens nya bilar har långt mindre miljöpå-
verkan än de som är lite äldre. Sverige har också som
bekant en av Europas äldsta bilparker. De sämsta
bilarna har därtill en högre bränsleförbrukning. Man
kan kanske säga att en äldre bil förbrukar inemot en
halv liter bensin eller drivmedel mer per mil än vad
en nyare bil gör.
Skrotningstakten har under en följd av år varit låg
i Sverige. Det kan bero på många olika saker. En
orsak tror jag är dagens låga och dåliga skrotning-
spremie. Bilskrotningspremien betalas av Bilskrot-
ningsfonden. Den bygger på att man har tagit ut en
avgift vid försäljningen av nya bilar. I fonden finns i
dag ansenliga medel. Det är alltså möjligt att höja
premien. Numera tas det inte ut någon premie, efter-
som vi har producentansvar när det gäller bilar och
nybilsförsäljning.
Det finns alltså pengar i fonden. Jag tycker att vi
skulle göra vad vi kan för att främja det ekologiskt
uthålliga samhället och miljöutvecklingen i Sverige
genom att använda den resurs som finns i Bilskrot-
ningsfonden genom att t.ex. höja bilskrotningspremi-
en. Vi har som bekant från Centerpartiets sida sagt att
vi kan tillfälligtvis höja den premie som i dag är 500
kr till 8 000 kr för att slå ut de största och värsta mil-
jöbovarna. Jag vill yrka bifall till reservation 2.