Herr talman! Producentansvaret infördes 1994 och
det är hög tid att se över hur systemet fungerar i
praktiken. Tanken att se över producentansvaret är
inte enbart tänkt i det här huset. Kritiken mot system-
et växer i samhället.
Det är ingen hemlighet att det finns problem i re-
lationen mellan kommunerna och vissa av material-
bolagen. Nedskräpning vid återvinningsstationerna är
sedan länge ett känt problem, likaså att en del kom-
muner tvingas bära kostnader för materialbolagen.
Kommunikationen mellan kommuner och material-
bolagen, samt information till hushållen är andra
mycket allvarliga brister som framkommit. Detta är
någonting som vi behöver se över.
De senaste åren har det kommit ett flertal kritiska
rapporter om hur producentansvaret egentligen funge-
rar. Den kanske mest kraftfulla kritiken framförs i en
rapport från Exportgruppen för studier i offentlig
ekonomi, ESO. Professor Marian Radetzki från Luleå
tekniska universitet är författaren bakom rapporten,
och hans kritik mot framför allt återvinningen av
förpackningar, tidningar och papper kan väl tolkas
som: Extremt mycket pengar för en väldigt liten mil-
jönytta.
Även Svensk Handel har en kritisk rapport vid
namn Att sila mygg och svälja kameler, och Natur-
vårdsverket gick ut i den här debatten så sent som i
somras. Denna kritik kan vi inte avfärda. Det är vik-
tigt att vi tar den på största allvar.
Herr talman! Redan under förra året när riksdagen
behandlade en skrivelse från regeringen om en av-
fallsstrategi och under behandlingen av avfallsskatten
lyfte vi moderater upp frågan om att något kan stå fel
till i Kretsloppssverige. Vi vill vara tydliga med att
kretsloppet som fenomen inte får vara ett självända-
mål. Det är alltid miljönyttan som måste stå i fokus.
Är inte kretsloppet den bästa metoden att hantera
avfall på för miljöns del får inte kretsloppet vara en
helig ko. Det finns en del exempel ur verkligheten där
man starkt kan ifrågasätta miljönyttan i det som görs.
Det är därför olyckligt att t.ex. transporternas miljö-
belastning i samband med producentansvaret ska
anses ha underordnad betydelse. Med dagens teknik
kan det ibland vara bättre att med andra metoder ta
hand om avfallet, i vissa fall avfallsförbränning eller
deponering i bioceller eller liknande.
Vi har drivit frågan om en översyn av producen-
tansvaret en tid nu och det är med stor tillfredsställel-
se som vi ser att Riksdagens revisorer föreslår en bred
samhällsekonomisk översyn av producentansvaret för
förpackningar och att miljö- och jordbruksutskottet
ställer sig enhälligt bakom.
Herr talman! Vid behandlingen av motioner från
allmänna motionsperioden har Moderaterna valt att
ställa sig bakom två reservationer. Den första är ett
förslag om en radikal höjning av skrotningspremien.
Övergivna gamla bilar är ett problem. Det är vik-
tigt att dessa vrak man ser lite överallt i skogen och
på landet inte får stå och läcka bensin, olja, batterisy-
ra m.m. Detta är ett växande miljöproblem. Skrot-
ningstakten i Sverige har varit rätt låg, och en anled-
ning kan vara att det inte finns tillräckliga incitament
att lämna in den gamla bilen. Man måste kanske tjäna
en hacka för att främja miljön i det här fallet. Finansi-
eringen är inget problem. Det finns i dag ett rejält
kapital i den bilskrotningsfond dit nybilsköpare fått
betala en avgift. Det är därför fullt möjligt att höja
skrotningspremien.
Herr talman! Vi moderater har länge understrukit
vikten av mångfald i avfallshanteringen. Det var
därför vi höjde ett varningens finger vid införandet av
en avfallsskatt under förra året. Det har nu visat sig
hur rätt vi hade när vi pekade på att skatten håller på
att slå ut de verksamheter som sker ute i kommunerna
med bioceller. Det var flera partier som var oroliga
för detta, men ändå ställde de sig bakom skatten. I
stället skulle man hitta en särlösning för biocellerna
så att de skulle överleva.
Till min stora glädje såg jag att Vänsterpartiet ge-
nom Kjell-Erik Karlsson m.fl. lagt fram en motion
om att undanta biocellerna från avfallsskatten nu i
efterhand. Vi hade troligen kunnat få majoritet för
den här frågan i utskottet, men döm om vår förvåning
när Vänsterpartiet valde att inte ställa sig bakom sin
egen motion. Man kan fråga sig om Kjell-Erik Karls-
son och de andra vänsterpartisterna i utskottet skriver
motioner som de inte ställer sig bakom. Är detta po-
pulism, eller är de snarare mera intresserade av att
tillhöra regeringsunderlaget än av att driva igenom
sin egen politik? Det är en intressant fråga, tycker jag.
Detta är ett svek mot alla dem som driver och tror
på miljövänlig teknik som bioceller, och jag hoppas
att de iakttar Vänsterns agerande i den här frågan.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion 2, men givetvis står vi till fullo bakom även re-
servation 15.