Herr talman! Jag tycker att det här ytterligare spä-
der på känslan av att det liksom är fastlåst när det
gäller tekniken. Hur anser Lennart Hedquist att vi på
ett ekonomiskt riktigt sätt ska belasta dioxinutsläpp?
Vad kostar dioxin i bröstmjölken? På vilket sätt ska
det betala sin miljökostnad? På vilket sätt ska andra
metaller som vi får ut i askan eller luften betala sina
miljökostnader?
Det här är ett problem. I vissa fall när det gäller
t.ex. förbränningen så betalar man inte för de ämnen
som vi inte vill ha ut i miljön. Egentligen skulle man
ju i så fall ha rejäla miljöavgifter på dessa ämnen för
att få en riktig kostnadsbild. Jag förmodar att Lennart
Hedquist, som gärna vill räkna allting i pengar, kom-
mer att försöka räkna ut vilken kostnad vi ska ha på
ppm av dioxin, eftersom det egentligen vore det enda
riktiga i så fall. Vad ska deponeringen av aska kosta
om vi verkligen ska räkna in de miljökostnader som
vi nu för över på framtida generationer? Det här är
faktiskt ett problem, Lennart Hedquist, att vissa tek-
niker inte betalar sina miljökostnader. Därför måste vi
fundera över på vilket vi ska ta hand om dem. Men vi
måste göra det på ett sådant sätt att det går att klara
detta för framtiden utan att få miljökostnader i fram-
tiden.
Vi kan se ett exempel på sådant, nämligen hur vi
tar hand om batterier i dag. Vi skulle kunna förbränna
dem. Men vi har valt att deponera dem på SAKAB
under kontrollerade former för att inte få ut kvicksilv-
ret i cirkulation. Det kanske är så vi måste göra även
med annat avfall, att hitta ett sätt att deponera eller ta
hand om det på ett sådant sätt att vi inte sprider pro-
blemen. Men med sopförbränning sprider vi proble-
men i dag utan att föroreningarna betalar sina miljö-
kostnader.