Herr talman! Jag ber också att få tacka statsrådet
för svaret på min fråga. Det kan inte ha varit en lätt
uppgift. Vår ambassadör i Bryssel, Lars Anell har
haft interpellationen på remiss. Här gäller det
tydligen att utföra en diplomatisk balansakt i den
högre skolan för att få statsministerns och EU-
ministerns uttalanden i kammaren att stämma med
EG-verkligheten.
Statsrådet säger i svaret på interpellationen:
''Enligt min mening ger interpellationerna tyvärr
uttryck för ett förenklat synsätt på EG-rättens
förhållande till medlemsstaternas grundlagar. Jag
skulle därför vilja nämna några välkända och
viktiga förhållanden.''
Det skall tydligen inte gå att med normal
fattningsförmåga begripa vad det är vi ger oss in i
om vi blir medlemmar i EU. Bara det är ju ett hot
mot demokratin!
Är det inte helt enkelt så, att om vi blir medlemmar
så skall allt det som EG bestämmer antingen direkt
inkorporeras eller transformeras till lag i vårt land,
varvid våra egna lagar, och också grundlagarna får
vika.
Denna enkla tolkning tycks statsrådet bejaka då
hon anför: ''Hela arbetet för att uppnå ett
integrerat Europa -- - -- skulle riskera att bli
kraftlöst om de gemensamt fattade besluten inte
följdes.''
Här talar statsrådet om varför det är viktigt att vi
ger upp våra lagar och har därmed indirekt sagt att
det är just det vi gör.
EG-rätten har företrädesrätt framför
medlemsländeras lagar, också grundlagar där de
berörs. Så är det alltså!
Statsrådet säger: ''Det är endast på de områden
som Sverige, och de övriga ansökande staterna,
äverlämnar beslutsbefogenheter till gemenskapen
som EG-rätten över huvud taget kan göra anspråk
på företräde.''
Ja, men detta är verkligen inte litet. Framför allt
finns i Sverige ingen överblick över hur mycket
detta inbegriper. Både Bengt Hurtigs och Lena
Klevenås inlägg har ju visat hur man --
uppenbarligen utan att diskutera det -- lämnar över
den här rätten på väldigt många grundläggande
områden.
Jag vill ta upp Riksbanken. I regeringsformen 12
och 13 §§ fastslås att Riksbanken är en myndighet
under riksdagen, och rikets centralbank.
Riksdagen väljer fullmäktige, som utser
riksbankschef. Endast Riksbanken har rätt att utge
sedlar och mynt.
Om vi accepterar att bli medlemmar i EU,
accepterar vi också EMU, enligt Maastrichtavtalet.
Då skall man redan nu, i andra fasen av
utvecklingen av den ekonomiska och monetära
unionen, se till att vår centralbank anpassas till
gällande lagar. Vilka gällande lagar? Jo, att banken
helt enkelt skall upphöra som en bank som
kontrolleras demokratiskt av riksdagen. Den skall
vara s.k. oavhängig, dvs. inte längre stå under
demokratisk kontroll. I tredje fasen, som inget
medlemsland har rätt att hindra, som automatiskt
inträffar när en viss konvergens har uppnåtts, då
skall den helt enkelt bli ett avdelningskontor till den
gemensamma centralbanken.
Detta är någonting som vi nu lovar om vi går med
i EU. Vi förutsätter alltså att en viktig punkt i vår
grundlag skall ändras.
Anser statsrådet att detta är förenligt med vår
grundlag? Vi går med i unionen utan att klargöra
att vi därmed inte längre har en riksbank som
kontrolleras av riksdagen. Bör man inte ha en
grundlagsändring först, och se om svenska folket i
vanlig ordning går med på att avskaffa världens
äldsta fungerande riksbank, innan vi binder oss som
medlemmar i unionen?