Herr talman! Det gäller bara det som kan komma i
konflikt med grundlagar. Det gäller ekonomi,
handel och angränsande områden. Som debatten
har visat här är det viktiga områden. I regeringens
egen informationsskrift sägs på s. 4 att det är EG-
domstolen som avgör om EG:s rättsakter
överensstämmer med EG:s fördrag eller om de
skall förklaras ogiltiga. Statsrådet säger att om det
gäller områden som faller in under grundlagarna är
vi också kompetenta att avgöra det. Det uppstår då
en konflikt. I den konflikten skall vi hävda att vi
också skall bestämma. Men det här står inte i den
information som i dag sprids till allmänheten. Det
står bara rätt upp och ner att det är EG-domstolen
som avgör vad som är förenligt med EG:s fördrag
eller inte. Den här informationsbroschyren måste
rimligen göras om.
Statsrådet försöker ge sken av att det är klart hur
det förhåller sig. Konstitutionsutskottet har också
haft den ambitionen, men man säger t.ex. att
tolkningen av gällande rättsläge vad beträffar
relationerna med EU är som framgått av det
föregående delvis motstridig.
Maastrichtöverenskommelsen innebär att
rättssystemet nyligen har genomgått stora
förändringar. Konsekvenserna för utvecklingen av
förhållandet mellan EU och medlemsstaterna är
det för tidigt att uttala sig om. Beträffande
legalitetsprincipen om institutionernas
befogenheter säger man att det inte är lätt att
fastställa vad som gäller. När det gäller överlåtelse
av beslutsmakt säger man att det inte låter sig helt
lätt fastställas. Även konstitutionsutskottet anser
att det här är mycket svävande.
Vi har konstaterat att EG-rätten går före svenska
lagar, även grundlagar. Det är vi förmodligen
överens om nu. Det leder till att grundlagen kan
komma att ändras i vad gäller regeringsformens
beskrivning om domstolarnas ställning, vem som
stiftar lag i Sverige, yttrande- och tryckfrihet och
Riksbankens ställning.
Det har hänvisats till den tyska
författningsdomstolen och att dess principer också
skall gälla i Sverige. Om dessa principer skall gälla i
Sverige bör de rimligen också gälla i alla andra EU-
länder. Det betyder att den tyska
författningsdomstolen i viss mening har rätt att
överpröva EU-domstolens beslut. I så fall skulle
beslut som gäller utvidgning av befogenheter inom
ramen för gällande fördrag inte ens kunna avgöras
av EU-domstolen.