Herr talman! Också jag vill tacka statsrådet för
svaret. Det är en för Sveriges del och för oss
riksdagsledamöter en mycket viktig och intressant
fråga om grundlagarna och ett medlemskap i
Europeiska unionen.
Ett inträde är med den nuvarande grundlagen
faktiskt olagligt. Vi måste ändra på grundlagen.
Enbart detta gör att det är en fråga som borde
intressera samtliga ledamöter. Det finns så många
illusioner och förhoppningar med i denna debatt.
Jag tycker det är viktigt att granska de dokument
som vi får ta del av, för att se vad Sverige håller på
att göra.
Det första som kom var betänkandet EG och våra
grundlagar. Där sade man i klartext bl.a. följande:
Om riksdagen överlåter beslutsbefogenheter till
EG, gäller de förpliktelser som följer av
medlemskapet utan hinder av vad som annars
stadgas i svensk grundlag eller annan lag.
Många kallade detta för
''plattläggningsparagrafen'', och det blev ett väldigt
ståhej om detta betänkande. Många tyckte att man
inte i klartext kunde säga vad det verkligen var
frågan om, och att detta kanske var att gå litet för
långt.
Därför kom följade skrift: Om våra grundlagar och
EG -- förslag till alternativ. Där sägs att man gick
litet för långt i den första, den blå, boken. Det var
nog bara två ändringar som var nödvändiga att
göra. Man sade att möjligheten att överlåta rätten
att fatta beslut som skall gälla här i landet måste
utvidgas. Det var den ena förändringen. Den andra
punkten skulle vara EG-domstolens rätt att lämna
nationella domstolar bindande besked om giltighet
och tolkning av EG:s regler.
Man begränsade skrivningarna till dessa två
punkter. Man tillade också att reglerna om
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, som
har varit så omdiskuterade, står kvar, och att det
inte är något bekymmer med detta.
Skall man låta lugna sig med dessa försäkringar?
Det är väldigt svårt att veta vad som gäller. Nu har
jag varit bortrest en vecka i Sydafrika. Jag var inte
med i debatten förra veckan om
konstitutionsutskottets betänkande nr 21 om
grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i
Europeiska unionen. Men jag kan i varje fall se att
alla inte är övertygade.
Utskottet konstaterar självt att konfliktriskerna är
stora just när det gäller tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns i
debattprotokollet fåfänga frågor från många, bl.a.
Ingela Mårtensson. Man frågar: Finns det garantier
för att detta består?
Hur skall man nu bete sig som riksdagsledamot,
som huvudsakligen inte alls har tid att ägna sig åt
EU-frågor? Jo, man får läsa de skrifter som
kommer. I t.ex. Sveriges medlemskap i den
europeiska unionen kan man läsa om
offentlighetsprincipen, som ju är grundlagsfäst.
Där står:''Inom EU:s tillämpades tills nyligen inte
någon offentlighetsprincip.''
Man skriver också i denna DS 1994:48 att Sverige
välkomnar den utveckling mot ökad öppenhet och
insyn som pågår inom EU, och att Sverige ensidigt
förklarar att offentlighetsprincipen och då särskilt
allmänhetens tillgång till offentliga handlingar samt
meddelarfriheten är och förblir grundläggande
principer som är en del av vår konstitutionella,
politiska och kulturella arv.
Det låter ju bra, om man inte läser en följande
mening -- man kan nästan säga: Hoppsan! Där
står:''I en egen deklaration noterar EU-sidan det
svenska uttalandet och utgår från att Sverige
härvidlag kommer att följa regelverket.'' -- dvs.
EU:s regelverk.
Herr talman! Det är inte utan att det infinner sig en
Kafkaliknande stämning hos oss ledamöter som
skall begripa detta, försöka ta ställning och ansvar
för Sveriges riksdags beslut i den här frågan.
Vi får lugnande försäkringar från olika statsråd. Vi
kan med egna ögon läsa vad som står i våra
handlingar. Vi kan också med egna ögon läsa vad
EU-kommissionen och ministerrådet uttalar, och vi
kan läsa utländsk press.
Det är oerhört frustrerande, och man blir lätt
schizofren när man av denna röra av olika
motstridiga uttalanden skall förstå vad som
kommer att gälla för Sverige. Det är väldigt många
som inte känner sig säkra och som inte litar på att
vi kan behålla t.ex. offentlighetsprincipen i Sverige.
Jag skall avsluta med att försöka förklara varför det
är så svårt att lita på detta.
En liknande fråga gäller flyktingpolitiken i EU.
Där får vi inte i Sverige ha kvar vår egen
flyktingpolitik, eftersom det är fri rörlighet för
människor inom EU. Då kan man inte tillåta ett
EU-land att ha en invandringsoch flyktingpolitik
som gör att människor via det landet, t.ex. Sverige,
kommer in i EU och sedan kan röra sig fritt.
För mig är detta en parallell till frågan om
offentlighetsprincipen. Kan vi i Sverige verkligen
ha kvar vår offentlighetsprincip? Det skulle
innebära att det fria flödet av information från oss
sprider sig i hela EU.
Som jag ser det finns det stora risker att vi måste
ändra i den för oss grundlagsfästa principen. Jag vill
ha svar på om statsrådet verkligen menar att det är
möjligt att vi kan ha kvar grundlagen på detta
område.