Herr talman! Jag får tacka för svaret.
Av svaret framgår för det första att Sverige inte fått
något undantag från principen om EU-rättens
överhöghet över nationell rätt och för det andra att
EU inte frångått denna princip. Statsrådet sprider
illusionen att vi inte har fått något undantag därför
att det inte behövs.
Om EU nu inte har frångått principen om EU-
rättens företräde framför nationell lagstiftning och
Sverige inte begärt något undantag måste EU-
rätten rimligen gälla på de områden som EU-
samarbetet omfattar. Den kommer då att ha
företräde framför svensk rätt.
I grundlagsutredningen inför EU står det, som vi
anfört i interpellationen, att de gemensamma
normer som är direkt tillämpliga eller har direkt
effekt gäller framför medlemsstatens egna lagar
oavsett dessas konstitutionella valör -- alltså i
princip även grundlagen.
Denna princip om gemenskapsrättens företräde
utgör en del av gemenskapens regelverk, det s.k.
gemensamt uppnådda eller l'acquis
communautaire, vilket en tillträdande medlemsstat
givetvis måste acceptera.
I EU:s grundtraktat, det s.k. Romtraktatet, utgör
artikel 5 en lojalitetsklausul, som i praktiken säger
att medlemsstaterna inte kan göra en ensidigt
beslutad regel gällande gentemot den rättsordning
som EU:s medlemsstater gemensamt accepterat.
Det finns en rad domar som EG-domstolen har
avkunnat. I domen 6/64, det s.k. Costa v. ENEL-
målet, har man karaktäriserat EG-rätten som en ny
rätt som gäller inom unionen. I mål 106/77,
Simmenthalmålet, har man utvecklat detta och sagt
att varje nationell domstol måste åsidosätta varje
bestämmelse i nationell lag som strider mot
gemenskapsrätten. I domen 11/70, Internationale
Handelsgesellschaft, slår man fast att en
gemenskapsrättslig åtgärd eller dess effekt i en
medlemsstat inte kan påverkas av påståenden om
att den strider mot landets konstitution.
Går man till regeringens egen
informationsbroschyr nr 15 1993, som säger att EG-
rätten går före svensk lag, står där: EG-domstolens
uppgift är att säkerställa en enhetlig tolkning av
EG-reglerna i alla medlemsländer. Domstolarna i
Sverige, även Högsta domstolen, måste därför rätta
sig efter EG-domstolens tolkning av EG-rätten.
I regeringsformens 11 kap. uttalas att Högsta
domstolen i Sverige är den högsta allmänna
domstolen. Men den högsta ställning som Högsta
domstolen har upphör om dessa principer gäller,
och då gäller i praktiken inte denna del av
regeringsformen.
I regeringsformens 11 kap. 2 § står: ''Ingen
myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur
domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur
domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt
fall.'' Innebörden av detta är den gamla principen
att våra domstolar skall vara oavhängiga och
oberoende.
Går vi med i EU upphävs den regeln, eftersom våra
grundlagsreglerade svenska domstolar, från Högsta
domstolen och nedåt, naturligtvis måste rätta sig
efter EG-domstolens tolkningar. EG-domstolen
står enligt min mening utanför svensk grundlags
kompetens, och blir en utomstående myndighet för
de svenska domstolarna.
Här har vi alltså en vital punkt där tillträde till EU
bryter mot principerna i svensk grundlag, nämligen
våra domstolars obeorende. I och med
medlemskap flyttar vi över lagstiftningsmakt på ett
område som i och med Maastrichtavtalet och
unionens utveckling kommer att vara i växande.
På de områden där EU-rätten gäller begränsas vår
regeringsforms regleringar, som säger att riksdagen
stiftar lag. Riksdagen kan visserligen roa sig med att
stifta lagar, men det är EU-rätten som gäller, och
här hävs riksdagens lagstiftningsrätt.
Andra konsekvenser torde bli en ändring av
regeringsformens regler för Riksbanken. Eller kan
vi slippa ifrån detta? Kan vi ha kvar nuvarande
skrivningar när det gäller Riksbanken?
Om offentlighetsprincipen samt yttrande- och
tryckfriheten säger konstitutionsutskottet numera
att man inte är riktigt säker att vi har garantier för
ens dessa grundläggande principer, som regeringen
dyrt och heligt lovat att ej förhandla bort.
EG-institutionerna kan inte utvidga sina
befogenheter, sägs i svaret. Enligt artikel 235 i
Romfördraget har man den möjligheten om
ministerrådet är enigt. Även EG-domstolens
domar, som jag nyss nämnde, är ett bevis på detta.
Man har tagit den ståndpunkten, och det har
accepterats av medlemsstaterna.
Det sägs i regeringens
Europainformationsbroschyr: Det är EG-
domstolen som avgör om EG:s rättsakter
överensstämmer med EG:s fördrag eller om de
skall förklaras ogiltiga. Det lämnas i den
formuleringen ingenting över för de nationella
domstolarna.
Är det inte EG-domstolen som avgör vad som är
EG-rätt eller inte? Eller är det möjligtvis den tyska
författningsdomstolen som avgör det, vilket man
kan få intryck av när man läser såväl statsrådets
svar som utrikesutskottets betänkande?