Herr talman! Jag vill än en gång säga till Bengt
Hurtig att informationsskriften är riktig så till vida
att EG-rätt går före nationell rätt -- inom det
område som vi har överlåtit. Det gäller de fyra
friheterna. Till 95 eller kanske t.o.m. till 98 % är
det fråga om vanliga lagar -- inte grundlagar, som vi
debatterar i dag. Om det blir en konflikt mellan oss
och EG vad gäller de grundläggande fri- och
rättigheter, som vi har listat i regeringsformens
andra kapitel, är det en sådan kompetenskonflikt,
som jag talade om, där EG-domstolen inte ensam
kan lägga fast gränsen för sitt område. De
nationella organen får också säga sitt. I det
sammanhanget är det naturligtvis mycket viktigt
vad som sägs här i Sveriges riksdag.
När det gäller den vanliga lagstiftningen har
naturligtvis Högsta domstolen och Regeringsrätten
möjlighet, och i vissa fall även skyldighet, att
inhämta tolkningsbesked från EG-domstolen. EG-
rätten skall naturligtvis vara enhetlig över hela
området. De olika medlemsländerna skall inte
kunna uttolka EG-rätten på olika sätt när det gäller
de fyra friheterna. Man måste ha en enhetlig
lagstiftning. Jag tycker att det säger sig självt.
Enligt min mening innebär det inte att EG-
domstolen blir ett slags överhöghet i förhållande till
de högsta instanserna. Med ledning av
tolkningsbeskedet får de avgöra hur det
ifrågavarande målet skall avgöras. Det är inte alls
givet bara med tolkningsbeskedet hur det skall
avgöras.
Jag tycker att det är mycket viktigt att man i denna
debatt försöker skilja på vanlig lag och grundlag. Vi
debatterar nu grundlagarna.
Jag skall svara på Birgitta Hambraeus fråga. Det är
klart att vi inte skall avskaffa vår Riksbank på detta
sätt. Det vore egendomligt om det gick till så.
Om det kommer upp en fråga som innebär att vi
måste göra en grundlagsändring för att följa ett EG-
direktiv, kommer naturligtvis den förändringen att
göras precis i den vanliga ordning som
grundlagsändringar görs, dvs. med två beslut av
riksdagen med ett mellankommande val. Där
kommer naturligtvis riksdagen att ha all möjlighet
att debattera den fråga som tas upp.