Herr talman! Jag skall bara kommentera hälften av
det statsrådet sade, nämligen frågorna om
ekonomin. Ekonomin omfattas självfallet av EU-
rätten, som har företräde. Det är ett bra besked,
och det är ett klarläggande som kommer att vara till
nytta i debatten. Många ja-anhängare vill inte läsa
det finstilta utan talar bara om visioner och
förhoppningar. Jag tycker att det är viktigt för mina
partikamrater att få det klarlagt att det som står om
den ekonomiska politiken i Maastrichtfördraget
gäller. Vi kan nog vara eniga om att förändringar i
fördraget måste ratificeras för att bli gällande.
Jag vill ta tillfället i akt att tala om vad som står om
stater som har alltför stora underskott i de
offentliga finanserna. Det har vi i Sverige. För mig
och Socialdemokraterna är det oerhört viktigt att
kunna bekämpa arbetslösheten och att föra en egen
ekonomisk politik. Därför gör det mig mycket
orolig att det står att kommissionen skall övervaka
att vi inte har för stort underskott. Det är framför
allt två saker man skall titta på -- förhållandet
mellan det förväntade och det faktiska
underskottet i de offentliga finanserna samt
statsskulden.
Om en medlemsstat inte uppfyller de krav som
gäller, skall kommissionen utarbeta en rapport.
Rådet skall fastslå om ett alltför stort underskott
föreligger. Sedan skall det riktas
rekommendationer till medlemsstaten i syfte att få
denna situation att upphöra inom en viss tid. Först
offentliggör man inte detta. Men om rådet
konstaterar att medlemsstaten i fråga inte har
vidtagit effektiva åtgärder offentliggör man
rekommendationerna. Rådet kan också ålägga
medlemsstater att vidta de åtgärder för att minska
underskottet som rådet anser nödvändiga.
Ministerrådet kan alltså tala om för Sverige vad vi
skall göra med vår ekonomi.
Så länge en medlemsstat inte efterkommer ett
beslut kan man vidta en av följande åtgärder. Man
kan kräva av medlemsstaten att den skall
offentliggöra ytterligare uppgifter innan den får
utfärda statsobligationer och andra värdepapper.
Man kan ompröva sin utlåningspolitik gentemot
medlemsstaten. Man kan kräva av medlemsstaten
att den skall deponera ett räntelöst belopp av
lämplig storlek hos gemenskapen. Man kommer i
sista hand att kunna bötfälla medlemsstaten.
Det här är alltså ett fördrag som gäller, enligt
statsrådet, och som inte kan ändras annat än genom
att alla medlemsstater ratificerar ändringen. Jag är
glad över att jag har fått tillfälle att säga detta, och
jag tackar statsrådet för debatten.