Fru talman! För några veckor sedan avvisades en
flyktingfamilj från Kosovo efter att ha vistats en läng-
re tid på flyktingförläggningen i Hallstahammar.
Flera familjemedlemmar hade mycket svåra upple-
velser från kriget i Kosovo bakom sig. Särskilt drab-
bat var ett av barnen i familjen, en knappt vuxen
kvinna som var svårt traumatiserad efter de fasans-
fulla upplevelser som hon hade varit utsatt för. Hon
hade fått en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin i
Uppsala på grund av de allvarliga symtom hon uppvi-
sade. Men remissen försvann på Migrationsverket
och upptäcktes några timmar efter det att familjen
avvisats från vårt land.
I förra veckan greps en flykting från Kosovo av
polis sedan han kommit till flyktingförläggningen för
att hämta sin dagpenning. Polisen kom efter det att
personal från Migrationsverket ringt och tipsat om
hans ankomst till flyktingförläggningen. Än en gång
var Migrationsverket med om att gillra en fälla för att
kunna genomföra verkställigheten av ett beslut. I
måndags avvisades flyktingen från Sverige. Kvar i
landet finns nu mannens hustru och parets tvååriga
dotter. En familjesplittring var därmed genomförd.
Mannen kom hit som flykting för snart två och ett
halvt år sedan. Den lilla flickan är född här.
"Svensk flyktingpolitik är human", brukar vi få
höra från den socialdemokratiska regeringen. Jag
menar att dessa två fall, och många andra, tyder på
motsatsen.
Fru talman! Situationen i Kosovo och i angrän-
sande områden i Makedonien och Serbien är inte alls
så lugn och fridfull som svenska regeringsföreträdare
försöker låta påskina. Striderna fortsätter i Makedoni-
en, alldeles invid gränsen till Kosovo. Natten till i går
stupade enligt TT två makedoniska soldater under en
eldstrid i ett samhälle i norra Makedonien. Är det
rimligt att vi skickar flyktingar till ett krigsdrabbat
område - ett område som vi själva samtidigt skickar
stridsberedda soldater till?
Det finns starka skäl för att de flyktingar från Ko-
sovo som fått avvisningsbeslut men som fortfarande
finns kvar i landet ska få stanna. Det politiska läget i
Kosovo och i de angränsande områden är fortfarande
mycket instabilt.
Många av dem som ska avvisas har varit utsatta
för svåra övergrepp i Kosovo, t.ex. våldtäkter, eller
har varit vittnen till fasansfulla händelser. Läkarutlå-
tanden vittnar om att flera flyktingar lider av s.k.
posttraumatiska stressyndrom, vilket är en mycket
allvarlig diagnos.
Bland dessa finns många barn. Det är barn som
har sett hur människor har mördats och stympats mitt
framför ögonen på dem. De lider förstås svårt psy-
kiskt av de upplevelserna. De drömmer mardrömmar
och har svårt att sova. Jag har flera fallbeskrivningar
här som bekräftar det som jag nu har sagt.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden har att
ta hänsyn till principen om barnens bästa. Detta ska
ske enligt FN:s barnkonvention. Det finns tyvärr
starka skäl att tvivla på om Sverige gjort så i de här
fallen. Portalparagrafen med den närmast till intet
förpliktande formuleringen om barnens bästa har
visat sig ha ringa betydelse. Barnen skulle ges ett
starkare skydd om barnkonventionens viktigare stad-
ganden införlivades i den svenska utlänningslagen.
Fru talman! Flyktingpolitiken har hårdnat både i
Sverige och i Europa. Sedan den svenska flyktingpo-
litiken lades om i december 1996 i en pakt mellan
främst socialdemokrater och moderater har möjlig-
heten att få flyktingskydd och uppehållstillstånd i vårt
land minskat. Hanteringen av asylärendena präglas
allt oftare av bristande rättssäkerhet och godtycke.
Det är en nästan enstämmig bedömning från männi-
skor som arbetar med flyktingfrågor att så är fallet.
I utlänningslagen nämns humanitära skäl som ett
skäl att få stanna i vårt land. Det låter betryggande,
men bara för den som tror att dessa ord betyder det
som vanliga människor lägger i dem. I själva verket
är det inte alls så. Vid en utfrågning i socialförsäk-
ringsutskottet gjorde generaldirektören i Utlännings-
nämnden en analys som visade det som många flyk-
tingexperter vetat hela tiden. Lagens ord betyder
något helt annat och mycket snävare än vad orden
betyder i vanligt språkbruk. Alla som sysslar med det
vet väl detta. Jag tror inte heller att vare sig statsrådet,
någon företrädare för majoriteten i utskottet eller för
Moderaterna kommer att hävda annat i den debatt
som vi nu har än att humanitära skäl betyder något
helt annat än vad vanligt folk menar.
I sitt inledningsanförande ställde Gustaf von Es-
sen retoriskt frågan om det bara var på det här områ-
det, dvs. det som vi diskuterar i dag, nämligen flyk-
tingpolitik, som det skulle visas humanitet. Jag tror
att det var formulerat som kritik mot dem av oss som
förespråkar en mer humanitär flyktingpolitik, dvs. de
fem partier som står bakom detta och även delar av
Gustaf von Essens eget parti. Vi ska självfallet inte
visa humanitet bara inom flyktingpolitiken. Vi ska
visa det när vi bygger upp vårt land och när vi försö-
ker hjälpa fattiga länder i vår värld.
Av Gustaf von Essens polemiska formuleringar
skulle man möjligen kunna tro att Moderaterna har
gått i spetsen för att satsa mycket pengar på fattiga
folk på andra områden. Då blir man lite förvånad när
man år efter år, och så sent som denna vecka, har sett
att Moderaterna förespråkar en kraftig minskning av
det svenska biståndet. Det skulle vara intressant att
höra Gustaf von Essens kommentar till frågan om
man visar humanitet om man satsar på bistånd eller
om det är något annat område som han syftar lite mer
direkt på.
Eftersom jag ändå är inne på Gustaf von Essens
inledningsanförande vill jag ta upp en annan punkt
som det skulle vara intressant att få höra mer om
under dagens debatt, eventuellt i en replikväxling
omedelbart efter detta. Det gäller ett resonemang som
han för. Jag har sett det i pressen tidigare, men inte
riktigt velat bli övertygad om att han menar det på
fullt allvar. Nu låter det väl som så, eftersom han
upprepar det frivilligt i sitt inledningsanförande. Det
gäller tankegången att hans parti ska inta en stånd-
punkt som kanske inte är den ståndpunkt man riktigt
står bakom i avsikt att förhindra att det dyker upp ett
annat parti som skulle framföra den ståndpunkten.
Det skulle nog kunna vara värdefullt både för kam-
maren och för den allmänna debatten i vårt land att få
höra mer om den tankegången.
Fru talman! Den restriktiva flyktingpolitiken kriti-
seras från alltfler håll. Bakom den står inte längre tre i
huvudsak eniga partier med två tredjedelar av riksda-
gen bakom sig, utan enbart två delvis delade partier.
Sedan en tid tillbaka upprätthålls den restriktiva flyk-
tingpolitiken enbart av en järnaxel mellan socialde-
mokrater och moderater. När det knakar i den axeln
så brister politiken. Det var det som skedde i fjol när
regeringen med enbart stöd av Moderaterna försökte
att genomföra en ny politik för massflyktssituationer.
När stödet inom Moderaterna vacklade fick statsrådet
Klingvall dra tillbaka propositionen, och någon ny
har inte synts till. Och stödet inom Moderaterna fort-
sätter att knaka. Den här gången gäller det vårens
avvisningar av kosovoalbaner. Ett antal moderata
riksdagsledamöter har skrivit under ett upprop där de
vädjar att besluten om avvisning ska omprövas.
I vårt utskott, socialförsäkringsutskottet, har vid
två tillfällen den senaste tiden frågan om ett utskottsi-
nitiativ för att bromsa avvisningar diskuterats. I de
två omröstningar vi har haft har fem partier samt en
av de moderata ledamöterna stött förslaget om ett
initiativ. Den ena omröstningen utföll med åtta-åtta
och ordförandens utslagsröst, och den andra med nio-
åtta.
Men det är inte enbart inom det ena av de två par-
tierna bakom den restriktiva flyktingpolitiken som
stödet knakar. Även inom socialdemokratin finns det
naturligtvis de som inte känner sig tillfreds med den
flyktingpolitik som statsrådet Klingvall företräder.
Det mest spektakulära exemplet hittills är en in-
tervju för en vecka sedan med Socialdemokraternas
partisekreterare Lars Stjernkvist. I Göteborgs-Posten
säger han om flyktingpolitiken att han har en känsla
av att "det blivit för strängt". Om kritiken att utrym-
met för humanitära skäl har begränsats säger han "att
kritiken inte går att avfärda". Sedan avrundas inter-
vjun med några mer rutinmässiga angrepp på oss som
företräder partier som vill ändra politiken i den rikt-
ning som Stjernkvist själv uppenbarligen är inne på.
Tuffare än så kan det nog inte bli för det ansvariga
statsrådet än att i en het debatt om politiken få kritik
av den egna partisekreteraren och höra honom mer
instämma i kritikernas verklighetsbild än i den egna.
Stjernkvists kritik blir inte mindre allvarlig av att han
tidigare sysslat med angränsade frågor som generaldi-
rektör i Integrationsverket. Men statsrådet framhär-
dar. I en kommentar till intervjun vidhåller hon att det
är kritikerna och den egna partisekreteraren, och inte
hon, som har den felaktiga verklighetsbilden.
Fru talman! Sedan knappt två månader har det
stått klart att stödet inom Moderaterna för den förda
politiken är avsevärt svagare än vad någon utomstå-
ende trott. Det nämnda uppropet är det tydligaste
exemplet. Men även tongångarna i det moderata för-
slaget till partiprogram från januari uppfattar jag som
pekande i liberal riktning.
Detta och försöken från olika håll att få en ändring
i avvisningen av kosovoalbanerna har förstås oroat de
krafter inom socialdemokratin som vill slå vakt om
den restriktiva flyktingpolitik som en riksdagsmajo-
ritet drev igenom i december 1996. Hur störda man är
framgår tydligt av all den kritik som riktats mot oss
som velat få en ändring till stånd. Jag ska något berö-
ra de vanligaste kritikpunkterna.
Det har sagts att vi som står bakom förslag till
initiativ från utskottet gör detta av populistiska skäl,
dvs. för att fiska röster. Det är nog första gången på
många år som det i något europeiskt land har hävdats
att det är de som vill ha en mer human flyktingpolitik
som fiskar röster. Motsatsen är som bekant det vanli-
ga. Statsrådet Klingvall är välkommen att studera den
brevskörd jag fått den senaste tiden. Där finns gläd-
jande nog många uppmuntrande brev, men det är inte
de som dominerar och sällan de som är mest intensi-
va.
Ett annat argument har varit att vi från de fem
partierna väcker falska förhoppningar hos de flyk-
tingar som hotas av avvisning. Underförstått är då att
de här avvisningarna kör vi socialdemokrater ändå
igenom med Moderaternas hjälp. Så kan det vara,
men det vet vi först efter omröstningen på onsdag.
Men menar verkligen Socialdemokraterna och delar
av Moderaterna att försök att ändra politik inte ska få
göras i en demokrati annat än om man är säker på att
vinna den avgörande riksdagsvoteringen?
Gjorde vi fel, vi som arbetade för att funktions-
hindrade skulle få behålla sin personliga assistent
även efter 65-årsdagen? Gör vi fel, vi som arbetar för
att återställa änkepensionerna till den nivå de hade
fram till nedmonteringen våren 1997? Gjorde vi fel,
vi som arbetade för, och fortsätter att arbeta för, att
vårdköerna till angelägna och ibland livsviktiga ope-
rationer ska kortas?
Det är självklart att varje regering, och speciellt en
minoritetsregering, föredrar att slippa kritik och opi-
nionsbildning mot den egna politiken, men ur allmän
demokratisk synvinkel vore det bra om Socialdemo-
kraterna en gång till funderade på om argumentet
passar i en demokrati.
Ett tredje argument har varit att riksdagen inte får
blanda sig i politiken genom att uppmana regeringen
att använda den s.k. förordningsmakten för att i första
hand de som väntar på beslut ska ges rätt att stanna
om de inte begått brott. Den genomgång som gjorts
av utskottets kansli, efter hörande av bl.a. konstitu-
tionsutskottets expertis visar att denna invändning är
felaktig och väl varit det åtminstone sedan vi fick den
nuvarande grundlagen för ett kvartssekel sedan. Hade
1809 års grundlag fortfarande gällt så vore saken
kanske annorlunda. Riksdagen kan uppmana rege-
ringen att använda förordningsmakten, även om det
vore ett ännu tydligare besked om riksdagen stiftade
en särskild lag. Så är rättsläget.
Även detta kommenterades av Gustaf von Essen i
hans inledningsanförande. Han var då inne på att det
skulle bli förvirring om riksdagen blandade sig i de
här frågorna. Och så slutade han med att konstatera
att det inte skulle vara bindande om Sveriges riksdag
uttalade att man ville få en ändring till stånd.
Den parlamentariska diskussionen kan och bör fö-
ras. Men det vore nog inte så lämpligt för en regering,
allra minst för en minoritetsregering, om man skulle
gå på tvärs mot ett tillkännagivande från en riks-
dagsmajoritet. Det är ju liksom lite grann det som är
poängen med parlamentarismen. Det är inte heller
någon helt ny uppfinning, så det borde vara väl för-
ankrat från allas sida att det faktiskt är riksdagen som
bestämmer i en demokrati.
Men de som redan fått beslut som vunnit laga
kraft, får de någon glädje av en regeringsförordning?
Ja, sannolikt, men först efter en ny ansökan. En sådan
skulle rimligen behandlas annorlunda av berörda
myndigheter om regeringen efter riksdagsuppdrag
genom förordning ser till att de som väntar på beslut
fått positiva beslut.
Det fjärde och hittills mest häpnadsväckande ar-
gumentet mot oss som vill stoppa avvisningarna står
statsrådet Klingvalls statssekreterare Gun-Britt An-
dersson för. Enligt ett TT-telegram förra torsdagen
skulle försöken att få riksdagen att ändra politiken
vara "utomparlamentariska metoder". Makthavare har
många gånger i historien varit irriterade på oppositio-
nen, men det är nog första gången som ett förslag till
parlamentsbeslut kritiserats för att vara utomparla-
mentariskt. Något mer inomparlamentariskt än ett
riksdagsbeslut är väl svårt att tänka sig.
För att sammanfatta i denna del: De många i vårt
land som vill se en humanitär flyktingpolitik är enligt
statsrådet, statssekreteraren och utskottsordföranden
röstfiskande, oansvariga, okonstitutionella och utom-
parlamentariska. Och allt detta för att vi vill att hårt
drabbade människor ska få stanna i vårt land.
Fru talman! De senaste åren har det framförts en
omfattande kritik, såväl nationell som internationell,
mot Utlänningsnämnden och Migrationsverket för
bristande rättssäkerhet i utlänningsärenden och för
långa handläggningstider. Sverige har vid ett flertal
tillfällen ådragit sig internationell kritik av bl.a. FN:s
kommitté mot tortyr för att det skulle innebära brott
mot FN:s konvention mot tortyr att verkställa beslut
fattade av dessa myndigheter.
När det gäller asylprocessen vill jag konstatera att
det inte går att acceptera en myndighetsutövning med
sådana brister i rättssäkerheten.
I den nuvarande lagstiftningen är det tillåtet att
ändra beslutsmotiveringen från beslut av Migra-
tionsverket till beslut i Utlänningsnämnden. Utlän-
ningsnämnden kan ha helt nya avslagsmotiveringar
än de som gavs av Migrationsverket utan att den
asylsökande fått möjlighet att bemöta dessa.
En annan kritik som vi riktar mot utlänningslag-
stiftningen är att lagstiftarna har försökt åstadkomma
särlösningar för utlänningsrätten. I stället för att ären-
det avgörs av en neutral och opartisk domstol är det
nu samma myndighet, Migrationsverket, som utreder
och prövar den sökandes asylskäl. Vi och många
andra föreslår större förändringar. Återigen försöker
regeringen hitta särlösningar på utlänningsrättens
område. Det har som redan konstaterats i debatten
dröjt med detta. I praktiken förefaller det endast vara
fråga om att regeringen byter namnskylt på fasaden
utanför Utlänningsnämnden. Så får det inte vara. En
ny processordning brådskar. Vi vill gärna se ett ge-
nomförande av den i den s.k. NIPU-utredningens
förslag med den justeringen att tvåpartsprocessen ska
gälla redan från första instans.
Fru talman! Jag har berört några tunga frågor som
tas upp i dagens betänkande. Något senare i dagens
debatt kommer min partivän Staffan Werme att ta upp
några andra viktiga flyktingfrågor, främst hanteringen
på EU-nivå, transportöransvaret och arbetskraftsin-
vandringen.
Jag och övriga folkpartister står förstås bakom de
många reservationer vi lämnat till utskottet. Men av
praktiska skäl och för tids vinnande väljer jag nu att
yrka bifall till reservation nr 13 om asylsökande från
Kosovo, reservation nr 18 om transportöransvaret,
reservation nr 34 om instans- och processordningen
samt reservation nr 36 om barnkonventionen.
Fru talman! På många sätt globaliseras vår värld.
Det är till helt övervägande del positivt. Till denna
globalisering måste också höra att den restriktiva
flyktingpolitik som alltför många länder i dag bedri-
ver ersätts med en öppnare och mer humanitär politik.
Riksdagen har möjlighet att påbörja avvecklingen av
1996 års flyktingpolitik redan i den omröstning som
nästa vecka följer på denna debatt. Det sker då genom
att bifalla några av de reservationer som går i den
riktningen. Tydligast gäller det reservationen om
kosovoalbanernas möjlighet att stanna i vårt land. Ett
bifall skulle hjälpa över tusen människor som nu
vistas i vårt land och många fler under åren som
kommer.