Fru talman! Vänsterpartiet är i dagens debatt re-
presenterat av mig, Sven-Erik Sjöstrand och Kalle
Larsson. Vi kommer att beröra olika frågor och olika
aspekter av den svenska flyktingpolitiken. Låt mig
redan nu säga att jag står bakom det som Kalle Lars-
son och Sven-Erik Sjöstrand kommer att säga i sina
anföranden.
Innan jag går in på mitt huvudanförande vill jag
säga några ord om Migrationsverket. 1997 tog
Migrationsverket över ansvaret för av- och utvisning-
ar från polisen. Samarbetet är oklart, men det får inte
vara på det sättet att handläggarna aktivt ringer poli-
sen när de får besök av en gömd flykting. Jag tycker
att det är bra att generaldirektören nu har tagit itu med
detta och ska försöka bringa någon som helst klarhet i
hur förhållandet och samarbetet mellan polisen och
Migrationsverket ska se ut.
Men detta visar också på det motsägelsefulla i
Migrationsverkets uppdrag. Man har positiva beslut,
man har negativa beslut, och man har också avvis-
ningsbeslut som man ska fullfölja. Det är självklart
att detta blir svårt för personalen. Det blir ett motsä-
gelsefullt uppdrag även för personalen. Hela situatio-
nen på Migrationsverket visar på bristen på pengar.
För att vi ska kunna minska handläggningstiderna till
det som är sagt, nämligen sex månader, så måste
Migrationsverket få mer pengar. Det gäller naturligt-
vis även Utlänningsnämnden, eftersom Utlännings-
nämnden också sitter som en propp. Jag beklagar att
vi inte har lyckats komma längre i årets vårbudget-
förhandlingar när det gäller dessa krav, men vi hop-
pas på höstbudgeten.
NIPU sade att Utlänningsnämnden ska läggas ned,
och kommittén var enhällig. Och vi väntar nu på en
proposition om nedläggning av Utlänningsnämnden
och en övergång till förvaltningsdomstolar. I det
sammanhanget tycker jag att regeringen borde passa
på att ompröva Migrationsverkets uppgifter och se till
att Migrationsverkets uppgifter renodlas till enbart
positiva beslut och att de negativa besluten utsätts för
prövning i förvaltningsdomstolar.
Fru talman! Den 11 mars i år bekräftades domen,
stening till döds, mot Maryam Ayoobi, en trebarns-
mor från Iran. Maryam anklagades för otrohet. Jag är
övertygad om att kammarens ledamöter vet hur
steningen går till, kvinnan grävs ner till midjan och
därefter får hon ta emot en störtskur av stenar. Inte
någon sten får vara så stor att den dödar, det är de
små stenarna som ska göra jobbet.
I ett svar till mig den 5 april i år bekräftar utri-
kesministern att regeringen har kännedom om att
stening är en barbarisk straffmetod i Iran. Trots denna
vetskap skickas kvinnor som söker asyl i Sverige
tillbaka till Iran med hänvisning till att de kan söka
inre flyktalternativ eller att man inte vet om de verk-
ligen är utstötta av familjen. Den åttonde fällningen
av Sverige för brott mot tortyrkonventionen gäller en
kvinna från Iran, där våra invandringsmyndigheter
inte tog hennes fruktan för att bli stenad till döds på
allvar. Utlänningsnämnden har, tack vare lekmännen i
nämnden, låtit två kvinnor från Iran få uppehållstill-
stånd av humanitära skäl med tanke på hur det irans-
ka samhället behandlar kvinnor. Vore det då inte dags
att även Migrationsverket tar dessa kvinnors fruktan
på allvar?
Jag vill påminna om att även kvinnor har okränk-
bara rättigheter. Vi vet att kvinnor mördas, sy-
rabränns, stenas eller mördas i ett alltför stort antal
länder i världen. Vi måste ta dessa kvinnor på allvar
och ge dessa förföljda och utsatta kvinnor som söker
en fristad i Sverige uppehållstillstånd.
Redan när paragrafen om rätt till skydd för den
som känner uppenbar fruktan för förföljelse på grund
av kön eller homosexualitet kom till 1997 ansåg
Vänsterpartiet att det enda riktiga var att vidga tolk-
ningen av Genèvekonventionen så att den omfattade
även kvinnors och homosexuellas asylskäl. Genom
att placera t.ex. kvinnors asylskäl i en särskild para-
graf där de inte kommer i åtnjutande av samma rät-
tigheter som dem som omfattas av Genèvekonventio-
nen bryter Sverige mot FN-konventionen för avskaf-
fande av all diskriminering av kvinnor genom att man
har sämre villkor. Detta gäller t.ex. rätt till familjeå-
terförening, kvalifikationstiden för svenskt medbor-
garskap och rätt till resedokument. Vänsterpartiet har
därför begärt att FN-kommittén ska granska denna
lagstiftning och även Sveriges inställning till arrange-
rade äktenskap, där den praxis som tillämpas innebär
att myndigheterna inte på samma sätt som vid andra
äktenskap undersöker seriositeten. I artikel 16 b i
konventionen stadgas att Sverige ska säkerställa
kvinnors rätt att fritt välja make.
I en interpellationsdebatt för inte så länge sedan
framförde statsrådet Klingvall att regeringen nu är
beredd att ändra inställning och ansåg att även Sveri-
ge ska sälla sig till de länder som redan har denna
vidgade tolkning av Genèvekonventionen. Det är
förstås mycket bra. Detta tillsammans med att det
utarbetas riktlinjer för hur invandringsmyndigheterna
bättre ska ta till vara kvinnors skyddsbehov låter som
om många års enträget arbete från Vänsterpartiet nu
skördar viss frukt.
Fru talman! "Alla åtgärder som reglerar utlän-
ningars inresa och vistelse i EU-länderna måste be-
dömas mot bakgrund av vår vilja att bibehålla och
stärka asylrätten samt att främja människors möjlig-
het att fritt röra sig mellan länder." Detta svarade
statsrådet Klingvall på min fråga om Sverige tänkte
använda sig av sin vetorätt för att stoppa det franska
förslaget om böter för dem som transporterar flyk-
tingar in till ett EU-land.
Det franska förslaget innehåller flera olika delar
bl.a. hårda straff för människosmugglare och för dem
som gömmer de flyktingar som lyckats komma in-
nanför Schengenmurarna. Den som protesterar mot
den överstatliga inhumana flyktingpolitik som håller
på att formas i EU-länderna och gömmer flyktingar
kan riskera att dömas till höga straff, likaväl som den
som hjälper en flykting över gränsen till ett EU-land.
Det verkar som om det som Raoul Wallenberg stod
för är som bortglömt. Bortglömda är även de danska
fiskare som under andra världskriget för stora pengar
smugglade judiska flyktingar till Sverige. Männi-
skosmugglare är ofta en människas sista livlina att
kunna fly från tortyr, krig eller förföljelse.
För att göra det möjligt för dagens s.k. EU-
medborgare att fritt röra sig mellan de olika med-
lemsstaterna anser EU-länderna sig nödgade att byg-
ga höga murar kring de 15 medlemsländerna för att
förhindra att människor tar sig in i området. De med
"riktiga" asylskäl ska förstås få sin sak prövad i en-
lighet med Genèvekonventionen som det står i
Schengenregelverket. Men hur ska den som har
"riktiga" asylskäl kunna utnyttja sin asylrätt enligt
Genèvekonventionen med alla de kontrollmekanismer
som nu införs?
Det finns väl inte någon, mer än kanske EU:s
flyktingministrar, som på allvar tror att Schengenmu-
rarna kommer att hindra människor från att fly från
tortyr, krig, förföljelse och den "ekonomiska rens-
ning" som följer på den globala kapitalistiska världs-
ordningen. Det är bara det att det nu kommer att bli
dyrare och oändligt mycket farligare för den skydds-
behövande.
I kölvattnet av Schengen förs också en obehaglig
debatt om den egentliga huvudfrågan, nämligen vilka
som ska betraktas som "riktiga" flyktingar och där-
med också vilka som ska ha rätt att få vistas i EU-
området och röra sig fritt. I olika sammanhang fram-
förs att de flesta som tar sig till Sverige är
"ekonomiska" flyktingar, dvs. människor som kom-
mer till Sverige för att skaffa en bättre framtid för sig
och sina barn. Föraktfullt hävdas att dessa människor
inte har riktiga asylskäl, som om svält och den rika
västvärldens utsugning av t.ex. den afrikanska konti-
nenten inte skulle vara asylskäl nog. I Sudan arbetar
bl.a. Lundin Oil tillsammans med regimen, som i sin
tur bränt byar, dödat civilbefolkningen och jagat
andra på flykt, för att bana väg för oljeborrningen.
Om människor som flytt undan denna brändajorden-
taktik lyckas ta sig till EU:s gränser, hur ska de då
behandlas? Är de "riktiga" flyktingar?
Syftet med Schengen är inte något annat än att
stänga människor ute och påminner om det vita Syd-
afrikas höga murar med glasskärvor och taggtråd.
Under täckmantel av en human och solidarisk flyk-
tingpolitik och under täckmantel av fri rörlighet för
den som väl är innanför Schengens höga murar med-
verkar Sverige till byggandet av Fästning Europa. Det
är ett högt pris vi betalar för den fria rörligheten för
ett fåtal. Den svenska regeringen borde därför använ-
da sin vetorätt och därmed se till att det franska för-
slaget inte genomförs. När jag ser alla reservationer
kring EU:s flyktingpolitik kan jag inte annat än ställa
mig frågan: Vad tänkte ni som ställde er bakom
Schengenavtalet? Hur kan det komma sig att ni inte
förutsåg att detta skulle hända? När vi motionerade
om att Sverige skulle ha ett undantag vad gäller
transportörsansvaret, dvs. vi ansåg att Sverige skulle
förbehålla sig rätten att i framtiden behålla det trans-
portörsansvar som vi har i dag, varför stöttade ni inte
den reservationen? Detta ska inte tolkas som att jag är
negativ till de reservationer som Vänsterpartiet i
många stycken ställer sig bakom. Jag tycker att det är
bra att så många partier vill ha en generös, solidarisk
och human flyktingpolitik. Men det kommer att bli
betydligt svårare nu att få till stånd en sådan politik.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservationerna 18 och 19.