Fru talman! Den här debatten skulle egentligen
handla om regeringens skrivelse om migration och
asylpolitik för i huvudsak 1999 och första halvåret
2000 men handlar nu om den svenska flyktingpoliti-
ken över huvud taget. Det kan naturligtvis bero dels
på den stora mängden motioner från den allmänna
motionstiden, dels på den senaste tidens händelser.
Detta är inte så konstigt. Flyktingpolitiken väcker
starka känslor och åsikter. Den engagerar, oroar och
väcker debatt - på arbetsplatser, på föreningsmöten,
på tidningarnas ledar- och insändarsidor. Flyktingpo-
litik är svårt. Den rymmer svåra ställningstaganden
och svåra gränsdragningar.
Sverige har liksom andra länder en reglerad in-
vandring. Det betyder att alla inte kan få stanna i
Sverige. Om detta har det funnits en politisk enighet
under många år i den här riksdagen. Men efter att ha
lyssnat i dag tycker jag att det verkar som om Centern
och Folkpartiet håller på att glida över till en fri in-
vandring. Folkpartiets Bo Könberg skriver ofta om en
human flyktingpolitik men använder hela sin talartid
till att kritisera andra partiers politik.
Fru talman! Till utskottets betänkande finns det 43
reservationer och två särskilda yttranden. Jag yrkar
avslag på dem alla. Flera av reservationerna behand-
lar frågor som är under arbete i Anhörigkommittén,
så dem avstår jag från att kommentera. Sedan finns
det reservationer om ämnen som vi har diskuterat
åtskilliga gånger här i kammaren. Dem tänkte jag
också avstå från att lämna synpunkter på.
Riksdagen har redan 1996 beslutat att den svenska
migrationspolitiken ska vara human, tydlig och kon-
sekvent. Detta förutsätter en helhetssyn. I denna hel-
hetssyn ska förutom respekten för de mänskliga rät-
tigheterna också ingå en internationell och global
samverkan, förebyggande insatser, en aktiv migra-
tionspolitik i EU och en återvandringspolitik.
Sverige ska under sitt ordförandeskap verka för en
fortsatt utveckling av en EU-gemensam politik på det
asyl- och migrationspolitiska området där humanitet,
solidaritet och respekt för asylrätten ska utgöra grun-
derna och också arbeta för goda villkor för mottagan-
de av asylsökande. Invandrares integration och rättig-
heter ska också under ordförandeskapet ges särskild
prioritet. De rättigheter tredjelandsmedborgare har
inom EU i dag varierar från medlemsstat till med-
lemsstat. Det är angeläget att inom EU:s ramar på-
börja arbetet med att ge invandrare rättigheter som
ligger i nivå med vad andra EU-medborgare har.
Den information som socialförsäkringsutskottet
fortlöpande får från UD visar också att Sverige ligger
väl framme när det gäller arbetet med de migrations-
politiska frågorna. Jag överlåter dock med varm hand
åt migrationsministern att ytterligare informera om
EU-arbetet.
Tre reservationer handlar om arbetskraftsinvand-
ring. Jag tror att det är viktigt att vi startar diskussio-
nen om hur vi ska klara jobben i framtiden utifrån vår
demografiska utveckling. Vi har en ökad medellivs-
längd, pensionärernas antal ökar och vi har låga fö-
delsetal. Vi har fortfarande arbetslöshet här i landet
men även arbetskraftsbrist inom några sektorer. Vi
har många människor med utländsk bakgrund som
har svårt att komma in på vår arbetsmarknad. Vi har
EU:s arbetsmarknad, med ca 500 miljoner människor.
Behöver vi då en arbetskraftsinvandring? Ja, det är
möjligt. Men hur ska den i så fall se ut?
Jag tror att vi behöver en noggrann och seriös
analys och diskussion om detta. Arbetskraftsinvand-
ringen får inte vara ett gästarbetarsystem eller medfö-
ra att vi får ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden.
Vi kan inte heller ha ett socialförsäkringssystem för
svenska medborgare och ett för invandrad arbetskraft.
Det är inte så enkelt som att bara släppa invand-
ringen fri, att bara öppna gränserna och tro att allt
ordnar sig, som en del tycks tänka. Jag ser det som en
bra början att regeringen har gett Migrationsverket
och Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att lämna
förslag på vad som kan göras inom gällande lagstift-
ning för att bättre kunna tillgodose de ökade behoven
av arbetskraft. De båda myndigheterna har nu lämnat
en skrivelse till regeringen med förslag på åtgärder.
Åtgärderna gäller både insatser och regeländringar
som skulle underlätta dels för arbetslösa i Sverige att
få arbete, dels för Sverige att få hit arbetskraft från
andra länder. AMS och Migrationsverket anser också
att det behövs en total översyn kring arbetskraftsin-
vandringen.
Fru talman! När det gäller barnkonventionen an-
ser Centern och Folkpartiet att portalparagrafen inte
är tillräcklig utan begär att barnkonventionen ska
införlivas i vår utlänningslagstiftning.
Skälet till att barnkonventionen inte inkorporeras i
svensk lagstiftning är bl.a. att konventionen innehål-
ler många relativt vaga formuleringar och ett inte
obetydligt inslag av målsättningsartiklar som siktar
till ett gradvist genomförande och är svåra att tolka
för domstolar och myndigheter.
Barnkonventionen kan sägas ge uttryck för fyra
huvudprinciper
1. hänsyn till barnets bästa
2. vikten av att lyssna till barnet när det berörs
3. barnets liv och utveckling
4. barnets rätt att utan diskriminering åtnjuta sina
rättigheter.
Vi har många gånger diskuterat barnkonventionen
och inte minst den s.k. portalparagrafen. Utskotts-
majoriteten har bl.a. sagt att portalparagrafen ska ha
en stark och meningsfull innebörd. Det gäller såväl
vid en bedömning av om det finns humanitära skäl
för uppehållstillstånd som vid hela asylprocessen.
En arbetsgrupp inom UD som följt upp den
migrationspolitiska propositionen har angående por-
talparagrafen sagt att den bör ses som en anvisning
om vad som ska beaktas vid bedömning och hand-
läggning. Bestämmelsen är inte en grund för tillstånd
och anger inte hur frågan om uppehållstillstånd ska
bedömas i sak. Handläggare vid Migrationsverket
anser dock att bestämmelsen gjort dem mera medvet-
na om att de måste ha ett mer aktivt förhållningssätt
till ärenden som gäller barn. Vi har också i lagen
infört att om det inte är direkt olämpligt ska barn
höras när det gäller ansökan om uppehållstillstånd.
Bestämmelsen har påverkat det dagliga arbetet
genom en ökad uppmärksamhet på och medvetenhet
om barns behov vid utredning av asylärenden. Som
slutsats säger dock arbetsgruppen att det kan ifråga-
sättas om effekten av portalparagrafen ska beskrivas i
antal uppehållstillstånd.
Miljöpartiet vill i en reservation som gäller gömda
barn att de barnen bör ges amnesti och därmed få
uppehållstillstånd i Sverige. Många barnfamiljer får
avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd för att de
enligt våra lagar inte har tillräckliga skäl för att få
stanna. De flesta finner sig i beslutet och lämnar lan-
det. Några vägrar och går under jorden, dvs. gömmer
sig. Barnen är inte skyldiga till det som inträffar, utan
det är föräldrarna som fattar beslutet och som har
ansvaret för sina barn. Jag har svårt att se varför
människor som bryter mot våra lagar ska belönas med
uppehållstillstånd.
Folkpartiet har också en reservation som gäller
uppehållstillstånd för gömda personer. Där säger
Folkpartiet: "När det gäller gömda flyktingar kan
konstateras att utredningarna hos utlänningsmyndig-
heterna är så bristfälliga att de som efter ett lagakraft-
vunnet beslut gömmer sig bör beviljas uppehållstill-
stånd i Sverige."
Hur ska jag tolka detta? Migrationsverket och
Utlänningsnämnden är enligt Folkpartiet inkompe-
tenta, klarar inte sitt arbete, gör ett dåligt jobb.
Jag tycker att det är allvarligt när ett politiskt parti
med partiledaren i spetsen i en motion inkompetens-
förklarar våra myndigheter. Det här tycker jag kräver
en förklaring av Folkpartiets inställning till Migra-
tionsverket och Utlänningsnämnden. Det är svåra
ställningstaganden och bedömningar som Migra-
tionsverkets och Utlänningsnämndens personal måste
göra. Jag tycker att den personal som arbetar på myn-
digheterna är värd respekt för sitt svåra arbete.
Till slut vill jag kommentera den reservation från
Folkpartiet, kd, Centern, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som gäller kosovoalbaner.
I den krigssituation som rådde i Kosovo våren
1999 flydde drygt 1 miljon människor från sina hem,
de flesta till grannländerna Makedonien och Albani-
en, där stora tältläger upprättades och fylldes till
bristningsgränsen.
För att inte äventyra möjligheten att ge omedel-
bart skydd vädjade UNHCR till bl.a. EU:s länder om
hjälp med evakuering från lägren i Makedonien. Den
vädjan hörsammades av 29 länder. Migrationsverket
fick i uppdrag att i samverkan med UNHCR evakuera
upp till 5 000 personer till Sverige. En strävan var att
hålla samman familjer och personer som kom från
samma geografiska område i Kosovo. Detta också för
att underlätta när de skulle återvända hem. Alla var
medvetna om att uppehållstillståndet var tillfälligt och
gällde så länge kriget pågick.
När kriget upphörde i juni hade totalt 87 000
människor evakuerats, därav 3 697 personer till Sve-
rige. I Sverige fanns också ca 3 500 personer från
Kosovo som tagit sig hit på egen hand och som också
fick tillfälligt uppehållstillstånd. Totalt ca 7 000 ko-
sovoalbaner omfattades av förordningen om tillfälligt
uppehållstillstånd.
När uppehållstillstånden gick ut återvände ca
2 700 till sitt hemland. I slutet av december beslutade
regeringen att ingen skulle tvingas återvända till Ko-
sovo under vintern. Den 15 mars gick den tidsfristen
ut.
Av de 7 000 valde 4 000 att söka asyl och av des-
sa har nu ungefär 1 700 fått permanent uppehållstill-
stånd. De hade alltså skäl att få stanna i Sverige. Ca
800 har nu fått avslag på sin ansökan både av Migra-
tionsverket och Utlänningsnämnden och resten väntar
på besked. Alla ansökningar har prövats individuellt.
Det är inte svårt att förstå den tveksamhet och den
oro som många känner inför att återvända till ett land
som har sargats av kriget. Men FN:s flyktingkommis-
sariat och UNMIK gör den bedömningen att det inte
finns något generellt skyddsbehov för människor från
Kosovo, utan det går att återvända hem. Många från
flyktinglägren i Albanien och Makedonien återvände
genast hem vid krigsslutet.
Tanken bakom tillfälliga uppehållstillstånd i
massflyktssituationer är att skapa en beredskap för att
snabbt ge många människor skydd i en akut krissitu-
ation. Tillfälligt skydd innebär att totalt fler männi-
skor ska kunna beredas skydd. Det handlar om ett
tidsbegränsat åtagande, och flyktingarna ska återvän-
da hem när förhållandena i hemlandet tillåter det.
Folkpartiets, kd:s, Centerns, Vänsterpartiets och
Miljöpartiets massmediala utspel har fått den olyckli-
ga följden att många kosovoalbaner som var beredda
att åka hem nu har gått under jorden, med allt vad det
innebär. De har gömt sig inte bara en gång, utan två
gånger. Första gången när det s.k. initiativet kom.
Andra gången inför den här debatten och beslutet i
nästa vecka.
Riksdagen har gett regeringen möjligheter att
hjälpa människor i en massflyktssituation genom att
ge tillfälligt skydd. Vad menar de här partierna att
Sverige ska göra i en krissituation? Vad vill ni ha i
stället? Frågan är om ni vill att Sverige ska kunna
hjälpa många människor, eller om Sverige ska vägra
nästa gång UNHCR vädjar om hjälp?
I denna reservation föreslår ni att kosovoalbaner-
na ska beviljas fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. Är
det ytterligare förlängning av de tillfälliga uppehålls-
tillstånden eller är det permanenta uppehållstillstånd
som menas?
Fru talman! Med detta vill jag yrka avslag på
samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till hand-
lingarna.