Fru talman! Med stor respekt för vad Stalin här
anförde måste jag ändå ställa frågan om hur det går
ihop med finansieringsfrågorna. Dessvärre kan man
tala fint och ha alla möjliga olika önskemål. Man kan
vilja värna om att grupper ska få stanna kvar som
egentligen inte ska vara kvar, och man kan önska sig
en rad olika saker. Men det finns ju ingen finansiering
i Miljöpartiets allmänna önskelista. Man har ju inte
lyckats övertyga regeringen om att man behöver mer
pengar.
Den första frågan handlar ju om att få ned hand-
läggningstiderna. Det är det konkreta som man nu
måste arbeta med. Det konkreta arbetet handlar om
att få ned handläggningstiderna. Det kostar pengar,
och det behöver anställas personal. Det kan finnas en
brist på personal; det kan vara svårt att snabbt få tag i
personal. Men som jag sade i mitt inlägg är ändå den
viktigaste enskilda humanitära insatsen man kan göra
just nu att sätta till mera pengar för att få ned hand-
läggningstiderna.
Varken ni eller Vänsterpartiet tycks ha lyckats
med att åstadkomma någon förskjutning i den frågan
när det gäller förhandlingarna med regeringen. Det
ser jag som att ni därmed faktiskt accepterar situatio-
nen som den är i dag. Jag menar att det inte stämmer
överens med vad Kerstin-Maria säger i sitt inlägg.
Man vill snarast göra alla möjliga saker ytterligare.
Jag måste be om att få en förklaring till det, så att det
känns som att det finns en konsistens.