Fru talman! Jag delar statsrådet Maj-Inger Kling-
valls åsikt att vi inte kan lösa fattigdomsproblemen i
världen genom migrationspolitiken. Statsrådet näm-
ner också att man stärker barnens ställning. Det stäl-
ler jag mig väldigt undrande inför. Det finns familjer
som inte har fått en rättvis prövning i sina asylären-
den. Det finns fallbeskrivningar där man beskriver att
inga av barnen har intervjuats av de svenska myndig-
heterna trots att det i utlänningslagens 11 kap. 1 §
står: "Vid bedömningen av frågor om tillstånd enligt
denna lag skall det, om det inte är olämpligt, klarläg-
gas vad barn som berörs av ett beslut i ärendet har att
anföra och det skall tas den hänsyn till det anförda
som barnets ålder och mognad motiverar."
I de beskrivningar som jag har fått har det också
beskrivits att UNHCR har skrivit ett papper om Ko-
sovo i mars 2001. De yrkar att värdländerna ger fort-
satt skydd för traumatiserade personer. Det var ju
också det som Ulla Hoffmann nämnde tidigare.
När Migrationsverket och Utlänningsnämnden har
fattat beslut i ärendet har de inte tagit hänsyn till
UNHCR:s önskemål att vänta med att sända tillbaka
dessa familjer tills man kan garantera individuell
hjälp för dem i Kosovo. Enligt andra uppgifter har det
också visat sig att det trots den stora mängd som nu
återsänds inte finns mer än 22 psykiatriker och två
psykologer att tillgå. Behovet är betydligt större än
så.