Fru talman! Bo Könberg har tidigare tagit upp att
det som lagtexten kallar för humanitära skäl och det
som vi som vanliga människor anser vara humanitära
skäl inte stämmer överens. Som jag sade tidigare har
jag läst ärenden där det handlar om människor som är
svårt traumatiserade, om unga flickor som har sett
magar sprättas upp och foster lyftas ur. Om inte det är
svårt traumatiserande kan jag egentligen inte tänka på
vad de människor har utsatts för som har fått lov att
stanna här.
I de ärenden som vi i en stor grupp här i riksdagen
har tittat på har de flesta enligt vår uppfattning varit
med om svårt traumatiserande händelser och fått
avslag ganska så schabloniserat - det finns ingen fara,
det går att återvända. Man konstaterar visserligen att
folk mår dåligt, men att de säkert kan återvända.
Jag skulle faktiskt trots statsrådets svar vilja hävda
att det har varit en schablonisering när det gäller
avslagen och att det finns alla skäl i världen att ändra
på den inställning som vi har när det gäller att skicka
tillbaka människor till Kosovo.
Jag fick inget svar när det gäller det här med för-
följelse på grund av homosexualitet. Jag tror att det är
angeläget att statsrådet klargör den frågan.